Augusti, skördetid

och då inte bara för sallad, 

utan också för sockerärtor, vaxbönor, rödbetor, gurka, squash, tomater, blombuketter och lite trädgårdsfix i form av bl.a. buxbom och häckklippning.

Vanlig lök, potatislöken från Anette och vitlöken är sedan länge skördade men jag har ännu inte kommit till skott med att så nytt i deras ställe. Fröer av dill, sallad av olika slag och Pac Choi hade jag tänkt mig. Kanske kan det bli av den här veckan. Troligen är jag sent ute men försöka duger.

Luktärterna bara blommar och blommar och bjuder hela tiden på stora buketter. Men trots att de under juli fått både näring och vatten har blomskaften på en del av sorterna blivit kortare, betydligt kortare.

 

Den storblommiga Zinnian med stora nästan dahlialiknande blommor, som jag aldrig tidigare har odlat, men efter den här säsongen gärna gör det igen, är magnifik.

Lite mindre än hälften av de förodlade plantorna av Zinnia 'Dahliaflora mix' som jag planterade ut i grönsakslandet i början på maj klarade kampen mot mördarsniglarna och det är deras blommor jag just nu njuter av. Hann i våras nästan bara plantera ut de små zinniaplantorna innan många av dem var behängda och ibland helt uppätna av småsniglar.

Den senaste månaden har det gissningsvis på grund av värmen varit betydligt färre sniglar både i grönsakslandet och här hemma i trädgården men i går kväll på kvällsrundan efter regnet klippte jag huvudet av 85 stora, stora sniglar. Osäker på hur många sniglar som fått känna på saxen den här sommaren men det är många, säkert flera tusen, och kanske är det då inte så konstigt att jag undrar varifrån alla dessa kommer och varför de aldrig tar slut? Vår lilla tomt är ju bara ca 600 m² stor.

Till tröst i bedrövelsen blommade och doftade både flox och liljor i går kväll när jag gick den där snigelrundan. Min favoritflox, den jag för 13 år sedan fick från Carina och Ken, har vuxit sig stor. Om jag minns rätt heter den Phlox 'Natural feelings'.  

Tomaterna om jag sådde i våras, de där sorterna som skall vara hyfsat resistenta mot bladmögel och trivas på friland, har blommat rikligt och blivit till stora plantor i grönsakslandet. De två senaste veckorna har vi börjat kunna skörda mogna tomater och de hinner nästan inte hem innan de hamnar i munnen.

Har redan skördat ganska mycket av både svartkålen och grönkålen 'Red Russian'. Oavsett grön eller svartkål, tillsammans med mozzarella, oliver, soltorkade tomater och parmesan på hemgjord pizzadeg är de båda väldigt goda.

Visst har vi klämt och tagit bort många av kålfjärilens äggsamlingar från kålplantorna men ibland undrat över varför de inte är fler trots alla fjärilar som fladdrar och har fladdrat över grönsakslandet och zinniorna. De få larver vi hittills sett går nästan att räkna på händernas fingrar men vi har också sett en hel del getingar som flugit runt bland plantorna. Kan det vara så att getingarna tagit hand om larverna som finns på kålplantorna 

och att de där storblommiga zinniorna dragit fjärilarna till sig mer än kålplantorna?

Inget jag vet något om utan detta är bara undringar.

Kålfjärilar är i alla fall enligt mig betydligt lättare att leva med än dessa förfärliga spanska skogssniglar. Nog vore livet mer underbart utan dem?

Fortsatt fin sommar!

Vilken underbar sommar vi har och har haft.

Här har jag nästan helt valt bort trädgården under några veckor eftersom vi tillbringat de flesta dagarna på landet. Där har vi istället prioriterat bad och cykelturer.

Har bara varit hemma ett par gånger under veckorna och sprungit runt bland krukorna med vattenslangen 

och då även gett törstande perenner och träd en skvätt.

Mellan baden

och cykelturerna 

har jag plockat stora luktärtsbuketter, 

skördat primörer från grönsakslandet 

och suttit på altanen eller under körsbärsträdet där jag lyssnat på böcker och stickat på den där 

som så småningom skall bli till en sjal eller bilfilt att svepa om vinterfrusna ben.

I söndags kom vi hem igen och blir kvar så länge vi kommer att ha svalare väder och förhoppningsvis mycket regn. Trädgården har i värmen blivit eftersatt, 

buxbom, häckar och träd behöver klippas och perenner och rosor ansas. Kanske och förhoppningsvis kan delar av det bli av en molnig och regnfri dag under veckan, en mulen dag är ju perfekt för buxbomsklippning. Träden, i alla fall de stora äppelträden, får vänta med sin frisering till september. Måste erkänna att det där med daglig trädgårdsfix inte alls känns lika roligt längre och absolut inte när solen skiner, det är badtemperatur i havet och kvällarna är varma men det är nog bara åldern som spökar, tar ut sin rätt kanske?

De vitblommande liljorna jag planterade för några år sedan blommade i värmen snabbt över när jag bara vände ryggen till och då passade också sniglarna, de där förbaskade mördarsniglarna, på att kalasa på några av funkiorna. 

