I mina drömmars paradis

blommar alltid aklejor i massor.  Den är ju en av jungfru Marias alldeles ’egna’ blommor och därför självskriven i just paradiset.

Egentligen tror jag att det enda paradis jag någonsin får uppleva är det jag skapar själv här och nu med de möjligheter jag har och genom att varje vårvinter så några påsar med aklejafröer får jag under försommaren leva i ett jordiskt paradis i två-tre veckor.

En lite udda akleja, Nora Barlow, är uppkallad efter Charles Darwins sondotter. Hennes mamma, Charles sonhustru, skapade en trädgård som Nora Barlow beskrev som en avbild av pardiset. Själv gjorde hon många egna akleja-korsningar och blev en betydande trädgårdskvinna som levde fram till 1989 – nästan hundra år gammal. Uppgifterna har jag tagit ut Karin Berglunds bok Din Trädgård.

Aklejorna med sina variationer i form och färg är både fascinerande och förförande. 

Ropade i vintras in en del aklejafröer på Tradera men inga av dem har grott. Mina egeninsamlade fröer har visat sig gro mycket bättre än alla de köpta så igår gick jag runt och märkte upp de plantor jag vill samla in fröer från. De omärkta fröställningarna klipper jag bort innan fröerna hinner mogna.

Snart är det stjärnflockorna och pionernas tid – har man trädgård befinner man sig ofta i paradiset :-)

Gul vallmo i massor

såg jag i en trädgård i Danmark i början på veckan. Ogräs tycker säkert många (även jag) för den sprider sig med snabb fart. 
I den här trädgården fanns det gott om utrymme och den fick lov att ta stor plats. Jag som nästan alltid väljer bort gula blommor i trädgården blev riktigt förälskad.

En rolig resa, en rolig dag och en trädgårdsvandring – med betoning på vandring …

Är nyss hemkommen från en underbart trevlig trädgårdsresa till Danmark i STA BoDs regi. Vi kom hem sent i går kväll så mer om den resan kommer kanske senare. (Runa – boken låg i resväskan :-))

Idag har vi varit med om att för första gången fira Trädgårdsamatörernas Dag. Det gjorde vi genom att ha öppen trädgård. Gissa vad jag gjorde fram till klockan 14.30?

Det blev en rolig dag med många besökare. Den 6 juni kommer även i fortsättningen inte bara att vara Nationaldagen utan också Trädgårdsamatörernas Dag.

I onsdags förra veckan var vi på visning - vandring i en trädgård som om jag minns rätt är ca 3 ha stor.

Den är skapad av Gunnar Bernler (har frågat om lov när det gäller att lägga ut bilder på nätet) och är ett fantastiskt arboretum med underplanteringar av rododendron i massor och spännande perenner.

Personligen är jag mest förtjust i rododendron som har udda blad, fint indument eller vackra nya skott. Blommorna som ibland, ja ganska ofta tycker jag, tar för mycket uppmärksamhet är av underordnad betydelse.

Under besöket hos Gunnar Bernler fick jag lära mig att det finns rododendron med blommor som doftar och rododendron som blommar först om ca en månad.  

Spännande träd såg vi många utav. Namnen är för mig omöjliga att komma ihåg – men välkommen med på en namnlös bildresa.

Rönnen men de rosa blommorna är ett villhaträd (buske)

och det är denna ’fjärils’oxel också. 

Önskar jag kom ihåg namnet :-))

Har inte slutat

blogga men just nu är det så mycket annat som är mer lockande. 

Första riktigt regniga dag är det mycket jag skall göra :-))


Njut och ha det gott!

Ytterligheter - hårt och mjukt

Ett inlägg med nästan bara bilder från en rolig och intensiv helg som i lördags började med växtmarknad innan det blev crusing i Trollhättan. 

En familjefest med picknick när vädret som i år visar sig från sin allra finaste sida.

