Doftande växter och krukodling

har jag fortfarande svårt att motstå trots intentioner att förenkla, minimera och minska på den där tiden jag varje sommarhalvår lägger på att vattna.

Här har jag mest buskar, perenner och träd i krukorna. Växter som klarar av att i zon 2 stå ute året runt. Just nu har syrenträdet Syringa meyeri ‘Palibin’ 

börjat visa färg på blomklasarna och visar blomfärg det gör också olvonträden vi köpte för halva priset i höstas, 

en Viburum som enligt etiketten heter Viburnum plicatum 'Summer Snowflake' och är ympat på stam. Som underplantering i krukorna har jag en vitblommande näva, troligen heter den Geranium cantabrigiense 'St Ola'.  

När jag nu sitter i stolen utanför vardagsrumsfönstret känns både syrendoften och doften från det lilla men ändå 40-åriga blåregnsträdet och jag njuter.

Hostorna, som alla klarar vintern i kruka galant, har finfina nyskott.

Inte minst Hosta 'Deane's Dream' vars rödprickiga skott passar perfekt till Viola canadensis, den vitblommande violen som året runt samsas med hostan i krukan. En viol som nästan bara har ett lätt stänk av rosa i knoppstadiet.

I år har jag som länge, ja nästan hela mitt vuxna liv, absolut inte tyckt om sommarblommor och definitivt inte tagetes, återigen sått och dragit upp plantor av Linnétagetes, Sammetstagetes 'Alumia Vanilla Cream, Sammetstagetes 'Strawberry Blonde', en hög rosavit rosenskära, Cosmos 'Candy Stripe' istället för den med gulvita blommor, en Kinesisk Förgätmigej 'Firmament'  med knallblå blommor, en vitblommande Zinnia, Zinnia marylandica och Slöjsilja, Ammi majus, som skall blomma med flata vita spetslika blomställningar. Men i ärlighetens namn måste jag ju erkänna att jag vid det här laget sått både rosenskära och tagetes under minst ett par tre års tid.

Under förrförra veckan planterades slöjsiljan ut i rabatten och nu kommer den med knoppar, hoppas den skall att trivas och bjuda på massor av spetsblommor och bjuda på många blommor det hoppas jag också rosenskäran som fått ersätta styvklematisen gör. Det största hotet för plantorna just nu är sniglarna, de där eländiga spanska skogssniglarna.

En av de där krukplanterade 

hostorna jag länge haft, Hosta 'Gold Drop', har nu fått ge plats åt förgätmigejen. Kan det bero på att jag börjat tröttna på allt det gröna och vill ha lite färg eller är det bara så att en av mina svärdöttrar behöver växter till en skuggrabatt? 

Har länge missat att länka till TrädgårdsFägring, men inte idag.

Ha det gott och snart trevlig helg!

Älskade korg

är en utställning på Sörmlands museum nu i sommar. En utställning som kommer att vandra vidare till andra delar av landet. Det är tack vare uppropet från @tantkofta 'Nu går ett upprop! Ta en eller flera bilder på dina korgar och lägg ut under #allaminakorgar'  som jag gör detta inlägg och lägger upp bilder på en del av de korgar jag har men också för att lyfta fram och visa på det fina hållbara hantverket.

Jag är korgoman, har varit det så länge jag kan minnas. Det var min mamma också och hon gick på flera kurser för att lära sig tillverka egna. Några av dem hon gjort har jag nu hos mig och de är jag extra förtjusta i.

Under åren som gått har jag inte bara hittat korgar på slöjdmarknader, 

auktioner 

och loppisar här i Sverige utan också fått med mig många hem från resor i andra delar av världen. 

Några av korgarna på bilderna kommer från Indonesien, Kina, Thailand, Malaysia och Portugal 

men oavsett från vilket land de kommer är de alla fantastiskt fina hantverk. Korgtillverkning är verkligen en global konstform.

Alla korgar jag samlat på mig under årens lopp finns inte med på bilderna. Några för en ganska tyst tillvaro i t.ex källaren 

och andra i vardagsrummet i form av pläd eller garnkorgar. På vinden på landet har jag gamla spånkorgar med lock som förvaringsplatser för lakan och andra sängkläder men spånkorgar med lock kan man ju precis som med alla andra korgar, ha till mycket.

För ca 25 år sedan köpte jag flätade lampskärmar på en lokal marknad i Portugal och de används ännu och är fortfarande lika omtyckta.

Detta är verkligen inget inlägg som handlar om trädgård men väl naturmaterial, nästan som trädgård ;-).

Ha det gott och hoppas ni kan hålla er friska i dessa virustider!

Trots Covid-19 finns det mycket njutbart.

Våren är här igen,
björkarna lyser ljusgröna, häggen blommar, slånens vita blommor mot de mörka grenarna påminner om gamla spetsgardiner, marken har blivit grön och körsbärsträdet på landet blommar för fullt. 

