Visst är hösten här på riktigt

och det har den varit ganska länge även om jag har försökt tänka bort den. Soliga dagar 

med blommande höstkrokus 

och tidlösa har det gått lätt men när regnet vräkt ner har det bara varit att inse fakta.

Först under början av oktober fick vi äntligen fram sekatören och sågen fast buskar och träd helst skulle beskurits under JAS (juli, augusti och september)

och veckan som snart gått fick jag ihop en fin bukett med reseda och ringblommor när jag besökte landet. 

Den enda lilla plantan av portugisisk kål som överlevde våren och mördarsniglarnas anfall har inte blivit särskilt stor, men vacker är den 

och det är palmkålen i grönsakslandet också.

Regnfattiga och varma dagar har jag passat på att rensa bort ogräs från gångar och rabatter och då har jag stött på många små snödroppslökar ovan jord. Lökar som gissningsvis tryckts upp på grund av platsbrist och trängsel. 

En del av dem har jag gett bort men några har hamnat i krukor. Terrakottakrukor som nu står i bänkarna på norrsidan huset. Krukor jag hoppas kunna ta in eller lyfta fram för att under tidig vår i mer näshöjd få känna doften av blommande snödroppar.

Aktivt planerat något inför kommande säsong har jag ännu inte gjort men det finns luktärtsfröer i frysen och snart också lite tulpanlökar i både krukor och rabatter. Efter jul brukar jag inventera bland grönsaksfröerna och då beställa vad som behövs nytt utav. Ibland, när några av fröerna jag vill ha är slutsålda förstår jag att jag är sent ute men trots det känns jul och nyår ändå som både avslut och början på något nytt. 

Veckans tema i TrädgårdsFägring är "Planerar för kommande säsong" och fler inlägg på temat hittar du här.

Trevlig helg!

Augusti, skördetid

och då inte bara för sallad, 

utan också för sockerärtor, vaxbönor, rödbetor, gurka, squash, tomater, blombuketter och lite trädgårdsfix i form av bl.a. buxbom och häckklippning.

Vanlig lök, potatislöken från Anette och vitlöken är sedan länge skördade men jag har ännu inte kommit till skott med att så nytt i deras ställe. Fröer av dill, sallad av olika slag och Pac Choi hade jag tänkt mig. Kanske kan det bli av den här veckan. Troligen är jag sent ute men försöka duger.

Luktärterna bara blommar och blommar och bjuder hela tiden på stora buketter. Men trots att de under juli fått både näring och vatten har blomskaften på en del av sorterna blivit kortare, betydligt kortare.

 

Den storblommiga Zinnian med stora nästan dahlialiknande blommor, som jag aldrig tidigare har odlat, men efter den här säsongen gärna gör det igen, är magnifik.

Lite mindre än hälften av de förodlade plantorna av Zinnia 'Dahliaflora mix' som jag planterade ut i grönsakslandet i början på maj klarade kampen mot mördarsniglarna och det är deras blommor jag just nu njuter av. Hann i våras nästan bara plantera ut de små zinniaplantorna innan många av dem var behängda och ibland helt uppätna av småsniglar.

Den senaste månaden har det gissningsvis på grund av värmen varit betydligt färre sniglar både i grönsakslandet och här hemma i trädgården men i går kväll på kvällsrundan efter regnet klippte jag huvudet av 85 stora, stora sniglar. Osäker på hur många sniglar som fått känna på saxen den här sommaren men det är många, säkert flera tusen, och kanske är det då inte så konstigt att jag undrar varifrån alla dessa kommer och varför de aldrig tar slut? Vår lilla tomt är ju bara ca 600 m² stor.

Till tröst i bedrövelsen blommade och doftade både flox och liljor i går kväll när jag gick den där snigelrundan. Min favoritflox, den jag för 13 år sedan fick från Carina och Ken, har vuxit sig stor. Om jag minns rätt heter den Phlox 'Natural feelings'.  

Tomaterna om jag sådde i våras, de där sorterna som skall vara hyfsat resistenta mot bladmögel och trivas på friland, har blommat rikligt och blivit till stora plantor i grönsakslandet. De två senaste veckorna har vi börjat kunna skörda mogna tomater och de hinner nästan inte hem innan de hamnar i munnen.

