Grågrönt med vacker silverlyster.

Nordens olivträd, i alla fall till och med zon tre, är silverpäronet Pyrus salicifolia 'Pendula'. Vi kom efter ett besök på Österlen och Apotekarns trädgård hem med ett sådant för nästan precis 10 år sedan. 

Redan då var det fullt i trädgården men jag var mer än förälskad i det grågröna bladverket med vacker silverglans så plats måste bara finnas och till slut hittade jag en liten lucka mellan häcken mot gatan och vårt stora äppelträd. 

Vi har under åren som gått stammat upp det ytterligare trots att det är toppympat och försökt att med hjälp av stöd dra stammen så långt från äppelträdet vi bara kan. Där det står är det nästan mer än väldränerat. Riktigt torra perioder ligger perennerna ner längs backen men jag har aldrig sett några gula löv i silverpäronet. Lustigt nog verkar det som om trädet har hamnat på sin rätta plats i den här lilla trädgården och blir det för omfångsrikt kan jag ta fram sekatören.

Det är inte bara jag som uppskattar trädet, Clematis 'I am Lady Q' använder det som klätterstöd och nog är de fina tillsammans.

När jag under veckan som gått letat information om silverpäron visar det sig att trädet trivs i både sol och skugga men blommar mer i soligt läge, att det tål saltstänkta vindar och mycket blåst och blåsa kan det göra här på Västkusten. Det är ett träd som passar på begränsade ytor eftersom det växer långsamt, kan beskäras kraftigt eller formklippas och klarar torka alldeles utmärkt.

Inhägnade silverpäron såg vi i Skåne och Löddeköpinge Plantskola för snart ett par veckor sedan. Den plantskolan besöker jag gärna om jag har vägarna förbi. Denna gången köpte jag med mig ett par krukor med Corokia cotoneaster, sicksackbuske på svenska, att ha i köksfönstret över vintern men oftast blir det att jag bara tittar in för att hämta inspiration, 

njuta av miljön och det stora underbara lugnet som det räcker med att stiga in innanför porten för att uppleva. Sparsmakat, mycket grönt, 

vackra krukor och många fina klätterstöd. I mitt tycke är den tillsammans med Zetas de miljömässigt allra finaste plantskolorna jag besökt trots att växtvalet är begränsat.

Hade jag varit lite yngre och haft en större trädgård hade jag knyckt idén med de 'inburade' och formklippta silverpäronen.

Nog undrar jag över varför barken är så sprucken på en del av stammen på vårt silverpäron. Hör gärna av dig om du vet svaret.

Trevlig helg!

Sommaren är

nästan tillbaka. Hade det inte varit för de kyliga nätterna, mörkret som smyger in redan vid 20-tiden

och tidlösorna som börjat blomma hade det varit lätt att tro att det fortfarande är högsommar.

Igår och idag har jag ägnat mig åt att plantera om krolliljor. 

Grävt upp alla lökar och även tagit bort en del av lerjorden de varit planterade i. Förbättrat den kvarvarande jorden med barkmull och grus, gödslat med benmjöl och planterat tillbaka de flesta av de delade lökarna. Hoppas nu att jag nästa säsong får se krolliljorna i sin forna glans. De två sista åren har många av deras knopparna torkat bort och några av liljorna har vissnat ner innan de ens hunnit blomma.

Sommaren får gärna blir kvar ytterligare många veckor!

Jo, jag tycker om

färgglatt glas från 60-70-talet och jo, jag tycker även om keramik i alla former från den tiden inte minst blomkrukor från svenska tillverkare så som Rörstrand, Gefle och Upsala-Ekeby. 

Just blomkrukor har jag länge varit förälskad i och samlat på mig många, många under årens lopp. De flesta har stått staplade i källaren efter färger, former och mönster. Det händer ibland att jag undrar varför i hela friden de skall stå där och samla damm men fina är de och lustigt nog njuter jag av att se dem. 

