lördag 23 juli 2016

Dofter, väldofter, i trädgården

eller blomvasen tycker jag är viktiga vare sig de kommer från storblommande austinrosor eller en oansenlig grönvit liten reseda.

För drygt två veckor sedan plockade jag små buketter av reseda, ringblommor och luktärter som jag gav bort. Att buketterna var små berodde på att det inte fanns så många blommor som slagit ut att plocka just då. 


























Annat var det i måndags. Då hade vi varit borta från 'grönsakslandet' i elva dagar och äntligen gick det att plocka stora buketter.



På köksbordet just nu står en bukett med ringblommor och reseda. Resedan syns knappast men så som den doftar och ringblomman, Calendula officinalis 'Snow Princess' som jag trodde skulle få vita eller nästan vita blommor har ljusgula blommor som först när de åldras bleknar mot vitt. 

torsdag 21 juli 2016

På väg hem

från Vålådalen övernattade vi i Ljusdal innan vi åkte vidare söderut. Hade uppe på fjället läst i en av STFs tidskrifter om de fina loppisarna i Hälsingland och ville gärna göra några sådana besök när vi ändå hade vägarna förbi.

Förra sommaren skrev jag här på bloggen att en snabbtitt på en loppmarknad ibland precis som en trisslott kan ge vinst och att det är så upplevde jag i år igen när jag 'hittade' en flamskvävnad av Märta Måås Fjetterström. Motivet som heter knoppen är formgivet 1932-33.


Lotter köper jag nästan aldrig, möjligen på STAs möten men loppisar besöker jag gärna och ibland har jag som tycker om textilier tur och hittar en och annan 'gobit'. Vad man skall ha dem till är precis som med växterna man faller för, en helt annan fråga, för det är inte bara i trädgården det är fullt utan även i linneskåpen.
Mina ögon var egentligen bara inställda på loppisskyltar men när jag i Bollnästrakten såg skylten mot Växbo visste jag direkt att dit ville jag åka.































Växbo Lin hade jag hört talas om. Kanske för att Ingela Berntsson som formgivit hela kollektionen har rötter här i Ödsmål. Växbo Lin startade 1990 och all vävning och sömnad sker på fabriken i Hälsingland. 









































Allt där var vackert. Blev lite förhäxad av både färger och mönster.































































Linet, det lilla jag såg, blommade och på en skylt på toaletten kunde jag läsa att linfröna skulle sås i maj, helst på på KaroLINa dagen. Därefter var det viktigt att hålla åkern ogräsfri. I juli månad var det så dags för skörd.





















Måste man egentligen veta precis vad man skall ha allting till? Inte om man 'återbrukar' men kanske om det är överfullt i skåpen. Jag blev helt plötsligt optimist när jag såg de fina dukarna och hoppades att det skulle finns plats för ytterligare en, en som bara skall fållas först. Jag kan trots inköpet egentligen inte annat än att hålla med Hanna & Jacob Bruce - Vi är övertygade att vi behöver konsumera färre men bättre ting. Vårt bidrag är bruksföremål i linne, ett naturmaterial om håller i generationer och som enligt Ingela Berntsson bara blir vackrare ju mer det används.

'Lev med linet! Njut av det! 
Men skaffa en mangel, tycker jag ;-))

tisdag 19 juli 2016

Ullbärare eller 'fattigmans örngott'

är säkert allra finast i det tidiga morgonljuset eller i kvällssolens motljus men jag tycker att den är vacker även i det sena eftermiddagsljuset.




























I vårt land finns det sju, kanske åtta olika varianter av ullbärare och vilken av dem som finns på fotografierna vet jag inte. Det finns flera att gissa på, tuvull, myrull och polarull eftersom bilderna är tagna i fjällvärlden. 
Eriophorum angustifolium, ängsull, passar till hattar för fruntimmer som ej kommer med dem i regn och som inte vid varje hälsning hanterar dem men till karlhattar är den otjänlig. Detta skrevs säkert för flera hundra år sedan. Av vem vet jag inte. 

Ängs och tuvull har en gång i tiden blandats med vanlig ull, kardats och spunnits. Garnet lär ha fått inte bara en utsökt vithet utan också lenhet och glans men ängsullen var skör och dög bara till dekorativa inslag i väven.
Conrad Quensel berättar i boken Svensk botanik 1-4 från början av 1800-talet att fjunet använts som stoppning i täcken, madrasser och kuddar av framförallt de 'mindre bemedlade' och därav namnet  - 'fattigmans örngott'.
Att stoppa ett kuddbolster fullt med ängsull måste krävt både tid och god tillgång. Kan en sommar ha räckt? 







































Nog verkar det som om Ines nöjer sig med att samla stoppning till en kudde som så småningom skall hamna i dockskåpssängen.

Har när jag sökt information förstått att 'ullen' har stor betydelse som föda åt renarna, särskilt tidigt på våren vid snösmältningen. Mustapää är det samiska namnet på ängsull under våren (innan vit blomma).

lördag 16 juli 2016

Austinrosen James Galway

som vi planterade förra året efter ett besök i rosenträdgården hos Anne-Marie på Orust kommer nu med en blomma.








































Rosen är uppkallad efter flöjtisten Sir James Galway för att hedra och fira honom på hans 60-års dag. Enligt Flora Linnea kan just den här rosen användas som liten klätterros och det är precis så jag tänker använda den om den nu vill fortsätta att växa hos oss. Bladen som här ser lite bleka och småprickiga ut har nyss fått en dusch av Binab trichoderma och bara jag fått köpt ny hönsgödsel skall rosplantan få ytterligare en liten energikick innan det är dags för avmogning och vila. 

Rosenträdgård 
- och rosarium
Fem heter rosens tal, den enklaste 
ej att förglömma.
Fem trianglar gå ut från fästets
fullkomliga cirkel;
kronblad kallas de ju, samt bilda i
skruvande stigning
regelrätt en spiral; hos Cartesius heter 
den virvel.
Blomman hon går i en krets, men den 
vänder icke på spåren;
stiger för varje slag, och skruvar sig upp emot ljuset.
Ur Rosa mystica, Ordlek och småkonst av August Strindberg.

fredag 15 juli 2016

Pionvallmo

tror jag den heter, den som gror i grönsakslandet och som får olivgröna bladrosetter, vackra knoppar, mångdubbla blommor och underbara frökapslar. Något vetenskapligt namn på den har jag inte och jag vet heller inte vem jag fått de ursprungliga fröerna från. Egentligen spelar det ingen roll för den är underbar ändå. 









































Låter den fröså sig som den vill och de plantor jag tycker hamnar fel rycker jag bara bort. Här står den tillsamman med sparris och nog är den fin, eller hur?



torsdag 14 juli 2016

Vit hängpimpinell

Sanguisorba tenuifolia 'Alba', kan bli nästan 2 meter hög. Den tycker inte om allt för torr jord så kanske är det på grund av all bevattning vi gjorde innan midsommar som den är så fin i år. 









































Hängpimpinellen är en relativt stadig växt som i år inte fått någon stöttning alls här hos oss. Den har precis börjat blomma och uppskattas inte bara av mig utan också av fjärilar och andra flygfän.

söndag 10 juli 2016

Första blomman

slog ut i förraförra veckan. Nog borde jag vid det här laget veta ungefär när förgrodda luktärter börjar blomma, men inte. 










































Tycker att plantorna trots vattning stått och stampat under nästan hela juni. Troligen är det bara jag som är för otålig.