Bladen på sniglarnas favorithostor ser nu ut om såll. Funderar på att klippa av dem längs med marken för att slippa se eländet. Men hinner de då återigen att grönska?

I tisdags kom äntligen det där regnet som jag men framför allt trädgården längtat efter. Nu ikväll har vi fått mer än 30 mm och mer kan komma.

Det låter kanske som om det där med trädgård bara är elände men så är det inte alls. Att en lagom varm dag krypa runt och klippa buxbom kan vara ren njutning.

Fortsatt fin sommar!

Nu är det lite mer än en vecka sedan

det var sista vårmånadens första dag. Den tillbringade vi på landet.

Maken grävde, hackade , krattade, gödslade lite och satte ( grävde ner) de förgrodda potatisarna. De där få vi anser oss ha plats för i grönsakslandet. I år blev det några Orla (den numera godaste nypotatis jag känner till) och några vars namn börjar på V men som jag missat spara namnetiketten på. Båda sorterna är inköpta från Larsviken.

Jag sådde både morötter, palsternackor, rödbetor och lite annat men satte också lök, samt några mangolds och  salladsplantor. 

Inte så många, eftersom det fortfarande var kallt både i jorden och luften. Att jag alls planterade några berodde enbart på att jag var nyfiken på att se hur de skulle klara sig utanför växthuset i kyla och med hungriga småsniglar som bara väntade på något krispigt ätbart.

Nu är årets bästa tid, tycker jag och att då återigen få vara med och se både gullvivorna och körsbärsträdet blomma är till stor glädje. Mycket mer i trädgårdsväg behövs inte, i alla fall inte här och just nu.

Idag när vi kom ut till landet surrade det intensivt från körsbärsträdet som nu blommar ikapp med gullvivorna.

Ljudet från bin och humlor fick det gamla trädet att nästan lyfta från marken.

Pionerna, de tidiga, som jag dragit upp från frö, har så vackert bladverk och några av plantorna kommer med knoppar.  

De där mangolds och salladsplantorna jag planterade för drygt en vecka sedan har haft ett flertal besök av svältfödda sniglar, se foto.

Äntligen är vårvärmen här och även om det mest regnar och solen gömmer sig bakom molnen måste jag tillstå att jag länge, länge, längtat efter både regn och värme. Idag hamnade kål av olika slag, blomplantor, några salladssorter, sockerärter, fänkål och fler mangoldsplantor i grönsakslandet. Har under dagen klippt huvudet av ca 50 mördarsniglar i olika storlekar och gissar, egentligen vet, att det finns många, många fler som står på tur till halshuggning.

Ha det gott och fortsatt fin vår!

Projektet som blev klart - Eller aldrig blir..

är temat i TrädgårdsFägring den här veckan och det fick mig att leta upp gamla bilder på vårt projekt som startade våren 2007 och som fortfarande pågår.

Vårt mål var att förvandla ett litet stenhus från tidigt 1950-tal

som efter många års brist på underhåll luktade mögel 

och en helt igenvuxen trädgård 

till ett hus för oss att njuta sommaren i 

och en köksträdgård för plockblommor och ätbart samtidigt som vi ville minimera både underhållet av huset och gräsklippningen.

När jag igår återigen tittade på de gamla bilderna såg jag att väldigt mycket hänt även om vi inte är klara, något vi nog aldrig blir. Att bli färdig, att även listerna på insidan vindsfönstren skall finns på plats, är något som står högt på min önskelista men maken tycker det är själva resan som är rolig och hittar hellre nya projekt för enligt honom gör det inget om vi aldrig blir klara.

Välkommen med på lite av den där resan som började för mer än 13 år sedan. Skall försöka visa lite före och efter bilder. Det kan bli många :-)

Samtidigt som huset byggdes om fick vi hjälp i trädgården av både mina då ganska så gamla men pigga föräldrar, svärdöttrar och söner.

Den nya vägen ner, 

trappan ner till huset 

och att göra en uteplats under körsbärsträdet var bland det första vi gjorde i trädgården. Att skrapa rent bergen från gräs, ogräs, ormbunkar och trädrötter tog längre tid än vi från början trodde.

Det är härligt att nu ha en plats för grönsaker, njuter verkligen av att ha möjlighet till att odla luktärter och ätbart. Inte minst när jag slipper gå dubbelvikt under det där nätet blå nätet som en gång i tiden höll rådjuren borta.

 Älskar verkligen min odlingsbur.

Detta är en före bild

så här ser det ut nu.

Under äppelträdet Ingrid Marie växte bara ogräs av olika slag. Där hade allt, både rens och sten, från åkern hamnat. Vi tog fram berget igen och lade ut markduk och grus för att slippa rensa ogräs. 

Träden vi planterade för 9 år sedan har blivit riktigt stora och min favorit bland dem är gulvedsträdet, Cladrastis kentukea. 

Här håller vi inte på lika intensivt längre, för vare sig huset, fönsterlisterna är ännu inte på plats, eller trädgård är klara men nog har det hänt en hel del och roligt har vi haft och fortfarande har, inte minst i dessa coronatider då man skall hålla sig hemma.

Muren är klar och nästa helg skall förrådet, det gamla murkna som du ser till höger i bilden, rivas. Då kommer barn och barnbarn för att hjälpa till. 

Trevlig helg!