Snygg i kruka,

särskilt i en rostig sådan, är Arthropodium candidum 'Purpureum',

något svenskt namn tror jag inte den har. 
Det är en växt jag fått från en vän, en riktig trädgårdsvän och den är så fin med sina små, små vita blommor mot de rostfärgade och prickiga bladen.

Vintern ute i vårt klimat klarar den inte utan krukan får stå i mörkret i vedförrådet hela den kalla och mörka årstiden. Om det är själva plantan som överlevt eller om det är frösådder som dök upp i våras när den fått flytta ut i ljuset igen, vet jag inte men efter en omplantering har den vuxit till sig och just nu är den riktigt fin.  

Först den allra senaste månaden

har pelargonerna varit riktigt fina. 

Att de tycker om sol, lite torka och värme går inte att ta miste på. Hela försommaren har de lidit av den tuffa behandling de fick i april när de flyttades ut i regn och kyla. Några av dem gav snabbt upp men många kämpade vidare. De vita flygarna, anledningen till att pelargonerna åkte ut redan i mitten av april, verkar ha försvunnit. Peppar, peppar, ta i trä...

Favoriterna är även i år ett par av dem som jag fick av Elisabeth när hon var här och hälsade på 2005.

Pelargonium australe 

och Paton's Unigue.

Tidigt i morse när solen gick upp.

Båda har blad som doftar gott, väldigt gott, tycker jag.

Tidigare har jag övervintrat alla pelargoner under belysning men funderar på att testa om de överlever en vinter i mörker och kyla, plusgrader visserligen men ganska så svalt. Hur övervintrar ni era pelargoner? Tar tacksamt mot tips.

Ett tag, ett kort tag, drömde jag

om en rabatt med bara vita blommor.

De vita liljorna har i dagarna börjat slå ut sina stora knoppar

men någon riktigt vit rabatt blev det inte trots att jag den senaste månaden, ja så länge nu den vita storklockan blommat, plockat av alla vissna blommor för att få plantorna att sätta fler knoppar. 

Fler knoppar har de satt och blommar gör de fortfarande. Stjärnflockorna däremot har blommat över och blomställningarna är bortklippta sedan länge men i dagarna har den vita skogsastern, årets perenn 2015, börjat slå ut och den har lite tagit över efter stjärnflockorna

men slagit ut har också floxen gjort och de är inte vita, men fina ändå och doftar gott gör de, precis som liljorna.

Drömma kan man ju alltid, eller hur?

Aldrig tidigare

har jag när vitlöken väl skördats 

sått annat än Pak Choi och vintersallad i juli månad men i sommar, mitt i sommaren, efter att ha läst olika bloggar och trädgårdsböcker har jag sått vaxbönor som jag inte fick plats med i våras

och för en knapp vecka sedan var plantorna så här stora. Men jag har också sått dill, rödbetor, sockerärter och morötter. 

Dillen är redan klar. Nu ligger den nerklippt i frysen och i slutet av förra veckan sådde jag på nytt.

När rödlök och silverlök lämnade sin plats i grönsakslandet för någon vecka sedan sådde jag vintersallad och Pak Choi för andra gången direkt på friland, den första Pak Choisådden är redan uppäten och vintersalladen gick i blom. Den såddes nog för tidigt men bladen var ändå goda.

Vem vet, blir det en lång och fin höst kan jag kanske skörda bönor i oktober?

Bukett-tider,

äntligen kan jag plocka stora blombuketter. 

Just nu blommar solrosor,

lite sparsamt visserligen för rådjuren har haft kalas, 
ringblommor, de fina jag köpte fröer till från Runåbergs,

 






































krasse som självsått sig och som jag är väldigt förtjust i men som har en tendens till att ta över allt,

luktärter som jag köpte fröerna till när vi var i Spanien i höstas 

och zinnia vars fröer också kommer från Spanien. 3 stora fröpåsar som räcker i flera år för ca 40 sek.

Solrosor, luktärter och zinnior sådde jag redan i april och satte ut i växthuset. Under andra halvan av maj planterades de små plantorna ut på friland.

Zinnian, en växt som enligt Expressen/Leva Bo även sniglarna lämnar ifred men det håller inte jag med om. Plantorna jag satte ut i maj älskades av sniglarna och lade jag inte ut snigelfritt fick jag gå där och passa med ullsaxen och klippa huvudet av dem.

Den färgstarka zinnian är både sol och värmeälskande och den tycker inte alls om kyla och regn men är torktålig och gillar näringsrik jord. Ursprungligen kommer den från Mexico, är ganska frostkänslig men är det varmt nog blommar den länge och är fin som snittblomma

Den är uppkallad efter en tysk botanist, Johann Gottfried Zinn. Varför vet jag inte men Linné namngav blomman till zinniea för att hedra honom. På blomsterspråket är namnet 'thoughts of absent friends'

Såg när jag sökte på nätet att på Great Dixter finns vid den här tiden på året ett hav av zinnior. Dit skulle jag gärna vilja komma och gärna när zinniorna blommar.

Sockerärter

är nog tillsammans med kålrabbi de godaste grönsaker jag vet, i alla fall om jag bara måste välja några få. Skall det heta ärter eller ärtor? I Svenska akademiens ordlista från 1973 heter det sockerärter och både ärter och ärtor är korrekt men det har nog blåst många vindar sedan dess.

Kålrabbi har vi skördat. 

Förgrodda plantor som planterades ut i slutet av maj. 

Sockerärterna som såddes direkt på friland i början av juni tycker jag har tagit god tid, ovanligt god tid, på sig innan de behagat blomma och ännu har jag inte kunnat skörda särskilt många ärtskidor.

Men nu blommar de för fullt och plantorna är säkert ett par meter höga. Enligt Lena Israelsson och boken Handbok för Köksträdgården skall just sockerärter vara bland de lönsammaste grönsakerna att odla och de skall växa lika bra i Norrland som i Skåne och det skall inte ha någon betydelse om det är en amatör eller ett proffs som odlar. Detta tar jag fasta på och hoppas som amatör kunna skörda riktigt många när jag kommer till landet nästa gång.