Har redan skördat ganska mycket av både svartkålen och grönkålen 'Red Russian'. Oavsett grön eller svartkål, tillsammans med mozzarella, oliver, soltorkade tomater och parmesan på hemgjord pizzadeg är de båda väldigt goda.

Visst har vi klämt och tagit bort många av kålfjärilens äggsamlingar från kålplantorna men ibland undrat över varför de inte är fler trots alla fjärilar som fladdrar och har fladdrat över grönsakslandet och zinniorna. De få larver vi hittills sett går nästan att räkna på händernas fingrar men vi har också sett en hel del getingar som flugit runt bland plantorna. Kan det vara så att getingarna tagit hand om larverna som finns på kålplantorna 

och att de där storblommiga zinniorna dragit fjärilarna till sig mer än kålplantorna?

Inget jag vet något om utan detta är bara undringar.

Kålfjärilar är i alla fall enligt mig betydligt lättare att leva med än dessa förfärliga spanska skogssniglar. Nog vore livet mer underbart utan dem?

Fortsatt fin sommar!

Vilken underbar sommar vi har och har haft.

Här har jag nästan helt valt bort trädgården under några veckor eftersom vi tillbringat de flesta dagarna på landet. Där har vi istället prioriterat bad och cykelturer.

Har bara varit hemma ett par gånger under veckorna och sprungit runt bland krukorna med vattenslangen 

och då även gett törstande perenner och träd en skvätt.

Mellan baden

och cykelturerna 

har jag plockat stora luktärtsbuketter, 

skördat primörer från grönsakslandet 

och suttit på altanen eller under körsbärsträdet där jag lyssnat på böcker och stickat på den där 

som så småningom skall bli till en sjal eller bilfilt att svepa om vinterfrusna ben.

I söndags kom vi hem igen och blir kvar så länge vi kommer att ha svalare väder och förhoppningsvis mycket regn. Trädgården har i värmen blivit eftersatt, 

buxbom, häckar och träd behöver klippas och perenner och rosor ansas. Kanske och förhoppningsvis kan delar av det bli av en molnig och regnfri dag under veckan, en mulen dag är ju perfekt för buxbomsklippning. Träden, i alla fall de stora äppelträden, får vänta med sin frisering till september. Måste erkänna att det där med daglig trädgårdsfix inte alls känns lika roligt längre och absolut inte när solen skiner, det är badtemperatur i havet och kvällarna är varma men det är nog bara åldern som spökar, tar ut sin rätt kanske?

De vitblommande liljorna jag planterade för några år sedan blommade i värmen snabbt över när jag bara vände ryggen till och då passade också sniglarna, de där förbaskade mördarsniglarna, på att kalasa på några av funkiorna. 

Bladen på sniglarnas favorithostor ser nu ut om såll. Funderar på att klippa av dem längs med marken för att slippa se eländet. Men hinner de då återigen att grönska?

I tisdags kom äntligen det där regnet som jag men framför allt trädgården längtat efter. Nu ikväll har vi fått mer än 30 mm och mer kan komma.

Det låter kanske som om det där med trädgård bara är elände men så är det inte alls. Att en lagom varm dag krypa runt och klippa buxbom kan vara ren njutning.

Fortsatt fin sommar!

Nu är det lite mer än en vecka sedan

det var sista vårmånadens första dag. Den tillbringade vi på landet.

Maken grävde, hackade , krattade, gödslade lite och satte ( grävde ner) de förgrodda potatisarna. De där få vi anser oss ha plats för i grönsakslandet. I år blev det några Orla (den numera godaste nypotatis jag känner till) och några vars namn börjar på V men som jag missat spara namnetiketten på. Båda sorterna är inköpta från Larsviken.

Jag sådde både morötter, palsternackor, rödbetor och lite annat men satte också lök, samt några mangolds och  salladsplantor. 

Inte så många, eftersom det fortfarande var kallt både i jorden och luften. Att jag alls planterade några berodde enbart på att jag var nyfiken på att se hur de skulle klara sig utanför växthuset i kyla och med hungriga småsniglar som bara väntade på något krispigt ätbart.

