Marktäckare i krukor.

Naken jord eller täckbark är jag inte glad i, inte ens i krukor, så därför försöker jag hitta små låga växter som klarar vintern ute.

Den här lilla hostan med vitkantade gröna blad 'Allan P. McConnel' 

har jag haft som marktäckare under en krukodlad Syringa meyeri 'Palibin' i snart tre år 

och fortfarande är den en av mina krukmarktäckande favoriter. Blommorna klipper jag bort ganska tidigt för de tycker jag stör mer än de tillför.

Liljorna har slagit ut.

Det gjorde de redan runt den 22 augusti och jag har hunnit med att gå många små kvällspromenader runt huset för att känna doften från dem och från floxen som också blommar för fullt. 

Nog är det tur att man kan ändra sig, ombestämma sig. Tidigare, för ca 12-15 år sedan grävde jag bort all flox vi hade i trädgården. Flox jag fått från släktingar och goda vänner. Tyckte de tog för sig för mycket i rabatterna, alltför lätt fick mjöldagg och hade blommor i mer än skrikiga färger. Floxen jag nu odlar har blommor i en mildare färgskala. Flox jag köpte i Danmark efter ett besök i Anne Just trädgård i mitten av september för några år sedan, ganska många kanske, tiden går fort. Där stod floxen mer eller mindre utspridda i hela trädgården. Små nätta plantor i milda pastellfärger som små utropstecken bland allt det höstgröna, helt oemotståndliga.

Här har de där små plantorna jag satte blivit till stora ruggar så snart är det väl dags att återigen ta fram spaden och gräva bort dem, även om de inte har blommor i skrikiga färger eller mjöldagg.

Nu blommar det om

vårt gamla blåregn. 

Synen är inte lika överväldigande nu när blommorna skall samsas med alla blad som den är i maj när det lilla trädet blommar på bar kvist. Igår när jag fotograferade kom jag att tänka på en granne vi en gång hade. Hon ville inte ha rosor för de skräpade ner så.

Skräpar blåregnet också ner eller är det vackert med alla vissna blommor på stenplattorna? Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker, men ibland särskilt innan blommorna blivit helt bruna är det vackert med en ljusblå matta.

Snygg i kruka,

särskilt i en rostig sådan, är Arthropodium candidum 'Purpureum',

något svenskt namn tror jag inte den har. 
Det är en växt jag fått från en vän, en riktig trädgårdsvän och den är så fin med sina små, små vita blommor mot de rostfärgade och prickiga bladen.

Vintern ute i vårt klimat klarar den inte utan krukan får stå i mörkret i vedförrådet hela den kalla och mörka årstiden. Om det är själva plantan som överlevt eller om det är frösådder som dök upp i våras när den fått flytta ut i ljuset igen, vet jag inte men efter en omplantering har den vuxit till sig och just nu är den riktigt fin.  

Först den allra senaste månaden

har pelargonerna varit riktigt fina. 

Att de tycker om sol, lite torka och värme går inte att ta miste på. Hela försommaren har de lidit av den tuffa behandling de fick i april när de flyttades ut i regn och kyla. Några av dem gav snabbt upp men många kämpade vidare. De vita flygarna, anledningen till att pelargonerna åkte ut redan i mitten av april, verkar ha försvunnit. Peppar, peppar, ta i trä...

Favoriterna är även i år ett par av dem som jag fick av Elisabeth när hon var här och hälsade på 2005.

Pelargonium australe 

och Paton's Unigue.

Tidigt i morse när solen gick upp.

Båda har blad som doftar gott, väldigt gott, tycker jag.

Tidigare har jag övervintrat alla pelargoner under belysning men funderar på att testa om de överlever en vinter i mörker och kyla, plusgrader visserligen men ganska så svalt. Hur övervintrar ni era pelargoner? Tar tacksamt mot tips.

Ett tag, ett kort tag, drömde jag

om en rabatt med bara vita blommor.

De vita liljorna har i dagarna börjat slå ut sina stora knoppar

men någon riktigt vit rabatt blev det inte trots att jag den senaste månaden, ja så länge nu den vita storklockan blommat, plockat av alla vissna blommor för att få plantorna att sätta fler knoppar. 

Fler knoppar har de satt och blommar gör de fortfarande. Stjärnflockorna däremot har blommat över och blomställningarna är bortklippta sedan länge men i dagarna har den vita skogsastern, årets perenn 2015, börjat slå ut och den har lite tagit över efter stjärnflockorna

men slagit ut har också floxen gjort och de är inte vita, men fina ändå och doftar gott gör de, precis som liljorna.

Drömma kan man ju alltid, eller hur?

Aldrig tidigare

har jag när vitlöken väl skördats 

sått annat än Pak Choi och vintersallad i juli månad men i sommar, mitt i sommaren, efter att ha läst olika bloggar och trädgårdsböcker har jag sått vaxbönor som jag inte fick plats med i våras

och för en knapp vecka sedan var plantorna så här stora. Men jag har också sått dill, rödbetor, sockerärter och morötter. 

Dillen är redan klar. Nu ligger den nerklippt i frysen och i slutet av förra veckan sådde jag på nytt.

När rödlök och silverlök lämnade sin plats i grönsakslandet för någon vecka sedan sådde jag vintersallad och Pak Choi för andra gången direkt på friland, den första Pak Choisådden är redan uppäten och vintersalladen gick i blom. Den såddes nog för tidigt men bladen var ändå goda.

Vem vet, blir det en lång och fin höst kan jag kanske skörda bönor i oktober?