Gripen och berörd...

Färre antal växter,

lite mer vildvuxet och i samklang med naturen,  

så vill jag också ha det i trädgården om jag skulle börja om från början. 

Dessutom vill jag bo på landet med stora uppvuxna träd 

och vackra stengärdesgårdar inpå knuten. 

I boken Lust och Fägring skriver Karin Berglund 'Själv blir jag gripen och berörd djupt i hjärtat av människor som skapar med så flyktiga material som blommor och gräs. 

Trädgårdskonst av det slaget är sannerligen inget för den som vill sätta varaktiga spår på jorden. En sådan trädgård föds och dör med sin trädgårdsmästare, och det är just det som är dess storhet.' 

 Där var så vackert att jag bara måste visa ytterligare bilder.

Alla trädgårdar har sin charm men förra helgens trädgårdsbesök tog andan ur mig och blev ett minne för livet.

Trevlig helg!

Antennaria plantaginifolia, grobladskattfot eller jättekattfot.

En lågvuxen perenn, med vackert grågröna nästan silverskimrande blad som trivs i torrt och väldränerat läge i både ler och sandjord. Nog sprider den sig alltid men jag tycker det är fint när den klär in kanter och gångar eller hänger ner över stenar.

Lätt att rensa bort om man tycker den tar för stor plats. Själv är jag mest förtjust i bladverket så blommorna, de vita, brukar jag klippa av, samla till små buketter och torka.

Ännu har årets stora blad (groblad) inte dykt upp utan fortfarande är det fjolårets numera brunlilafärgade som ligger närmast jorden eller stenkanten men bara blomningen är över så kommer de nya. 

Tror att jag någonstans här på bloggen redan tidigare berättat om 

mitt första möte med den här växten men jag gör det igen. I en av besöksträdgårdarna, sist som Skånekretsen anordnade riksmöte, stod en obelisk-klippt blodbok på en silvrig matta av grobladskattfot och jag föll pladask. Sedan tog det några år innan jag lyckades hitta kattfoten i någon plantskola och det trots att den är väldigt växtvillig, eller var det kanske på grund av det? 

Min planta hittade jag på Åbergs trädgård 2007 och då kostade den 35 kr. Ibland är det riktigt roligt med excelfilen jag har över trädgårdens växter. 

Fortsatt skön vår och jag hoppas värmen kommer snart!

Trender i trädgården just nu och Lisebergs Trädgårdsdagar.

I torsdags efter samlingen på Lisebergs Värdshus  visades vi runt på utställningen på Stora Scenen  av upphovsmakaren själv, Sarah Widman. 

Det var både roligt och spännande att få ta del av hennes tankar när det gäller trädgårds och inredningstrender. 

Remake var en av de fyra trender hon gav liv åt på Stora Scenen - att ta vara på något gammalt och göra om det till något annorlunda nytt. 

Dit hör nog även hennes nästa trend. Boho Garden - en flört med hipsterkulturen,

vintage och återanvändning med rätt kulör, men vem bestämmer vad som är rätt färg, kan jag undra? 

Att odla ätbart är inne, trend nr tre. 

Cityodling, odla på balkongen eller varför inte gerillaodling under ordnade former? 

Trend nr fyra enligt Sarah är Nordic Grafic, en japanskinspirerad trend i grafiskt gråsvart för långa utekvällar. Att äta ute i pergolaliknande rum när sommaren är som vackrast.

Rost i trädgården, den trenden är tydligen helt ute, men det finns inget som smälter in lika fint bland växtligheten som just det rostiga, tycker jag. Det tar aldrig för sig eller tar plats på andras bekostnad. Sedan en artikel i Allt om Trädgård från förra årets Chelsea Flower Show och en vattenblänksbild (liten damm) har jag önskat mig en likadan. 

I går grävde vi ner behållaren i cortenplåt. Troligen behöver 
vattnet bytas ut ofta för att inte se allt för rostigt ut men det får jag stå ut med för jag vill inte ha karet vare sig målat eller lackerat.

När det gäller trädgård och inredning tycker jag personligen att förankringen bakåt i tiden är väldigt viktig och ser gärna mer av genuin svensk formgivning och design. Formgivare som Lisa Bauer, Jocken Jobs, Ulla Molin, Signe Persson Melin, Anna Petrus, Estrid Ericson, Joseph Frank och företag som Byarums Bruk, Svenskt Tenn och Näfverqvarns Bruk kan man se hur mycket som helst av, tycker jag.

