Vilken underbar sommar vi har,

tycker jag som nu njuter av salta bad och stickning i skuggan under körsbärsträdet. Men jag är nog lite privilegierad eftersom vi har vatten att vattna med. 

Blommor, plockblommor 

och grönsaker växer så det knakar och jag skördar ätbart 

och plockar stora buketter. 

Är just nu så glad över luktärtsplantorna jag dragit upp från fröerna jag köpte förra sommaren när vi besökte luktärtsfestivalen. Underbara färger på blommorna, långa stjälkar och ganska mycket doft.

Hemma i trädgården har däremot mycket snabbt blommat över i värmen. Där är det nu framför allt hostorna och hortensiorna som står för själva fägringen. 

När det gäller hortensior är det den här jag tycker allra bäst om, vet att den är inköpt 2012, vem jag köpte den av och att den kostade 150 kr men namnet på den vet jag tyvärr inte för det har jag slarvat bort. 

Även Calycanthus floridus 'Venus' är fortfarande med på ett hörn. Den lilla busken blommade som finast i månadsskiftet maj-juni och har sedan dess ständigt kommit med nya knoppar. 

När jag under förra årets växtmarknad på I17 i Uddevalla såg blommorna föll jag pladask. Var bara tvungen att ha med mig en sådan buske hem. Den har utan problem klarat vintern här på Västkusten. Blommorna som påminner om magnoliablommor är mellan 8 och 9 cm i diameter. Hur det är med doften vet jag inte för jag har missat att lukta på blommorna men snart skall jag sniffa.

I morgon skall det komma regn och om det gör det kommer jag njuta minst lika mycket av det som jag hittills njutit av bad, sol och värme.
Fler trädgårdsbloggar hittar du här.   

Hoppas det kommer att regna på er också men att sommaren sedan kommer tillbaka!

Trägårdsamatörernas riksmöte 2018.

Under helgen om gick var vi i Stockholm och var med på årets riksmöte. Mycket fint fick vi se men den största behållningen var, i år precis som tidigare år vi varit med, alla möten och återseenden med likasinnade från hela vårt avlånga land.

Under fredagskvällen besökte vi Millesgården för första gången och där, liksom på Great Dixter och Sissinghurst, tog storslagenheten andan ur mig. Här hänger vildvin som skira draperier över statyerna. Fick jag bara välja ut en enda enastående vacker trädgård från årets riksmöte skulle det bli Millesgården, men den är ju ingen vanlig villaträdgård precis. 

Vi var bara med på lördagens busstur men fick ändå se fem helt olika trädgårdar och träffa trädgårdarnas skapare. Spännande upplevelser ända från det man hörde trädgårdsägarnas brev läsas upp i bussen och tills dess man steg in i trädgårdarna. Det som Eleonore sa angående professionellt anlagda trädgårdar strax innan lördagens supé:  - Var finns trädgårdsmänniskan, trädgårdsägaren, i en professionellt anlagd trädgård? har fått mig att så här i efterhand se trädgårdarna vi besökte med lite andra ögon. 

Alla har vi olika infallsvinklar över det där med hur en trädgård skall se ut och det är ju just därför det är så himla roligt med att få besöka trädgårdar man aldrig tidigare varit i. 

Några översiktsbilder från de fem trädgårdarna vi besökte kan jag inte visa, alla jag tog har hamnat i papperskorgen, men däremot har jag bilder på detaljer som fascinerade och överraskade mig både när det gäller idéer och växtval.

I första trädgården vi besökte fick jag se hur vacker praktlysing, Lysimachia punctata, kan vara om den hamnar på rätt plats. Min svärmor var förtjust i den så det fanns stora bestånd på landet när vi tog över men numera är den där bara ett minne blott.

I trädgård nummer två föll jag för darrgräset. Så kraftigt, upprättväxande och vackert. Här har de ostyriga plantorna jag haft hamnat på komposten.

Den tredje trädgården vi besökte bjöd på ett stort blommande Tulpanträd. 

Glömde bort att fråga hur länge de väntat på att få se trädet blomma. I den trädgården såg jag också trädgårdsiris samplanterad med färgginst. 

Ingen av dem blommade men de var ändå så fina tillsammans. Blommade gjorde däremot en orkidé som jag inte vet namnet på. 

Här åt vi också dagens lunch.

Blommande Linnéa,

en helt underbar enkelblommande ros 

och annat spännande 

träffade vi på i trädgård nummer fyra.