Detta helt underbara träd. Vår sommarparasoll som både skänker goda bär och skön skugga. 

Här är fröerna till morötter, palsternackor, persiljerötter och lite annat så som dill och olika ringblommor sådda och några har till och med börjat titta upp. Den förgrodda potatisen är i jorden och luktärts och bondbönsplantor utplanterade. Har täckt bönorna med fiberduk men jag hoppas vi slipper minusgrader.
Så här i virustider håller vi oss mest för oss själva men sysslolösa är vi inte. Har naturen nära, en trädgård att glädjas i och som pensionär behöver vi inte oroa oss över permitteringar. 

Detta skrev jag i onsdags. Idag har vi återigen varit på landet och där hade sniglarna haft kalas under fiberduken. Flera bönplantor var helt uppätna. Det blev till att plocka fram fröpåsen och så nya. Hoppas bara jorden är tillräckligt varm. Både hemma och på landet har vi massor med små spanska skogssniglar så allt är inte njutbart ens i trädgården, tyvärr, men i dessa tider kan det ju inte räknas som något större problem.
Lika tidigt som i år har jag aldrig tidigare planterat ut småplantor av purjolök, kål av olika slag och sallad. Nu gäller det att hålla tummarna så jag slipper både nattfrost och sniglar, men det räcker säkert inte när det gäller de där glupska små spanjorerna. Får nog ta till både järnsulfat och sax.  


Ha det gott!

Ögonstenen

är temat, det sista för den här säsongen, i TrädgårdsFägring.  

Inte kan jag välja ut bara en enda växt för hela trädgården är ju min ögonsten, min stora glädje, inte minst i dessa virustider.

Den tidiga vårblomningen är över men de senblommande tulpanerna har börjat visa färg,

kungsängsliljorna 

och mycket annat blommar, inte minst svalörten.

Bild lånad från nätet

Chelidonium minor, ett namn som svalörten fick av läkaren Rembert Dodoens på 1500-talet och under den tiden fanns örten på nästan alla apotek. Då användes så väl roten som det gröna av Ranunculus ficaria. Detta enligt boken Linnés hälsoörter av Åke Ohlmarks. Nu verkar det som om växten bytt namn till Ficaria verna enligt SKUD  https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/skud/vaxtnamn/

Växtens rötter, som vi nu vet är giftiga och inte skall ätas, påminner om fikon, där av namnet ficaria.

Svalörtens användning mot skörbjugg var nog en gång i tiden växtens allra viktigaste uppgift som medicinalväxt. Då användes både bladen och blommorna som ett slags kål eller spenat och blandades ofta med andra grönsaker. Förutom skörbjugg lär den också botat hemorrojder, vårtor, trötthet, reumatism, huvudvärk och gallbesvär, en riktig universalmedicin som botade mycket, kan jag nu tycka.  

Den franske naturläkaren Maurice Mességués skall med svalört ha botat just hemorrojder, reumatism och struma i ett nafs och många kända personer har fått hans hjälp, t.ex Winston Churchill, men vilka krämpor han led av vet jag inte.

För att en ny planta skall växa upp räcker det med bara en enda liten rotbit från svalörten och den har rötter som nästan ser ut som druvklasar. Av en enda planta kan det bli många nya om man gräver runt i jorden så de små knölarna (druvorna) sprids.

Inte tänker vi längre på den som läkeväxt när vi nu ser den blomma längs vägar och dikesrenar och nog är det lätt att undra över varför den heter just svalört. Kanske är det så att den blommar som vackrast när svalorna kommer.

Själv tycker jag det är spännande med de där udda svalörtssorterna och har jag hittat någon till salu har jag köpt direkt. De är inte alls lika spridningsbenägna som den vilda. Här i trädgården har jag några olika namnsorter planterade längs stengångar, mellan buxbom och nära hostor som döljer svalörtsbladen när de börjar vissna. Redan i slutet av maj har plantorna vissnat ner men tidigt i november börjar en del av dem återigen visa upp sina nya blad och de är vintergröna.

En av de där lite udda sorterna är Ficaria verna'Plena'. Här har den vuxit på samma plats i 15 år och är nu ca 45 x 20 cm. Har under åren som gått rensat bort några rymlingar, men inte många.

Några andra är 

Ficaria verna 'Aurantiaca' som blommar med enkla gulorange blommor.

Den trivs i både skugga och sol tycker jag. Precis som de flesta namnsorterna sprider den sig lite försiktigt.

Ficaria verna 'Brambling' visar upp sina enkla gula blommor mot en bakgrund av blad marmorerade i brunt och silver. Här har den inte spridit sig särskilt mycket under de 11 år den funnits i trädgården.

