Inomhusfix och ett besök i Göteborgs Botaniska Trädgård.

Här har vi, min man och jag, mest ägnat sommaren åt utomhusaktiviteter men nu när kvällarna blir både kallare och mörkare är det dags att ta itu med inomhusfixet. Det där vi svept över med hartassen sedan i början av juni. Ingen av oss tycker det är särskilt roligt att städa men nog är det skönt när det är gjort. Just städning, förverkligandet av lite trädgårdsidéer och en ny telefon är anledningen till att det varit tyst ett tag här på bloggen.

Aconitum carmichaelii var. wilsonii. 

I tisdags stoppade jag den nya telefonen, en lätt kamera att bära med sig, i handväskan och åkte tillsammans med Sophie till Göteborgs Botaniska Trädgård. Det blev en underbar höstdag med både sol och värme. Oktoberstormhattarna blommade och det verkligen lyste om dem.

Aconitum carmichaelii ' Arendsii'

Högresta med stadiga nästan röda stjälkar stod de där bland allt visset och gulbrunt. Hade det funnits några till försäljning hade ingen av oss kunnat stå emot. 

På väg tillbaka mot utgången stötte vi på en intensiv rosendoft. Inget man direkt förväntar sig känna i oktober. Rosen som blommade för fullt, hade många, många nya skott fulla med rosa knoppar men de utslagna blommorna var vita. 

Varken Sophie eller jag kan särskilt mycket om rosor så för oss var 'Diamant' en ny bekantskap. Underbar doft, lång blomning och ett vackert grönt bladverk.

När jag sedan dess tagit reda på lite mer om den förstår jag att den är välkänd bland rosfolket eftersom den varit nominerad till årets ros.

'Diamant' är en s.k. marktäckande buskros som växer lågt och utbrett. Höjden blir bara kring 50-60 cm medan bredden kan bli över 1 m. Bladen är glänsande och friska. Blomningen är riklig och kontinuerlig. De kritvita blommorna är relativt stora medan knopparna är rosa. Om man inte tar bort vissna blommor bildas talrikt med nypon som får en vacker orangeröd färg. 'Diamant' är en av de bästa marktäckande rosorna för zonerna 1-3 ev. 4 med god vintertäckning.

På Botan fanns stora planteringar med enbart den här rosen och det var kanske anledningen till den starka doften. Gott luktade den i alla fall.

Trevlig helg!

Några av tomaterna

vi odlat i sommar är inte mycket större än de amerikanska blåbären. Vad de heter vet jag inte. Här går de under namnet Kerstins mini.

Plockar frekvent alltefter som de mognar och sedan fryser jag in dem hela. Fina att ha som dekoration under vintern som kommer eller att lägga i en gryta i slutet av tillagningstiden. 

Den här nästan svarta tomaten heter 'Indigo Pear Drops'. En riktigt snygging som när den mognar blir betydligt gulare.

Nästan alla tomatplantor som stått i grönsakslandet har precis som den sena potatisen drabbats av brunröta så därför har jag nu plockat av de flesta, även de gröna som fortfarande ser friska ut. De skall jag sylta in. Jättegoda till vinterns ox eller viltgrytor.

Tomatsallad - recept ur Den gröna syltboken från 1968 utgiven av Törsleffs Husmors Service Ekerö

1 kg gröna tomater som sköljes och pickas och läggs i en förkokningslag över natten.

Förkokningslag: 5 dl inläggningsättika och 5 dl kokt kallt  vatten.

Nästa dag får tomaterna och hälften av lagen koka upp långsamt och koka sakta i 5 minuter.

Ta upp tomaterna och låt dem rinna av.

Blanda förkokningslagen med sockret. Sockerlag: 3 dl av förkokningslagen, 750 g socker.

Låt tomaterna koka sakta i sockerlagen i 5-10 minuter beroende på storlek. Ta upp tomaterna och lägg dem i glasburkar.

Tillsätt kryddorna till lagen, 1 knivsudd malda nejlikor, 1/2 tsk mald ingefära, 1 tsk mald kanel och låt den koka i 15 min tills den är simmig. Häll den över tomaterna och sätt på locken på burkarna medan lagen är varm så att vakuum bildas. 

Vet att dessa inlagda tomater är hållbara i flera/många år om burkarna är täta och de placeras mörkt och svalt.

Och jag som inte tycker om gula blommor.

Hos Sophie idag såg Barbro och jag många för oss både nya och spännande perenner och inte visste jag att jag tyckte om gula blommor, bortsett från kryddtagetes och ringblommor, 

men Rudbeckia subtomentosa 'Henry Eilers' föll jag pladask för. 

Aster turbinellus, lavenderaster, var en av alla fina astrar vi såg men vi stötte också på en riktigt spännande ormrot.

Den heter, tror jag, Persicaria bistorta 'Summer Dance' 

Den här pilörten heter Aconogodon campanulatum 'Madame Jigard', en riktig 'snygging' den också.