Nu är årets bästa tid, tycker jag och att då återigen få vara med och se både gullvivorna och körsbärsträdet blomma är till stor glädje. Mycket mer i trädgårdsväg behövs inte, i alla fall inte här och just nu.

Idag när vi kom ut till landet surrade det intensivt från körsbärsträdet som nu blommar ikapp med gullvivorna.

Ljudet från bin och humlor fick det gamla trädet att nästan lyfta från marken.

Pionerna, de tidiga, som jag dragit upp från frö, har så vackert bladverk och några av plantorna kommer med knoppar.  

De där mangolds och salladsplantorna jag planterade för drygt en vecka sedan har haft ett flertal besök av svältfödda sniglar, se foto.

Äntligen är vårvärmen här och även om det mest regnar och solen gömmer sig bakom molnen måste jag tillstå att jag länge, länge, längtat efter både regn och värme. Idag hamnade kål av olika slag, blomplantor, några salladssorter, sockerärter, fänkål och fler mangoldsplantor i grönsakslandet. Har under dagen klippt huvudet av ca 50 mördarsniglar i olika storlekar och gissar, egentligen vet, att det finns många, många fler som står på tur till halshuggning.

Ha det gott och fortsatt fin vår!

Den där snålheten

har verkligen gett utdelning.

Fortfarande finns en del att skörda i grönsakslandet och i moraset på landet. Egentligen är det inget moras, i alla fall inte om jag läser synonymerna som dyker upp när jag söker på nätet men för mig har det länge gått under det namnet på grund av all oordning som rått där.

I våras när jag städade kylskåpet hittade jag 4 små kvarglömda torra jordärtskocksknölar. Synd att slänga tyckte min man och grävde ner dem, precis om med allt annat som är synd att slänga, i 'moraset'. Vad det är för namnsort vet vi inte men de är inköpta på ICA eller Willys.

De växte snabbt och blommade fint.

Av de där 4 torra knölarna har vi nu skördat nästan 10 kg jordärtskockor. Min man grävde upp de sista i går och kom hem med 3,5 kg.

Att det bara kan bli 10 kg av 4 små torra knölar är svårt att förstå. Vilken växtkraft!

I dag blev det jordärtskockssoppa till middag, riktigt gott!

Jag njuter, det måste jag erkänna,

av att inte behöva rensa ogräs eller vattna torra krukor och rabatter. Här ligger tankarna på både grönsaksland, har visserligen beställt fröer från både Cecilia Wingård och Runåbergs, och vår lilla trädgård här hemma, helt nere. 

Krattar bara in löven som fallit på de små gräsmattorna i rabatterna eller över blåsippsplantorna under häcken och tittar på de stora trilliumknopparna och snödropparnas grönvita spjut när jag går till varmkomposten på baksidan huset. En trädgårdsrunda som inte tar särskilt lång tid men som är helt tillräcklig i detta regniga gråväder och nästan varje gång jag går där säger jag högt till dessa vårivrare: - Lugna nu ner er lite, det kommer en vinter!

Sparat en del löv för att ha som täckning när den där vintern kommer, för nog kommer den med många minusgrader även om det kanske dröjer till slutet av februari.

Att bara få träffa sina barn, barnbarn och vänner utomhus och med ett avstånd på minst 1,5 m är inte roligt, men vad gör man inte i dessa coronatider.  

Är så glad över att bo på landet, inte behöva åka kollektivt, kunna sticka och ladda hem e-ljudböcker från biblioteket.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är Så går mina tankar.

Här försöker vi njuta av dagarna trots att det känns tråkigt, förfärligt tråkigt.

Strålande sol och många plusgrader

 

har vi haft idag 

den 6 november efter några dagar med både kraftig blåst och mycket regn. 

Gräsmattorna, de där två små vi har, var helt fulla med nedfallna löv så idag gick jag en runda med räffsan för att få täckmaterial till timjanmuren, fjällsippan och grönsakslandet.

Blåsipporna skall få sitt täcke de också för fortfarande finns en hel del löv kvar på både buskar och träd.

Solen livade upp och fick novemberträdgården att påminna om våren 

när jag såg att bergenian Bergenia 'Tubby Andrew's' blommade och att en av snödropparna i trädgården, Galanthus 'Reverend Hailstone' 

hade långa gröna skott. Den är känd för att vara tidigblommande så det är nog inte så konstigt, bara överraskande att se så här i början av november.