Stort Tack till Liseberg och Sarah Widman för en väldigt trevlig torsdagskväll!

Bondmorans förkläde.

Fritillaria meleagris är bortsett från snödroppar den av lökväxterna jag tycker allra mest om. De syns när de blommar men när kronbladen fallit försvinner de bland allt det gröna och tar man bort frökapseln försvinner de ännu snabbare. 

1654 hade Olof Rudbäck d.ä med sig lökar till Uppsala efter ett besök i Holland. De odlades i den botaniska trädgården och därifrån spred de sig till Kungsängen. Kronlilja har den kallats men mest känd är den under namnet kungsängslilja. 

'Nog var väl Vår Herre på ett särskilt gott humör, då han skapade denna blomma, rutig som en bondmoras förkläde eller ett schackbräde. Den har även kallats damspelsblomma. Det finns en helvit variant och den brukar växa bland de rutiga.' Återigen kommer informationen från boken Blomstervandringar av Harriet Hjort.

En populär folklig myt hävdade enligt Wikipedia att liljorna på kungsängen står där efter ett slag mellan danskar och svenskar. För varje fallen dansk växte en röd lilja upp och för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så sällsynta. En annan folklig myt är att liljorna skulle bli vita under sitt fjärde blomningsår.

Ofta finns det inkrukade lökar till salu under våren. Dessa lever lätt vidare och förökar sig i rabatterna i vanlig trädgårdsjord.

Sent i höstas

planterades inte bara vitlök utan för första gången testade vi även detta med höstsådd av rotfrukter. 

I flera veckor har jag nu gått och letat efter små fröplantor i såraderna, tecken på att höstsådden lyckades och i förra veckan dök äntligen de första positiva resultaten upp. Misstänker att det är dillen som börjat gro. 

Några namnlappar har jag inte satt ut så att det är dill är bara en gissning. Förhoppningsvis kommer nu även de andra fröerna att gro och jag behöver inte längre fundera över om fröplantorna frusit bort för att fröerna grodde innan vintern var här på riktigt eller om det är så att fröerna fortfarande bara ligger där och väntar på rätt förutsättningar. Det kan ju till och med vara så att det är sniglarna som är där och äter upp groddplantorna så fort de visar sig. 
Jag vet inte hur mycket tidigare man kan vänta sig att en höstsådd rotfrukt gror jämfört med en som är sådd i slutet av april. Kanske finns det någon som har lust att berätta?

Första dagen i maj.

Skogsviolen har börjat blomma och det doftar vår från buketten med gullvivor.

Första maj är sista temat i Blommig Fredag för den här säsongen. Tack Helena, hoppas du både har lust och ork att fortsätta när hösten är här igen. Tiden går fort och idag börjar redan årets sista vårmånad. 

Harriet Hjorths bok Blomstervandringar är en fantastisk bok att hitta både informativa och roliga uppgifter ur, tycker jag. På sidan 52 berättar hon om de två gamla fröknarna, som kallades gullvivetanterna och som gjorde dricka av gullvivor, en dryck som  smakade som blomsterdoftande sockerdricka. De kokade gullvivor i stora kittlar och tillsatte socker. Receptet de ägde var mycket gammalt och hade gått i arv i släkten.

'Våra mormödrar visste att saft av gullvivor, som plockats medan den tidiga morgondaggen ännu låg kvar, kom bleka kinder att rodna och att en salva av Primula veris (officinalis) tog bort rynkor. De trodde också att kraften till föryngring låg i den magiska styrkan hos solprickarna på gullvivans kronblad

Enligt en legend skulle Sankte Per ha tappat sina guldnycklar till himmelens port. De föll ner genom molnen och försvann ur sikte. Han sände då en av sina änglar till jorden för att söka reda på nycklarna. Ängeln fann dem liggande på en äng och där de fallit uppstod den första gullvivan.'

Viva är ett gammalt ord för luva.

Fortsatt trevlig helg!

  

Det gamla körsbärsträdet

har i dagarna slagit ut sina blommor.

Varje år när det blommar tar det andan ur mig fast det bara är ett så kallat fågelbärsträd.

Det har ingen 'stamtavla' och ingen namnetikett men måste man ha det för att tjusa och förföra?

Nog är den här tiden på året helt underbar, eller hur?