Nog är det trots att trädgården är 'fullplanterad' roligt att göra nya bekantskaper.

Tack för idag Sophie!

Äntligen

fick jag uppleva odlingarna i verkligheten. Vet egentligen inte hur många reportage jag under alla år läst om dessa och varje gång önskat få göra ett besök. När jag idag träffade Sutip för första gången kändes det som om jag hade kunnat besökt odlingarna för länge sedan bara jag hade tittat förbi eller lyft luren och ringt. 

Sutip Austad som kom till Sverige från Thailand i mitten på 70-talet odlar, med både känsla och passion, ekologiska asiatiska grönsaker i Spekeröd ca en mil söder om där jag bor och det mesta av det hon odlar går direkt till olika restauranger. Hon känner en stor stolthet över de plantor hon driver upp och de som inte behandlar hennes varor väl får inte handla.

På söndag kan ni träffa henne på bokmässan. Då är hon där och lagar mat och presenterar sin bok Den asiatiska köksträdgården. 

Som ni nog vet vid det här laget tycker jag mycket om det sparsmakade och enkla och därför har de kommande bilderna kanske lite konstiga motiv, men trots det, vackert var det. 

Några lastpallar mitt i det torra och överblommande gräset 

och en nästan vit pumpa på en träbänk.

Inte bara plock och dekorrosorna blommade utan även komposten. Tyvärr blev fotot på den, trots alla blommor, mer än suddigt så det tog jag bort.

Trevlig helg!

Klättrar eller slingrar?

Slingerstormhattarnas tid är sensommaren eller tidig höst. Innan dess lägger man knappt märke till dem.

Här har Aconitum hemsleyanum, den med vinröda blommor gett upp på grund av torka, tror jag, men de med blå och rosa blommor är i höst riktigt stora och fina. Dessa båda står inte fuktigt eller blött men rötterna får skugga och det kanske är nog för att inte rankorna skall torka ihop. 

Den med rosavita blommor, Aconitum alboviolaceum, har i år klätt in hela ställningen och prytt den med sina gracila blommor. 

Den med blå blommor både klättrar och kryper fram i rabatten. De klarblå blommorna blir särskilt fina tillsammans med höstens olika gula och bruna nyanser. 

Varför en del kallas klätterstormhattar och andra slingerstormhattar vet jag inte men det skulle jag gärna vilja veta.  

Försöker lära barnbarnen vilka av växterna i trädgården som är giftiga och vilka bär de absolut inte får äta. De lockas mer av idegranens och tibastens röda och gula bär än av stormhattens gröna blad och underjordiska knölar så det gäller att antingen plocka bort bären eller att ha barnen under uppsikt hela tiden. I bland, men bara ibland, är det tur att tiden går fort så de där små växer ifrån detta med att stoppa allt i munnen och förstår när man säger att något är farligt.

Stormhatten är giftig och det finns många intressanta och spännande historier om den. Det var Aaconitum napellus som Medea använde för alla sina giftmord. Herkules upptäckte örten när han lockade ut hunden Cerberus från underjorden. Då dräglade den av raseri och ur dräglet spirade den giftiga stormhatten upp.

I boken Blomstervandringar berättar Harriet Hjort om stormhattens blomma.

'Blomman är sannerligen underlig till formen och varje dess del liknar något annat - en hatt, en hjälm, en frygisk (vad nu det är) mössa, ett valthorn, en duva, en vagn, en ark. 'Duvorna' är nektarierna eller honungsgömmena, arken är det blåa foderbladet, det yttre höljet är hjälmen och i spetsen på det finns en annan del, som liknar ett litet horn eller en spetsig luva och så vidare. Man kan ta en blomma och försiktigt peta sönder den och för varje del man tar loss och betraktar ser man något annat. Det är en riktig sagoblomma, men när man visar den för barn skall man också varna för blomman, för den är giftigare än till och med odört och bolmört.'

I det gamla Grekland var det bara i de statliga trädgårdarna som växten fick odlas. Giftet som utvanns ut stormhatten användes för att avliva förbrytare man önskade en kvalfull död.

Frågan är om man i fortsättningen ens vågar ta i växten efter att ha läst Harriet Hjorts beskrivning av den?

Sallad.....

Vis av tidigare erfarenheter sådde jag i våras inte särskilt mycket sallad, bara några fröer av varje sort. Visserligen hade jag lite förgrodda plantor att sätta ut men maj-junitorkan tog de flesta av dem eftersom vi har grönsaksodlingen på landet och inte kan passa med vatten varje dag och frösådderna fick efter att de grott en hårdhänt behandling av grannens katt så särskilt mycket sallad har jag inte skördat den här säsongen. Men trots allt fick några plantor lov att gå i blom. 

Har aldrig låtit dem göra det tidigare men det skall jag göra i fortsättningen. 

I alla fall skall några plantor få sticka upp för de är väldigt, väldigt vackra när de på sensommaren står där med sina 'kvastar' av gula små blommor.