Bakom kulisserna.

Förälskade mig i förfallet bakom en vacker mur 

och höga välklippta häckar.

Det mesta var eftersatt, trasigt och övervuxet med murgröna

men tänk att ha en sådan 'barnkammare' med fina odlingsbänkar 

och olika kompostfack.

Blommig Fredag igen och den här veckan

är temat - inte utan min. Ändrar självsvåldigt inte utan min till inte utan mina, för jag har inte bara en luktviol, Viola odorata, utan många.

Hur många är jag osäker på. De har en viss tendens till att försvinna för att efter ett tag dyka upp på en ny plats och hur många av förra vårvinterns inköp från England som överlever vintern i grönsakslandet, återstår att se. För någon vecka sedan såg jag att det fanns gott om gröna blad så några finns det i alla fall liv i.

Luktvioler är nästan livsnödvändiga både i trädgården och i krukor för att tidigt kunna 'sniffa' på våren, säger jag som kommande säsong inte skall ha några måsten, men vem kan ha en trädgård utan violer?

Vet att många inte håller med mig utan tycker luktviolerna är ogräs med stort O. I boken, Trädgårdens blommor berättar, från 1967 skriver Gösta Reuterswärd om just luktviolen och berättar att berusade människor under romartidens fester dränktes av violblommor när de fick dem i halsen och kvävdes. Enligt honom är också luktviolen ett ogräs men han skriver "Luktviolen, Viola odorata är ändå det enda verkligt välkomna ogräset i min trädgård. Ibland har violerna fått fäste i trappspringor, ibland bland rosorna, och ute på  min åker lyser det blått av dem och doften är underbar så fort solen skiner." Mer om hans tankar om Viola odorata hittar du i boken på sidorna 25-29.

"Av alla doftande blommor jag känner, kan ingen jämföras med den underbara violens parfym och skönhet." Ord från biskop Fortunatus. 

Den idealiska växtplatsen för luktvioler är full sol under tidig vår och halvskugga sommartid. Den passar perfekt som marktäckare under lövfällande buskar och häckar i söderläge.

Har man violen i kruka förlänger man blomningen om man kontinuerligt klipper bort alla vissna blommor.

Fler bidrag i Blommig Fredag hittar ni här.

Trevlig helg!

I år skall jag - är denna veckas tema i Blommig Fredag.

Här hos mig/oss börjar trädgårdsåret 2017 tidigt på säsongen. Redan på måndag morgon reser jag tillsammans med en trädgårdsvän till England för att titta på snödroppar. En dröm jag länge haft men som nu förhoppningsvis kommer att gå i uppfyllelse för det är bara ett par dagar kvar innan planet lyfter.

Bortsett från att måla utbyggnadens östervägg, där en klätterhortensia med spalje hängt i nästan 30 år, har jag inga måsten på min 'att göra lista' 2017.

Snödropparna dyker upp den ena efter den andra och julrosorna har i år massor med knoppar, kanske på grund av förra årets generösa försommarbevattning. När väl minusgraderna är borta skall jag börja vårstäda trädgården och ta vara på varje stund jag kan vara ute. Men jag skall också under året verkligen njuta av växter jag tycker extra mycket om och dit hör inte bara snödroppar och julrosor utan också

aklejor

 och vita storklockor.

Så ofta jag kan skall jag sitta i vårt lilla växthus, njuta med en bok och kanske ett glas vin

och det skall inte bara vara vid dåligt väder.

Jag skall gärna rensa i grönsakslandet och skörda

vitlök, 

bönor, 

rotfrukter och sallad.

Lukta på rosorna och blunda för eventuella bladlöss.

Njuta av sommarkvällarna 

och hoppas på att få följa med på makrillfiske.

Men också bada i havet

och plocka blåbär.

Många bilder av vad jag önskar och vill blev det men nog är det ändå här och nu som gäller.Detta är mitt bidrag till veckans Blommig Fredag.

Trevlig helg! 

Ingen riktig vinter ännu

fast lite kallare har det blivit. Rosmarinen som flyttar ut på dagarna och in på nätterna är full av knopp

och några blommor har slagit ut.

Vintergäcken ser ut som små gula kulor med lite fluffig dekor av grönt. Även om det dröjer ett tag ännu innan de ser ut som på fotot nedan, där de strålar ikapp med Galanthus plicatus, blir jag glad när jag ser dem.

Plockade årets första snödroppsbukett idag, om man nu kan kalla fem snödroppar för bukett. När de väl kom in i värmen tog det bara några minuter innan blommorna fällde ut vingarna och svävade. Ute har ännu inga snödroppar slagit ut men en hel del av dem har 'ramlat ner' och ligger startklara när värmen och solen väl dyker upp. 