Men att se den där grodan, som efter 21 år i trädgården fortfarande bara ligger på rygg på en och samma sten, 

nu omgiven av starkfärgade röda löv 

och höstkrokus, fick mig snabbt på andra tankar.

Nog har vi höst alltid, en varm sådan, och jag njuter. I alla fall de dagar då det varken blåser eller regnar.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar

Trevlig helg!

Oktober i trädgården

eller trädgårdarna om jag räknar in köksträdgården på landet. I lördags plockade jag nog både den sista luktärtsbuketten och de sista zinniorna i grönsakslandet men ringblommorna blommar fortfarande och har många knoppar

och det har också bronsfänkålen 

så om vädret fortsätter vara varmt kan det nog bli fler buketter till köksbordet.

Kålen har klarat fjärilsangreppen riktigt bra, inte minst svartkålen som vi nu har till både paj och soppa, men också brysselkålen och den portugisiska storbladiga kålen. Störbönorna fortsätter ge skörd.

Purjolöken, inte riktigt alla men väldigt många, har blommat i år men varför vet jag inte. Kan det bero på den kalla juli? 

De sista morötterna är skördade och det mesta av salladen också. 

I dagarna tre har vi också klippt och sågat här hemma i trädgården. Pimpernötsträdet, Staphylea trifoliata, är nu helt borta, det tog för mycket kraft från rabatten, ja själva jorden, så en del lökväxter och perenner hade nästan gett upp helt men det tog också kvällssolen från vår uteplats och den är viktig, den där kvällssolen i vår lilla trädgård. Då när inte vare sig parasoller eller skuggande träd längre behövs är solen mer än önskvärd. 

Borta är också resterna av päronträdet, det hade varit dött i många år men fungerat fint som stöd för ljusslingan och min kopparfjäril, borta är också halva silverpäronet, som under flera år tyvärr fått växa fritt och verkligen gjort det. Klarar det den hårda behandling det nu fått skall jag verkligen hålla efter det. 

Äppelträden är klippta, nästan lika hårt som vi brukar för vi har dem framförallt som parasoller. 

Ingrid Marie trädet är sjukt av grentorka och trädet vi en gång köpte som Gyllenkrok Astrakan är något helt annat och äpplena är inte ens goda, men ändå är de där träden fortfarande fina.

Att en varm sommardag få härlig skugga av astrakanträdet eller kunna hänga saker jag tycker om i det där sjuka Ingrid Marieträdet är värt mycket det också och dessutom ger de höjd, ett tak, åt trädgården. Inga träd vi sågar ner i första taget, kanske aldrig, men de skymmer ju inte heller kvällssolen.

2006 när jag var på mitt första TA-riksmöte föll jag för Cotoneaster veitchii på söndagens växtmarkand, 

varför vet jag egentligen inte men så här i efterhand berodde det nog på säljarens rekommendation. 
Köpte den och Cornus alternifolia 'Variegata' 

av Kenneth Lorenzon. Just Cotoneaster veitchii har nu så vackra, stora, mörkröda bär. Här håller jag de två buskarna jag har (gjort en egen sticklingsförökning) väldigt kort. Klipper in alla långa nyskott, egentligen bara för att jag inte har plats att låta dem bre ut sig. Skott som lätt rotar sig om den där förökningslusten infinner sig.

Det är först nu eller nästan i alla fall, efter många, många, trädgårdsår som jag förstår hur viktig den där höstfägringen i trädgården är(om man nu tycker om det där med trädgård) och till den bidrar både tidlösor som t.ex  

Colchicum autumnale 'Album', 

pärlbusken Callicarpa bodinieri var. giraldii 'Profusion' men också olika sorters benved. Här är det Euonymus oxyphyllus, Bollbenved, som precis slagit ut sina frukter men bladens begynnande höstfärg är redan nu vacker den också.

Visst är det härligt det där med trädgård oavsett årstid men ibland, bara ibland, hade det varit skönt men en liten trädgårdstomte, tycker jag.

Länkar till TrädgårdsFäring och önskar

fortsatt fin höstvecka!