Sista trädgården vi besökte var Sanda Cottage. En trädgård jag redan tidigare kände till och som jag såg fram mot att få besöka i verkligheten. Veronica är en av administratörerna bakom TrädgårdsFägring. En samlingssida för trädgårdsbloggar. 

I hennes och Stefans trädgård fanns mycket att se och jag fastnade för en Prunus som jag inte kommer ihåg namnet på, 

en berberis som jag tror heter 'Red Tears' och bland allt annat vackert även någon slags vildmorot, 

rätta mig om jag har fel.

Jag hade turen att under kvällens lottdragning vinna två böcker på lotteriet 

och min man som inte vann något alls fick i slutet välja en vinst och den valde jag, ytterligare en bok.

Många tack till Stockholmskretsen för ett fint och roligt riksmöte!

Glad Midsommar!

Tur att man kan ändra sig.

I lördags på växtmarknaden i Uddevalla träffade vi på ett ungt par som ansåg att tagetes är en tantblomma och det har jag också nästan alltid tyckt, bortsett från kryddtagetes, men numera är jag ju tant så det kanske inte är så konstigt att jag börjat uppskatta denna, bland många trädgårdsentusiaster, ganska så illa sedda växt. Fast enligt Blomsterlandet är den numera en riktig trendblomma.

Det är inte särskilt längesedan som de första tagetesplantorna fick komma in i trädgården 

och då på grund av att färgen på blommorna var så fin tillsammans med den rostiga krukan de planterades i. 

Förra sommaren när vi  gjorde en resa till Skåne träffade vi på spännande tagetes i en ny färg 

hos Annika och helt underbara krukodlade Linnétagetes, Tagetes erecta, en röd tagetes som sägs härstamma från Linnés trädgårdar i Uppsala, 

i Den Engelska trädgården på Österlen.

På trädgårdsmässan, Nordiska Trädgårdar, i Älvsjö träffade jag på ytterligare en tagetes jag bara var tvungen att köpa fröer till. Den heter Tagetes 'Alumia Vanilla Cream'.

Blommorna har hittills vare sig blivit vita eller månskensgula men är fina ändå med sin ganska ljusgula färg.

Här har Linnétagetesen ännu inte börjat blomma, men knoppar finns  och snart slår de ut. Hoppas nu blommorna blir lika fina som de vi såg i trädgården på Österlen förra sommaren.

Fortsatt skön sommar!

Välsignade regn.....

Först ett citat ur boken Ett år med min trädgård av Karel Capek, ett bara måstecitat just nu. 'Nyss var jag ond av hettan, ond och lat, lat och tung, materiell och självisk, jag var skrumpen av torka, och mitt inre höll på att kvävas av tungsinthet och missnöje. Klinga, silverkyssar, med vilka den törstande jorden mottager dropparnas slag, brusa, flygande vattenslöja, som tvår allting rent. Intet solens under kan jämföras med det välsignade regnets underverk. Ila, grumliga vatten, genom fårorna i jorden, vattna och lös den törstiga materia, som håller oss fångna. Alla har vi andats lättare, gräset, jag, leran, ja vi allesammans. Nu har vi det bra.'

Under den sena eftermiddagen och kvällen har vi fått det där efterlängtade, långvariga och ganska försiktiga regnet som på ett perfekt sätt förstärker förmiddagens vattning. 

Det hade inte blivit många mm enligt vattenmätaren för någon timma sedan men det regnar fortfarande och allt regn som fallit har trängt rakt ner i jorden. 

Frågan är om vi trädgårdsnördar är nöjda när morgondagen kommer? Gissar att många av oss tänker: - Nog kunde det regnat lite till.

Hoppas nu bara solen och värmen hittar tillbaka till oss alla!

Sissinghurst - en dröm som gått i uppfyllelse.

Nu är vi hemma igen efter en innehållsrik och rolig trädgårdsresa till Kent, Sussex och Essex i Storbritannien. En resa som Adderley Travel arrangerade åt oss arton trädgårdsvänner, efter våra önskemål. Vi ville se Great Dixter och Sissinghurst  samt göra ett besök i Beath Chattos trädgård men under resans sex dagar fick vi också se många för oss nya och spännande trädgårdar, äta god mat, skratta och ha det väldigt, väldigt trevligt.

Innan resan hade jag lånat Elin Unnes bok, I odödliga odlares sällskap på biblioteket men inte hunnit börja läsa i den. 

Nu har jag läst en fjärdedel och träffat på både Vita Sackville-West, skaparen av Sissinghurst och Christopher Lloyd, mannen bakom Great Dixter. Det är en charmig, informativ och vacker bok jag gärna rekommenderar om du vill veta mer om olika trägårdspersonligheter.

