Förra söndagen

kom vi hem efter en tredagars trädgårdstur till Skåne.

Vi, för vi var nio trädgårdsamatörer som reste tillsammans, är så glada över allt fint vi fått se och alla nya bekantskaper vi gjort både bland människor, prylar och växter. 

Inspiration fick vi massor av, 

och alla förälskade vi oss mer eller mindre i hortensior,

Nu vill jag gärna, helst redan i morgon om jag skulle tillfrågas ikväll, göra om en del av trädgården men behöver mer tid för eftertanke och planering innan det eventuellt är dags att sätta spaden i jorden.

Fortsatt skön sommar!

Nog är det tur ändå att vi tycker olika.

Under de åren jag hållit på med min trädgård har jag förstått att jag är väldigt förtjust i växter som många kallar ogräs.

Förra helgen klippte eller drog jag bort fröställningar från aklejor, allium, anagrambräcka och nävor. Fyra växter som gärna tar över hela trädgården om de får men det gäller att inte ge dem lov utan klippa bort alla fröställningar i tid. Aklejor har jag många och det gäller nävorna också men anagrambräckan har jag bara ett par plantor av. De plantorna vill jag inte vara utan på grund av blomdoften. När jag under en seneftermiddag i maj ligger på alla fyra i rabatten och rensar ogräs i närheten av anagrambräckan skickar dess blommor iväg sin väldoft och varje försommar under många år har jag undrat varifrån just den doften kommer. Numera vet jag och väljer medvetet att inte vara utan den.

Det samma gäller den vitblommande stora blåklockan 

och stjärnflockan. Två perenner som man tillsammans med myskmadra,

daggkåpa av olika slag 

och röllekakrage 

bör passa sig för enligt en artikel i SvD för några år sedan. 

Men oavsett vad 'sakkunskapen' har att säga när det gäller växter till trädgården tror jag vi trotsar den varningen och väljer växter som talar till hjärtat.

En helt arbets eller pysselfri trädgård finns inte vad man än väljer att plantera i den men nog påverkar växtvalet arbetsinsatsen som krävs för att hålla den i ordning.

Själv tycker jag det är underbart med (några få) frösådda växter så som aklejor och blåklockor som sätter sig på platser där det är omöjligt att själv plantera dem och jättedaggkåpan är helt ljuvlig både i buketter och i trädgården men blommorna behöver klippas bort innan de är helt överblommade och det samma gäller röllekakragens fröställningar.

Myskmadran vill jag absolut inte vara utan men precis som med växterna jag tidigare här i inlägget räknat upp som eventuella ogräs måste man med myskmadra vara medveten om vad det är man planterar in i sin trädgård för den tar för sig om den släpps lös. En viktig uppgift för alla plantskolor och trädgårdsskribenter.

Såg i artikeln att även hasselörten klassades som ogräs av skribenten trots att den är en underbar marktäckare med ganska, egentligen inte bara ganska utan helt, oansenliga blommor som i april och maj sprider sin lite säregna doft. En doft jag lärt mig tycka mycket om. Vill man som jag täcka in jorden eller stoppa fröogräsets invandring är hasselört en perfekt växt att ha i tomtgränsen. När den väl etablerat sig täcker den marken med en matta av djupgröna, njurformade blad och inte är det många fröer som orkar upp ur den inte. Men visst, den får hållas efter om den inte har en avgränsad yta att växa på.

När det gäller trädgård finns ingen riktig sanning, tycker jag. Inga rätt eller fel utan bara glädje, lust och lite (mycket) pyssel, men kunskap, köpt eller sådan man skaffat sig själv, gör trädgårdsskötseln betydligt lättare.

Fortsatt skön sommar! 

Min favorit är veckans tema i Blommig Fredag.

Att välja bara en kan jag inte men snödroppar går nog inte leva utan?

Vem som är favoriten i trädgården varierar med årstiderna men just nu när inget blommande förvillar och stör är Chamaecyparis lawsoniana 'Imbricata Pendula' som en skulptur vi njuter av.

Väldigt fin är också rododendron 'Teddy Bear'.

Under trådcypressen, Chamaecyparis lawsoniana 'Imbricata Pendula', det svenska namnet fick jag med mig från Lindhults plantskola 2004, börjar vårens förstlingar visa sina gröna spjut. Hittills har vintern mestadels varit mild så det är många snödroppar som dykt upp. En av dem har till och med börjat visa sina vita knoppar. 

Oftast har det varit Galanthus 'John Gray' som varit först ut med sina enkla blommor hängande på en tunn, skör tråd men i år verkar Galanthus 'Jaquenetta' tagit över den rollen.