Ficaria verna 'Brazen Hussy', är enligt Beth Chatto en upptäckt av Christofer Lloyd på Great Dixter. Den har ljust gula blommor mot ett mörkt bladverk. Några blommor behövs nästan inte för bladen är väldigt fina. Här har den under de tolv år den funnits i trädgården inte brett ut sig särskilt mycket, kanske på grund av att den bor nära stammen på Chamaecýparis lawsoniana 'Imbricata Pendula'.

Ficaria verna 'Collarette', kryper precis som 'Green Petal', tätt  nära marken. Den har vackert tecknade blad och gula lite lustigt dubbla blommor. Här hos oss växer den under en hosta som redan tidigt i maj kommer med sina blad och döljer svalörtens gula blast.

Ficaria verna 'Green Petal' en svalört med dubbla gulgröna blommor och variegerat bladverk. Sakta, sakta och krypande nära marken sprider den sig här hos oss. Under de tolv år den funnits här har plantan bara hunnit bli ca 20 x 20 cm. Den är en av favoriterna bland de svalörter jag har här i trädgården men så är jag ju också väldigt förtjust i växter med gröna blommor ;-).

Ficaria verna 'Salmon's White' en vitblommande svalört med stora enkla vita blommor som har en mörkare och lite marmorerad baksida.

Ficaria verna 'Wisley Double White', min stor favorit bland svalörterna här i trädgården. Den lär ha hittats i klippträdgården på Wisley 1997 av Allan Robinson. Här växer den sedan 2009 lite skuggigt mellan ett par buxbomsklot. Verkar trivas och förökar sig försiktig.

2010 köpte jag i  England  Ranunculus ficaria 'Randall's White' men kan nu inte skilja den från Ficaria verna 'Salmon's White' och 2009 kom jag hem med Ranunculus ficaria 'Picton's Double' efter en resa. Enligt nätet är det en guldgul dubbelblommande sort med en grön knapp i mitten och ett slätt blad med en bronsundersida. Ursprungligen från en privat trädgård i Inverness. Mycket lik 'Pleniflora', men är något större och tätare. Här har jag dem planterade tillsammans för jag såg ingen skillnad när jag kom hem med 'Picton's Double' för båda har en grön knapp i mitten av blomman, tycker jag och vilket slätt blad som skall ha en bronsfärgad undersida vet jag inte.

Har du flera olika svalörter i trädgården så håll gärna de olika formerna en bit från varandra, så att de inte med frösådder förlora sina speciella egenskaper. Hur långt från varandra vet jag inte men här är trädgården bara 600 m² och ännu har inga nya svalörtsformer dykt upp i trädgården.

Nu kommer några bilder på andra och ännu mer spännande sorter, tycker jag.

https://www.gardensillustrated.com/plants/ranunculus-ficaria-verna-to-grow/?image=9&type=gallery&gallery=1&embedded_slideshow=1

Stort Tack till alla er bakom TrädgårdsFägring för den här säsongen. Hoppas ni orkar komma med nya teman när hösten är tillbaka för det är väldigt roligt att ha något att fundera över och leta bilder till.

Nu är den där efterlängtade våren här på riktigt så ha det gott i vårsolen!
Trevlig helg!

Har en salig blandning

av växter som blommar i trädgården just nu. 

Nunneört i många färger,

scilla, violer, vivor av olika slag och vårstjärna, allt i en enda stor och i ett par dagar underbar röra. Längre än så tycker jag sällan att den där mattan är vacker för i längden blir det för mycket färgblandningar.   

Älskar egentligen dem alla men inte i de massor som nunneörten, scillan och vårstjärnan visar upp.

När jag en gång i tiden planterade scillan såg jag framför mig bara den underbart djupblå färgen som blommorna har och trodde inte ens i min vildaste fantasi att den var så spridningsbenägen.

Det samma gäller egentligen också nunneörten. Under årens lopp har jag fallit för sådana som har blommor i ljusa, ibland nästan vita färger och så en riktigt röd. 

Trots det dyker det nu upp många med blommor i olika lila nyanser.

För att lugna ner och lite hindra ytterligare fröspridning plockar jag stora, stora buketter av scilla och vårstjärna 

och rensar bort den nunneört som har blommor i smutsgrå lilarosa toner. Egentligen skulle jag ju också gräva bort de oönskade knölarna men dit har jag inte kommit ännu och kanske aldrig gör heller, men nog är det en balsam för själen när det färgmässigt lugnar ner sig, i alla fall lite, tycker jag.

Länkar till TrädgårdsFägring och veckans tema är - som balsam för själen-

Här har vi fortfarande lite kallt på nätterna, det har blåst en hel del men solen skiner och det är trots vinden underbart att vara ute. Slånen slår ut sina knoppar endera dagen, björken, i alla fall några, har musöron och häggen lyser ljusgrön.

Trevlig helg!