Egentligen är det mest mina tre verkliga favoriter, Gunilla och Wasa från Upsala-Ekeby samt Tellus från Bo-fajans, som jag använt.

Kornettblommorna jag haft i köksfönstret mer eller mindre sedan vi flyttade in för snart 37 år sedan var så gott som helt förtvinade efter sommarens vanskötsel. Min syster hävdar att det beror på för mycket näring och kanske är det så? 

För några dagar sedan bestämde jag mig för att tänka om. Varför inte lyfta fram det färgstarka?

Nu finns de flesta gamla kornettblommorna, förutom två, på komposten och krukorna, Gunillakrukorna från UE, är rengjorda och undanställda och istället har jag tagit fram krukorna från Rörstrand och Rådabruk. 

Det är inte bara krukorna som lyser av färg utan också några av krukfaten. För att låta krukorna få spela huvudrollen har jag valt att bara ha gröna växter i dem. Har haft 'plättar i luften' som marktäckare i stora utekrukor under sommaren och en del av dessa, de med lite större blad och grövre stjälkar, grävde jag upp och flyttade till köksfönstret. Nu står de där, nästan bladlösa men med lindade rankor runt en tjock tråd och jag hoppas de skall piggna till och komma med både nya blad och många skott.

Några av krukorna i fönstret är ostämplade men de flesta är märkta Rörstrand eller Rådabruk. Det hade varit väldigt roligt att veta vad modellerna har för namn. Hör gärna av dig om du vet.

Önskar redan idag trevlig helg för det är mycket på gång trots eller kanske på grund av att man är pensionär!

Endast naturliga ingredienser.

Helgen som gick besökte vi Sofiero och såg det stora tårtkalaset. Skira, strama, vidlyftiga och fantasifulla konstverk i form av tårtor. Nu blir det mycket bilder.

Romantisk våningstårta, blomsterbagare Helena Bertilsson. Visst missade jag många av tårtorna men denna, vinnaren, fick jag i alla fall med på bild.

Sensommardröm, blomsterbagare Anna-Lovisa Andersson.

Tårta Vert, blomsterbagare Boel Sörhede. Min favorit men jag tycker nog mer om grönt än om blommor.

Även om utsidan är naturlig gömmer sig säkert ingredienser som inte kommer från naturen t.ex oasis bland alla blad och blommor. Har försökt få reda på vad stickmassan tillverkas av men inte hittat någon sådan information.

Till sist Sofieros jättetårta. 

Jag tittade mer på bakverken än på skyltarna som talade om vem som bakat så en del av skapelserna jag visar har jag ingen information om.

Färgstarkt och fantasifullt.

Under veckan som gått har min man och jag varit på besök i en färgstark 

och sinnlig trädgård. 

Han, mannen min, är precis som katten Maija, 

måttligt intresserad när det gäller trädgårdsbesök men följer ibland med ändå. Den här gången fick han i alla fall en riktigt god middag  och inte behövde han traska runt i trädgården någon längre stund heller. Vi gick så gärna runt själva, Anja och jag.

Mycket hade vi att prata om trots att vi inte träffas särskilt ofta. Har man trädgård som hobby finns alltid samtalsämnen. 

Jag som tycker om att fotografera hade fullt upp mest hela tiden 

för vart jag än tittade hittade jag motiv. 

Nog är det härligt med människor som vet vad de vill och dessutom ser till att genomföra sina idéer.

I någon av Margery Fishs böcker har jag läst: 'Perenner som trivs ger en harmonisk bild och resultatet blir en lycklig trädgård – en lycklig trädgård är en fridfull plats'. Nog var det både en vacker och fridfull plats vi besökte i tisdags. 

Jag som är mer förtjust i en liten pelargonstickling i en terrakottakruka än en stor änglatrumpet översållad med blommor är kanske inte rätt person att ha åsikter men sensommarblomningen var överdådig och trädgården underbar, inte minst i skymningsljuset..

Många tack för ett trevligt besök!