Igår var vi på trädgårdsvandring hos Monica och Göran. I deras fina trädgård blommar mycket vackert just nu. Jag fastnade särskilt för pionerna. 

Två trågväxter med vita blommor.

Båda har troget kommit tillbaka i ca åtta år nu.

Gissar att vallmon är ett eller möjligen tvåårig 

men hjärtranunkeln är perenn. Att de är favoriter vågar jag nästan inte skriva för vilka växter är inte det :-))

 Vallmon, Papaver burseri, självsår sig rikligt men vad gör det när alla blommor blir vita. Den är en av ett fåtal växter här i trädgården som får behålla sina frökapslar.

Hjärtranunkeln, Ranunculus parnassifolius, har också kommit med fröplantor men de plantorna utvecklas mycket långsamt här hos oss. Många är de just nu men ingen av dem har blommat. 

Aklejatiden – i mitt tycke en av årets höjdpunkter – har precis börjat. Jag har haft en del frösådder bland grönsakerna på landet. Flera av de plantorna har fått flytta hem men bara en av dem har ännu visat upp sina blommor så det finns fortfarande mycket att se fram mot.

Trevlig helg!

Äntligen,

ååå vad jag har saknat vårvärmen.

Det var egentligen först när den väl kom som jag förstod hur mycket jag verkligen längtat efter den.

Att leva i nuet blir så mycket lättare när solen strålar och förför från en klarblå och molnfri himmel.

Fast jag inte bloggat på mer än en vecka så har jag varit riktigt flitig med kameran.  Önskar ibland att jag varit minst lika ihärdig med att kassera foton, förpassa dem till papperskorgen, som jag varit med att fota. 

Det kommer inte särskilt många knoppar på blåregnet, bara fem, men förra våren blommade det inte alls och det gjorde inte den fembladiga akebian heller. Nu har den riktigt många grårosa och väldoftande blommor. 

Blomsterkornellen ’Eddie’s White Wonder’ har aldrig blommat så rikligt som i vår

och det har inte den lilla magnolian (Magnolia liliiflora O'Neil x Norman Gould) gjort heller. Visserligen har den bara tre blommor men förra våren fanns bara en. Båda träden planterade vi 2004. Magnolian har stått och stampat betydligt mer än blomsterkornellen.

I förra inlägget skrev jag om rost, rostiga prylar till trädgården. Under veckan som gått har jag särskilt tänkt på växter som jag tycker passar till just rostiga saker och här är favoriterna på en och samma bild.

Själv använder jag nästan inte några sommarblommor alls vare sig i krukor eller rabatter bortsett från vissa ’fådda’ plantor, 

jätteverbenor och pelargoner. Egentligen räknar jag inte pelargoner till sommarblommor. De har ju ett liv även när vintern väl är tillbaka.

I stället för ettåringar använder jag buskar, gräs, perenner och träd i krukorna. Växter som kan stå ute hela året och snällt kommer tillbaka när vintern är över och våren är här igen. 

Gräs tycker jag är bland de allra svåraste växterna att ha inkrukade under den kalla och fuktiga delen av året men Calamagrostis x acutiflora 'Overdam' är ett undantag. Nu har det klarat sin andra vinter i kruka och är riktigt fint där det står. 

Av Helictotrichon sempervirens, silverhavren, har däremot många plantor dött undan under vårvintern. För mycket fukt kanske? Synd för skulle jag bara få välja ett enda gräs skulle det bli just silverhavre.

Luzula sylvatica 'Marginata' är också en riktig snygging. Den har precis blommat över men vad gör det när bladen är så fina :-))). 

Fortfarande, fast trädgården är ’fullplanterad’  kan jag inte låta bli att besöka plantskolorna när det är utförsäljning i oktober – november .  I höstas fastnade jag för en Malus sargentii 'Tina'. Nu blommar den rikligt och förhoppningsvis  kommer det fina frukter när hösten väl är här…

Nog är det just nu gudagott att vara :-)))