Då kommer de att flyga. På fotot ser du svävande Galanthus 'Cordelia'.

Om jag fick börja om från början

är veckans tema i Blommig Fredag och nog har jag på många sätt möjlighet att börja om igen med trädgården men jag vet inte riktigt om jag vill. Det vore nästan som att kasta ut barnet med badvattnet eller att vända ryggen mot allt det roliga jag/vi haft under åren som gått.

När jag för snart 25 år sedan drabbades av stor trädgårdslust trodde jag att vi hade plats för alla växter jag föll för, med viss överdrift. Det hjälpte inte att jag läste trädgårdsböcker som framhöll vikten av att minimera. Först efter några år började jag inse vår begränsning och var då väldigt glad över att jag fastnat för perenner och inte träd. Har man bara ca 600 m² som vi är det inte många fullvuxna träd som får plats.

Många fel har jag gjort, massor av växter har jag tröttnat på eller så har de gett upp på grund av min okunskap eller för att de flyttats runt för många gånger under växtsäsongen, för tålamod att vänta in rätt tillfälle har jag aldrig haft. Har jag tyckt att en växt inte passat in där den stått har den fått byta växtplats oavsett tidpunkt.

Nu har jag börjat gräva bort perenner som jag och trädgården tröttnat på, sådana som kräver ständig ansning för att vara fina. Men älskar mina blåsippor, 

julrosor, 

snödroppar, 

häckar, buskar 

och träd, ja egentligen hela trädgården men skulle jag ändra något så skulle jag fortsätta minimera bland perennerna, satsa på några få primadonnor, vinterfina marktäckare, tidiga lökväxter och träd.

Att träd med spännande stammar och löv som får vackra höstfärger är betydligt viktigare ur trädgårdssynpunkt än de som bara har fina blommor är något jag under åren lärt mig 

och de eventuella rododendron jag i fortsättningen skall ha i min trädgård måste ha vackra blad. Om de blommar eller inte har ingen betydelse.

Att planera en trädgård som håller hela livet är nog svårt men i boken Trädgårdslegender av Lisa Ising fastnade jag för Signe Persson Melins trädgård. Stramt formklippt, lite yvig, 

en stenläggning att drömma om och vackra krukor. En annan grön oas jag tycker mycket om är Ulla Molins trädgård i Höganäs 

som vi besökte för ett par år sedan. Att hon och Signe Persson Melin inspirerat varandra kan t.o.m jag se.

Egentligen vill jag inte enbart minimera antalet växter i trädgården utan också 'trädgårdsfixet'. Vill njuta mera istället för att klippa bort vissna blad och rensa bort överblommat.

Hur jag precis nu men även i framtiden vill ha det i trädgården vet jag bara på ett ungefär. Det är nog själva resan dit som är viktigast.

Trevlig helg!

Längtar inte

bara drömmer...
Inget direkt inlägg, endast en bild....

Månadens bild och Blommig Fredag.

Eftersom vi inte har vare sig snö eller tjäle är det lätt att tro att våren är här fast det bara är januari. Idag har vi, min man och jag, återigen varit på landet. 

Maken har fortsatt med slyröjning och jag har börjat städa berget. Det är underbart att kunna vara ute och få både jord, mossa och gamla löv under naglarna och röda kinder av solen. Temat i Blommig Fredag den här veckan är månadens bild och min bild/bilder får bli på berget, 

det där berget på landet som jag tycker så mycket om. Rensat bort löv och ogräs men låtit det mesta av mossan, alla de vilda blåklockorna, taklöken 

och 'ogräset' från Sophie få vara kvar. Vad växten jag fått av Sophie heter vet jag inte och något ogräs är det egentligen inte men i gruset på grillplatsen finns massor av liknande plantor i mindre format som verkligen är ett jäkla ogräs.

Plantorna från Sophie får stå kvar för att fröa av sig. Kanske kan det bli en fin vårblommande och marktäckande matta där i bergsskrevan under enen och häxkvasten från Karin i Skara.

Tycker väldigt mycket om de olika mossorna som klär in berget men mest om den här nästan smaragdgröna och lite kuddformiga. Den smyger sig in så fint mellan berget och de gjutna trappstegen och mellan plattorna på uteplatsen. 

Den andra som jag heller inte vet namnet på brer ut sig lite för mycket för min smak, tar helt enkelt för mycket plats, men är lätt att ta bort vid fuktigt väder.

Idag tittade jag mig runt i vår lilla trädgård på landet. Där har vi inte särskilt många växter men ekarna, en stor vild och en inköpt hos Tommy Ahnby, har så olika storlek på bladen. Den med stora blad inköptes 2008 och jag har inget annat namn på den än Quercus tyvärr.

Skillnad på storlek, eller hur?

Trevlig helg!