Eftersom blommorna är dubbla på den här greatorexhybriden är knopparna mycket tjockare än på 'vanliga' snödroppar. I vår trädgård firar hon 10-års jubileum så det är kanske därför hon är först ut just i år ;-))

Många växter i trädgården ser jag mest som fina väggar, tak eller marktäckning men just snödroppar tittar jag extra mycket och noga på och det har jag under de sista 3-4 åren gjort sent i februari på Gartneriet Spiren i Danmark. 

Att då få stiga in i de stora växthusen är som att förflyttas till slutet av mars. Julrosorna, snödropparna och cyklamen blommar för fullt, det doftar vår och numera efter ett flertal besök vet jag att det inte bara är jag som blir helt snurrig utan att även andra besökare blir minst lika rusiga. Visst är detta lite reklam men den är inte sponsrad utan helt min egen. 

Hoppas och önskar att jag är lika glad i snödroppar när jag går med rollator som mannen på fotot.

Efter varje gång jag varit i Skælskør har jag undrat över varför ingen, inte en enda plantskola eller trädgårdsbutik i hela vårt avlånga Sverige kan anordna en snödroppshelg med föredrag om snödroppar och försäljning av både billiga och lite dyrare udda lökar under mars månad? Ett svar har jag fått av en lokal plantskola. - Det finns inget intresse av snödroppar hos 'vanligt' folk. När jag ser tillbaka på bilderna från besöken hos Gartneriet Spiren stämmer inte det svaret. Nog är det helt vanliga trädgådsmänniskor precis som vi som kan ses på bilderna?

Kylan lär vara på väg tillbaka så igår grävde jag upp några snödroppslökar för att driva vidare inomhus. Bara helt vanliga Galanthus nivalis. De flesta lökarna var ganska små och ynkliga. Ett tecken på att de behöver delas och planteras om. Namnsorterna sköter jag betydligt bättre, delar vart tredje-fjärde år och då brukar lökarna även få lite extra långtidsverkande gödsel. De vanliga Galanthus nivalis är så många att jag drar mig för att sätta igång en omplantering även om den behövs.

Snart är det bara fyra veckor kvar tills Lena och jag kommer att få se snödroppar i massor - nu går jag här och hoppas att inget oförutsett skall inträffa.

Veckans tema i Blommig Fredag är Min Favorit och detta blir mitt bidrag. Fler hittar du här!

Trevlig helg!

Grågrönt med vacker silverlyster.

Nordens olivträd, i alla fall till och med zon tre, är silverpäronet Pyrus salicifolia 'Pendula'. Vi kom efter ett besök på Österlen och Apotekarns trädgård hem med ett sådant för nästan precis 10 år sedan. 

Redan då var det fullt i trädgården men jag var mer än förälskad i det grågröna bladverket med vacker silverglans så plats måste bara finnas och till slut hittade jag en liten lucka mellan häcken mot gatan och vårt stora äppelträd. 

Vi har under åren som gått stammat upp det ytterligare trots att det är toppympat och försökt att med hjälp av stöd dra stammen så långt från äppelträdet vi bara kan. Där det står är det nästan mer än väldränerat. Riktigt torra perioder ligger perennerna ner längs backen men jag har aldrig sett några gula löv i silverpäronet. Lustigt nog verkar det som om trädet har hamnat på sin rätta plats i den här lilla trädgården och blir det för omfångsrikt kan jag ta fram sekatören.

Det är inte bara jag som uppskattar trädet, Clematis 'I am Lady Q' använder det som klätterstöd och nog är de fina tillsammans.

När jag under veckan som gått letat information om silverpäron visar det sig att trädet trivs i både sol och skugga men blommar mer i soligt läge, att det tål saltstänkta vindar och mycket blåst och blåsa kan det göra här på Västkusten. Det är ett träd som passar på begränsade ytor eftersom det växer långsamt, kan beskäras kraftigt eller formklippas och klarar torka alldeles utmärkt.

Inhägnade silverpäron såg vi i Skåne och Löddeköpinge Plantskola för snart ett par veckor sedan. Den plantskolan besöker jag gärna om jag har vägarna förbi. Denna gången köpte jag med mig ett par krukor med Corokia cotoneaster, sicksackbuske på svenska, att ha i köksfönstret över vintern men oftast blir det att jag bara tittar in för att hämta inspiration, 

njuta av miljön och det stora underbara lugnet som det räcker med att stiga in innanför porten för att uppleva. Sparsmakat, mycket grönt, 

vackra krukor och många fina klätterstöd. I mitt tycke är den tillsammans med Zetas de miljömässigt allra finaste plantskolorna jag besökt trots att växtvalet är begränsat.

Hade jag varit lite yngre och haft en större trädgård hade jag knyckt idén med de 'inburade' och formklippta silverpäronen.

Nog undrar jag över varför barken är så sprucken på en del av stammen på vårt silverpäron. Hör gärna av dig om du vet svaret.

Trevlig helg!