Bukett-tider,

äntligen kan jag plocka stora blombuketter. 

Just nu blommar solrosor,

lite sparsamt visserligen för rådjuren har haft kalas, 
ringblommor, de fina jag köpte fröer till från Runåbergs,

 






































krasse som självsått sig och som jag är väldigt förtjust i men som har en tendens till att ta över allt,

luktärter som jag köpte fröerna till när vi var i Spanien i höstas 

och zinnia vars fröer också kommer från Spanien. 3 stora fröpåsar som räcker i flera år för ca 40 sek.

Solrosor, luktärter och zinnior sådde jag redan i april och satte ut i växthuset. Under andra halvan av maj planterades de små plantorna ut på friland.

Zinnian, en växt som enligt Expressen/Leva Bo även sniglarna lämnar ifred men det håller inte jag med om. Plantorna jag satte ut i maj älskades av sniglarna och lade jag inte ut snigelfritt fick jag gå där och passa med ullsaxen och klippa huvudet av dem.

Den färgstarka zinnian är både sol och värmeälskande och den tycker inte alls om kyla och regn men är torktålig och gillar näringsrik jord. Ursprungligen kommer den från Mexico, är ganska frostkänslig men är det varmt nog blommar den länge och är fin som snittblomma

Den är uppkallad efter en tysk botanist, Johann Gottfried Zinn. Varför vet jag inte men Linné namngav blomman till zinniea för att hedra honom. På blomsterspråket är namnet 'thoughts of absent friends'

Såg när jag sökte på nätet att på Great Dixter finns vid den här tiden på året ett hav av zinnior. Dit skulle jag gärna vilja komma och gärna när zinniorna blommar.

Sockerärter

är nog tillsammans med kålrabbi de godaste grönsaker jag vet, i alla fall om jag bara måste välja några få. Skall det heta ärter eller ärtor? I Svenska akademiens ordlista från 1973 heter det sockerärter och både ärter och ärtor är korrekt men det har nog blåst många vindar sedan dess.

Kålrabbi har vi skördat. 

Förgrodda plantor som planterades ut i slutet av maj. 

Sockerärterna som såddes direkt på friland i början av juni tycker jag har tagit god tid, ovanligt god tid, på sig innan de behagat blomma och ännu har jag inte kunnat skörda särskilt många ärtskidor.

Men nu blommar de för fullt och plantorna är säkert ett par meter höga. Enligt Lena Israelsson och boken Handbok för Köksträdgården skall just sockerärter vara bland de lönsammaste grönsakerna att odla och de skall växa lika bra i Norrland som i Skåne och det skall inte ha någon betydelse om det är en amatör eller ett proffs som odlar. Detta tar jag fasta på och hoppas som amatör kunna skörda riktigt många när jag kommer till landet nästa gång.

Hostor, det är många av alla dessa olika hostor

eller funkior som de heter på svenska, som blir extra fina när de krukodlas.

Vet att det finns de som anser att funkior inte får sin optimala utveckling om de måste tillbringa sina liv i fångenskap men när jag tittar på mina inkrukade funkiafavoriter kan jag inte hålla med. 

Den här hostan heter 'Phantom' och har odlats i en stor kruka sedan 2009. En delning har jag gjort under de åren

Visst behöver de krukplanterade delas oftare och få lite mer näring men det 'jobbet' ger verkligen utdelning i form av fin tillväxt, hela blad (inte snigelätna) och ibland vackra blomstjälkar. 

Den här heter 'Deane's Dream'

Funkior med vita eller nästan vita blommor får behålla blomstjälkarna även när knopparna slagit ut men det får inte så många av de andra. De med blommor som är ljust lavendellila blir snabbt av med stjälkarna. De har en färg jag inte är särskilt förtjust i och när blommorna vissnar lägger de sig som en filt över bladen och gör även dem fula.

Vad den här funkian heter vet jag inte. Den växer på landet (säkert en STA-vinst) och den täcker in en del av jorden under daggrosen. Blommorna är nästan vita, bladen daggigt gråblå och nog skulle jag gärna vilja veta vad hostan heter men eftersom jag är väldigt förtjust i plantan spelar namnet egentligen ingen roll. Men nyfiken är jag och vet du namnet kan du väl skriva en kommentar :-))

Idag är sommaren tillbaka så jag passar på att önska fortsatt skön sommar!

Sommarens potatisodling.

Vi har ända sedan vi började odla grönsaker på 'landet' för några år sedan inte bara sått fröer och planterat ut olika slags grönsaksplantor utan även varje vår satt några förgrodda sättpotatisar. Det har vi framförallt gjort för att få uppleva njutningen av ett par kok med riktig nypotatis och för att få känna hur potatis skall smaka när den är riktigt färsk. När det gäller just färskpotatis finns det inget som egentligen kan mäta sig med den potatis man odlat själv. Det spelar ingen roll vad potatissorten än heter. 
Vi är absolut inte några erfarna potatisodlare men när vi i våras stötte på små förpackningar med olika sorters sättpotatis blev vi nyfikna och tyckte det skulle vara roligt att testodla några av dem. Året innan hade vi odlat Orla och just den potatisen blev vi mer än förtjusta i. I våras fanns inte den sorten utan istället blev det Rocket, Minerva, Gwenne, Armandine, Juliette och Sparrispotatis.

Armandine hetert potatisen på fotot.

Redan någon vecka före midsommar kunde vi skörda av Rocket. Nog är det nästan alltid gott med egenodlad färskpotatis men Rocket kommer vi inte att odla igen. Det samma gäller Minerva. De båda har ingen i vårt tycke god smak. 

Gwenne, som du ser på bilden, däremot är mycket god, den godaste av de vi hittills smakat på. Juliette och Armandine kommer inte långt efter. Sparrispotatisen är sen så den har vi ännu inte ätit av i år men den brukar vara finfin.

Vit fetknopp

har slagit sig ner på ställen där jag inte trodde det kunde växa något och just nu blommar den så fint.

Där den här växer finns inte ens någon jord utan bara berg och sten.

Sedum album sprider sig gärna om den trivs och jag tycker om när den dyker upp på både möjliga och omöjliga platser.

Lite av en krukfavorit

har Sagina x hortensis blivit den här sommaren.

Den mattbildande trampnarven planterade jag i krukan förra sommaren. Friskt grön har den varit hela vintern och sedan början på sommaren har den varit täckt av små, små vita blommor. 

'

Många har den mellan stenplattor eller som kantväxt. Trampar man på den håller den sig låg och kompakt. Det skall bli spännande att se hur länge den håller sig fin i kruka för där är det nog bara en och annan insekt som traskar omkring.