Årets första trädgårdsfixardag

hade vi på landet idag den 23 januari. Solen sken och det var nästan vindstilla. 

En härlig dag med andra ord. 

Maken röjde sly och jag rensade ogräs, klippte bort gamla perenner 

och sockblommornas fortfarande gröna blad. Lite tidigt kanske men jag tror inte att vare sig pionknoppar eller sockblommor tar skada om det kommer en köldknäpp. Förra våren hann jag inte med planteringarna på landet och på sockblommorna, både den röda Epimedium x rubrum och den blekgula Epimedium x versicolor syntes knappt blommorna bland de vissna bladen. 

Nu kan jag hoppas att det i april blir en vacker blommande matta under de gamla uppstammade rododendronbuskarna.

Här hemma har vi inte särskilt mycket ogräs men på landet verkar alla arter stortrivas. Värst till att sprida sig är jordrevan, Glechoma hederacea. 

En riktig infiltratör som dyker upp så gott som överallt. Skulle jag nämna något positivt om den så är det doften, den aromatiskt kryddiga doften som så småningom kommer med värmen. Idag var plantorna jag rensade bort helt doftlösa. Lika bra det kanske för jag behövde absolut inte tveka över om de skulle bort eller inte.

Nu ikväll har jag läst lite mer om jordrevan i Sune Jonssons Blombok och i den klassas växten inte enbart som ogräs. Den har under åren haft stor betydelse inom örtmedicinen men också fungerat som krydda och använts som klarningsmedel vid ölbryggning. Vem vet, kanske skall jag försöka sälja ogräset till sonen eller vår vän Jan-Ove, som båda brygger öl.

Förr, för länge sedan, ordinerades den mot inbillningssjuka och fixa idéer men kan också enligt Sune Jonsson användas som grönsak i soppor och stuvningar, ungefär som spenat.

Istället för att förargas och smått svära över den kanske jag skall göra stuvningar?

Tiden går fort...

men fortfarande har vi 43 sommardagar kvar. Det har trots allt bara gått 57 dagar sedan jag delade med mig av dikten jag hittade hos Amanda på Facebook.

'Var glad min själ åt vad du har.

Nu har du hundra sommardar, och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar, så har du nittionio kvar, 
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står.
I morgon är med ens igår. Det går så fort att vandra. 
Lägg märke till att vad du får är hundra sommardar per år.
I morgon är den andra!'
av Caj Lundgren, Kajenn 

Under dessa 57 dagar som gått har jag hunnit ledsna på allt som har med trädgård att göra, men det kanske är det som är meningen. Man måste bara tröttna för att lusten skall få möjlighet att komma tillbaka. Ända tills idag har jag hela sommaren varit mer än trött på häck och gräsklippning, krukvattning, ogräsrensning och putsning av perenner och pelargoner. Har när jag varit hemma bara sprungit runt med vattenslangen för att sedan helst bara gått runt för att titta och lukta på blommorna som tjuren Ferdinand och ju mer blommorna doftat desto bättre.

Tidigt idag åkte jag till en bortrest god vän för att vattna men hos henne behövdes inget vatten. Vattnat hade alla hjälpsamma grannar gjort. Väl hemma igen drog jag fram slangen ur slangvindan, tog fram flaskan med flytande gödsel och en av de stora vattenkannorna. Idag skulle jag ta hand om alla krukodlade plantor och ge dem både gödsel och vatten. Länge trodde jag att krukvattningen skulle gå både smidigt och lätt men den tog tre timmar trots att lusten inte fanns där ens från början. Eller gjorde den det? 

Under tiden jag vattnade hann jag klippa bort alla hostablommor jag inte vill ha kvar, gamla fröställningar jag tidigare missat, vissnade tidlösablad och lite busk och pelargonbeskäring. Det blev så småningom en hel spann alldeles full och jag som bara skulle vattna några krukor.

Gissar att lusten finns där även om den inte alltid märks!

Fortsatt skön sommar och njut av de 43 dagar som finns kvar :-))

Våtarv – Stellaria media

Tidigt i våras såg det ut som om jag bredsått våtarv i grönsakslandet. Den kom precis överallt. Har den väl fått fröså sig ordentligt några år släpper den inte taget och fäste i vårt land hade den fått. När väl plåtkanten, snigelstoppet, kommit på plats skall jag praktisera täckodling. Då kanske det räcker att rensa riktigt noga ett par gånger tidigt på säsongen och sedan täcka jorden mellan grönsaksraderna så att våtarvsfröna inte kan gro. 

De kan ligga i jorden i många år och vänta på ljuset och det rätta läget utan att förlora sin grobarhet läste jag i boken Linnés levande blomster.

Min mormor gav våtarvsrenset till hönsen och det uppskattades. Grannen på landet har den i salladen. Enligt henne har den en pepprig smak. Själv har jag ännu inte provat.

Blomman som är liten och oansenlig är bara utslagen en dag. Det 
händer att den inte öppnar sig alls utan pollinationen sker i den slutna blomman, hur det nu kan gå till? Av ett litet frö kan det under en sommar bli upptill fyra generationer. Den blommar i stort sett hela året, även under snön. Kanske var det då inte så konstigt att den tidigt i våras fanns på varenda kvadratcentimeter i grönsakslandet 

Nu är nästan all våtarv bortrensad och grönsakerna längtar efter regn.

Trevlig helg!

Ett eländigt men vackert ogräs.

Det finns fler än 500 arter av ogräsmaskrosen, Taraxacum officinale, i Sverige. Blomman kan bilda frön utan befruktning och avkomman blir genetiskt lika modern. 

Den har en otrolig växtkraft. Plantan pressar sig upp genom asfaltsbeläggningen på vägarna och mellan de smalaste springorna i stenläggningen. 

Tveksamt om den är ett kärt barn, troligen inte, men den har flera namn. Prästakrona och sjusovare är ett par av dem. Sjusovare bara för att blommorna sluter sig tidigt på kvällen.

Den är inte bara uppskattad av djur utan också av barnbarnet och lite av mig ;-))