'Vita Sackville-West blev berömd för sitt överdådiga aristokratiska liv, sitt originella och starka äktenskap med sir Harold Nicolson och sina passionerade relationer till andra kvinnor, inklusive författaren Virginia Woolf. Via sitt sällskapsliv blev hon bekant med och tidvis finansiär av Bloomsburygruppen och dess verksamhet.' 

Så här beskriver Elin Unnes Sissinghurst i sin bok. 'Sissinghurst är en monumental skapelse av episka proportioner, och Haralds beskrivningar är ofta invecklade. Är man designnovis och vill sno stilen kan det här verka avskräckande.

Vita, däremot, utrycker sig på ett mer direkt vis: största möjliga formalitet i layouten, största möjliga dekadens i planteringen.'

Vi vandrade i lätt regn på en stig i ca 1,5 km och kom in bakvägen till Sissinghurst. Bara det var en upplevelse i sig. 

Väl inne i trädgården blev vi så betagna att vi inte märkte av att det regnade. Höga tegelmurar ramade in trädgården 

och bland alla de välklippta häckarna fanns raka gångar med siktdjup man nästan inte trodde fanns och intima trädgårdsrum i Arts and Crafs-rörelsens anda 

med sköna övergångar från formell, stram elegans till det vilda, fria och avslappnade i de yviga planteringarna. 

Det ena rummet var inte det andra likt men alla var de som levande konstverk och det var stört omöjligt att se sig mätt på den korta tid vi var där. 

Det blev många bilder på sådant som jag fastnade för men allt på Sissinghurst var vackert. Jag faller väldigt lätt för planteringar där växter står tätt, väver in i varandra och tillsammans bildar en enhet.

Fler trädgårdsbloggar hittar du här. 

Önskar er en fortsatt skön och solig sommar!

Förändring

är temat i denna veckas Blommig Fredag och förändringar upplever jag, som är trädgårdsintresserad och hela tiden lever med trädgården, från en dag till en annan. Den där korta stunden när växterna beter sig så som jag hoppades de skulle göra när jag samplanterade dem, kan vara över på ett par dagar och är man okunnig eller har otur, som i alla fall jag både är och har, kanske det där paradisiska ögonblicket aldrig infinner sig. Men nog svävar jag på moln när jag får uppleva tillfällen då allt bara stämmer vare sig det är i trädgården eller utanför gränsen.

På söndag är det vintertid igen även om vi hos oss fortfarande har höst. Just årstidernas förändring av trädgården, utan att vi själva ens behöver lyfta ett finger, tycker jag mycket om.

Våren, innan snödropparna börjat blomma,

 sommaren 

och hösten.

Efter vår resa till Skåne i början av augusti fanns hos mig en lust att vända upp och ner på nästan allt i trädgården men nu har jag hunnit sansa mig och insett att ork till stora drastiska förändringar inte finns och i går när jag gick runt i den snart helt nedvissnade trädgården tillsammans med Anja fick hon mig att se den med andra lite mer tillåtande ögon. Nog gäller det att gå varsamt fram i en halvgammal trädgård, eller hur ;-)

Aklejor och en och annan hosta har under hösten flyttat ut och istället har jag planterat andra för mig nya och spännande växter och det trots att mina intentioner är att minimera.

En numera snigeläten men spännande växt är stort ekorrbär som jag planterade för några veckor sedan.

Den enda önskvärda förändring jag riktigt lyckats med i höst är att välja bort nästan alla zonalpelargoner som jag övervintrat i många år. 

Så gott som alla ligger de på komposten, krukorna är diskade och jag känner en stor skön lättnad över att bara ha tagit sticklingar från två av dem.

I växthuset står två fina plantor av malabarspenat. Hade egentligen tänkt lägga även dem på komposten men när jag i onsdags såg vad en sådan planta kostar på Kvantum drabbade snålheten mig och det blev nog räddningen för dem båda. Avgörande är också att de ganska lätt övervintrar i ett fönster utan extrabelysning. Brukar fräsa bladen till fyllning i fiskrullader och det blir alltid väldigt gott.

Minska på växter som bor i krukor har jag länge tänkt göra men nu står den nya knölalen från Piteå i en och lönnen från besöket på Ulriksdal i Kivik i en annan. 

Nog är det härligt att det finns många sätt till förändring och att man nästan alltid kan tänka om.

Trevlig helg!