Pionvallmo

tror jag den heter, den som gror i grönsakslandet och som får olivgröna bladrosetter, vackra knoppar, mångdubbla blommor och underbara frökapslar. Något vetenskapligt namn på den har jag inte och jag vet heller inte vem jag fått de ursprungliga fröerna från. Egentligen spelar det ingen roll för den är underbar ändå. 

Låter den fröså sig som den vill och de plantor jag tycker hamnar fel rycker jag bara bort. Här står den tillsamman med sparris och nog är den fin, eller hur?

Vit hängpimpinell

Sanguisorba tenuifolia 'Alba', kan bli nästan 2 meter hög. Den tycker inte om allt för torr jord så kanske är det på grund av all bevattning vi gjorde innan midsommar som den är så fin i år. 

Hängpimpinellen är en relativt stadig växt som i år inte fått någon stöttning alls här hos oss. Den har precis börjat blomma och uppskattas inte bara av mig utan också av fjärilar och andra flygfän.

Första blomman

slog ut i förraförra veckan. Nog borde jag vid det här laget veta ungefär när förgrodda luktärter börjar blomma, men inte. 

Tycker att plantorna trots vattning stått och stampat under nästan hela juni. Troligen är det bara jag som är för otålig.

Krukor - att ha tomma krukor - är riktigt härligt just nu.

Tomaterna, inte alla men tre av krukorna, har hamnat i grönsakslandet. Just där vi hade årets hopp när det gällde nypotatis till midsommaren. Sorken år upp de flesta men några fick vi. Ett första kok strax före midsommarhelgen. 

Hoppas den där potatisätande krabaten inte är lika begiven på tomatplantor. De har i alla fall inte frukterna i jorden. 

Inte heller bör sorken tycka om aurikler för de står nu planterade bredvid tomaterna och både tomatkrukorna och krukorna i aurikelhyllan är tomma, helt tomma och det känns ganska så skönt.

Har för säkerhet skull köpt en sorkskrämma. En som både ger ljud ifrån sig och som vibrerar. Hoppas nu bara att sorken inte har dålig känsel eller är lomhörd.

Klocktider, blåklockstider

och jag tycker bäst om de vitblommande. De vita storklockorna som precis börjat blomma.

Just vita enkelblommande storklocklor får mig att tänka på Helge Lundström och hans trädgård. Har aldrig besökt den men har ett bildminne från ett reportage om hans trädgård. En bild där de vita storklockorna lutade sig ut över grusgången. Han lever inte längre men det gör trädgården som fått nya ägare.

Den dubbla, som jag numera bara har en ynka lite planta kvar av, skickar tankarna till Evert Nilsson och hans storklocka, Campanula persicifolia 'Snövit'. I går såg jag den riktiga 'Snövit' men jag missade att fotografera.

'När man fått fram en ny form eller färg av en växt, så har man också rätt att ge den namn. Och 'Snövit' skulle den här heta, men fick inte ens en kanna vatten vid namnsättningen. Jag har inte låtit den gå i frö, men man kan ju spekulera i vad dess avkomma skulle få för  utseende.' Ur boken Välkommen i min Lustgård av Evert Nilsson.

PS! Även Campanula persicifolia är frikostig med sina fröer ;-)

Oftast lyckas vi stänga ute odjuren, men inte alltid

och definitivt inte om 'någon' glömmer stänga dörren till odlingsburen efter vattningen. Då är man om man är rådjur inbjuden till ett riktigt gottebord och har man tur kan inbjudan vara i flera dygn. Nästan så att jordgubbarna hinner mogna mellan rundorna man gör och skulle så inte vara fallet smakar även bladen ganska så gott. För att inte tala om salladen, mangolden, sockerärtorna och rödbetorna. Ja där finns så många delikatesser att lök, vitlök, purjolök och kålrabbi kan sparas till nästa gång, i fall det blir någon.

Utan bur, nästa alltid stängd, hade vi inte haft några grönsaker alls, inte heller vare sig plockblommor som astrar, luktärter och zinneor eller frösådda små perennplantor. 

Rutorna i armeringsmattan som bildar buren är 20 x 20 cm och om man är rådjur, rådjur utan horn, kan man lätt sticka in huvudet och beta av topparna på grödorna, något vi inte tänkte på när vi satte upp den. Vi har försökt förhindra det genom att dela av rutorna men inte tillräckligt högt för tydligen kan även rådjur stå på tå. Nu har jag återigen börjat sätta upp kycklingnät i rutorna, det där som jag tycker är så förfärligt fult, för annars får jag vare sig luktärter, sockerärter eller störbönor.

Med hjälp av en utökad 'spalje' och extra nät för att hägna in och stänga ute har honungsrosen tagit fart. Den här säsongen har inga gourmander kommit åt vare sig blomknoppar eller nya skott så i år blommar den med tidigare mått mätt helt överdådigt och fyller trädgården med sin doft.

Vi har fått behålla inte bara rosor utan också många andra växter i trädgården på landet den här säsongen tack vare armeringsmattorna men vi har även haft hjälp av Trico så det tipset är jag glad över.

Tusen trädgårdar 2016

På söndag mellan 10.00 och 17.00 finns det många trädgårdar att besöka i vårt avlånga land. Vår trädgård är en av dem. Hjärtligt välkomna!

PS! Tack till alla trevliga besökare, jätteroligt att ni tittade in och inte kom det särskilt mycket regn heller.