En vårdag på landet och julrostider.

Det hettar i kinderna och småvärker i ryggen efter fem timmars trädgårdsfix i en solig och ganska varm trädgård på landet. Hemma regerade den kalla vinden helt över utelivet men där på landet kunde vi gå i bara tröjan för dit hittade inte vinden idag. Men väl de spanska skogssniglarna. Har nog klippt huvudet av mer än femtio.

Rosorna, i alla fall flera av dem hade nyskott stora som när björkarna visar musöron, klipptes och rabatter ansades från gamla fjolårsstjälkar och ogräs. På landet har vi ganska många pioner. På några av dem såg det ut som att rötterna höjt sig över jorden med flera centimeter. Räcker det med att fylla på jord uppifrån eller måste de grävas upp för att planteras djupare?  Eller är det så enkelt att jag bara kan låta dem vara precis som de är? Hoppas någon pionkunnig kan berätta för mig hur jag skall göra.

Under ganska många år har den gulnande lökblasten från trädgården här hemma varje vår hamnat på gräset på landet innan den tillslut förpassats till komposten. 

Idag såg jag för första gången blommande nunneört Corydalis malkensis, men också kungsängsliljor Fritillaria meleagris och fröplantor av Tulipa sylvestris i det vi kallar för gräsmatta. Vintergäck, en och annan krokus och riktigt många frösådda snödroppar har tidigare blommat där i vår. Här går vi nu och drömmer om en blommande lökäng och vem vet, kanske kan vi få uppleva det?

Just nu, blommar julrosorna som allra finast. Här klipper jag bort deras gamla blad ganska tidigt. Både för att de är fula och för att ge ljus åt snödropparna.

Nu blir det bara lite julrosbilder. De får både bli en avslutning på säsongens TrädgårdsFägring och en början på trädgårdsåret 2021.

Sista temat i TrädgårdsFägring den här våren är 'Nu närmar det sig' och nog är det så. Våren är visserligen fortfarande kall men innan vi vet ordet av är försommaren här igen. 

Den färgade ullen från förra årets fårfest i Kil hittade jag till slut och nu pryder den det lilla syrenträdet vi har i en kruka vid trappen.

Fortsatt Glad Påsk!

Julrosor redan i november.

Jo, jag är förtjust i julrosor och så här när jag numera kan blicka långt tillbaka i tiden har jag förstått att jag varit det mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Kanske är det t o m ett arv från mamma för även hon tyckte mycket om just julrosor.

De flesta julrosor som jag under åren som gått köpt som julpynt har fram på vårkanten hamnat i rabatterna. Några av de där Helleborus niger står fortfarande här i jorden och stampar men de flesta har gett upp den jordiska tillvaron. Det är framför allt de där olika Helleborus x hybridus som jag fått eller köpt som visat både blom och växtkraft.

Helleborus niger är en kinkig typ av julros tycker jag och den blommar väldigt sällan här i trädgården trots både gödsel och vatten, önskar jag visste varför.

En av dem som fortfarande lever fick jag för 12 år sedan av Bertil Larsson när han var här på besök och då berättade han så här om om plantan. 'Den kommer från Ester Andersson i Skene. Hon hade STAs fröförmedlingen i sin källare i många år och jag var dit och kollade hur det gick till. Det var i oktober och då hade hon en kvist av julrosen på bordet. Det tyckte jag var tidigt och då berättade hon att det var en klon som blommade vid den här tiden. Vid ett annat tillfälle hade hon gjort i ordning en kruka åt mig. Den växte bra och jag delade den för några år sedan så nu har jag flera och du en av dem.'

Önskar den växt lika bra här hos oss som hos Ester och Bertil men så är det inte. Fortfarande finns det liv i den lilla planta vi har och under året som gått har den fått mycket gödsel. Ser inga blommor fast det är november men nästa år kanske?

Helleborus x hybridus däremot är betydligt lättare att få att trivas och blomma både rikligt och ja, nästan smått överdådigt ibland.

Sist jag besökte Gartneriet Spiren i Danmark, det var 2018, hade jag med två julrosor hem som sedan dess stått krukplanterade och nu snart klarat tre år i de där krukorna på ett fantastiskt sätt. 

En av dem har återigen stora knoppar och en har blommat oavbrutet i mer än två månader 

och kommer fortfarande med nya knoppar. Men visst, de har omplanterats och fått både gödsel och vatten.

Förra advent köpte jag en H niger och fick en H x hybridus i present. I stället för att plantera dem i trädgården, hade egentligen ingen plats, fick de nya krukor med gödsel och god jord och hamnade på undantag bakom garaget. 

Sedan ett bra tag står nu en av dem på krukbordet, finbordet, H x hybridus med lite mörkare blommor, 

och den har blommat länge, länge. 

Den där kinkiga H niger har helt plötsligt flera stora, nja ganska så stora,  

blomknoppar som jag hoppas skall orka slå ut, men fortfarande får den hålla till bakom garaget.

Sist men inte minst vill jag uppmärksamma er på den nyutkomna boken om snödroppar. Den heter Snödroppar En galantofil kärlekshistoria och är skriven av Gunnel Carlson och Elisabeth Svalin Gunnarsson.

I dag var boken med i Lundströms Bokradio, hoppas nu jag lyckats länka rätt.

Länkar också till TrädgårdsFägring och

önskar

Fortsatt trevlig helg!