När lusten infaller sig,

trots att det är en kall och ganska så solfattig dag, 

går det bara inte att sluta med trädgårderandet. Det ena ger det andra och hux flux är trädgårdsrabatterna inte bara städade utan också gödslade, de nyinköpta plantorna som skall ersätta julrosorna som frös bort, har intagit sina platser i krukorna och blåsipporna på norrsidan häcken

har rensats från inkräktare så som nunneört, scilla och vårstjärna.

Kluster av frösådda små blåsippsplantor har delats och fått egna platser att växa på. Har under hela vintern samlat på mig äggskal som fått torka innan jag finfördelat dem i matberedaren. Detta 'pulver' har jag använt som både gödsel och jordförbättring  till blåsipporna. Om det egentligen spelar någon verklig roll för växterna vet jag inte men blåsippor växer ju gärna på kalkrik mark.

Luktviolernas knoppar börjar visa färg så några av dem har jag grävt upp och krukat in. Namnen på dem vet jag inte längre men de är fina ändå och doften, den där viktiga doften, finns där trots att de alla numera är namnlösa. Plockade in en liten bukett för ett par dagar sedan och den fyllde nästan hela nedervåningen med sin violdoft.

Snödropparna, de flesta, har numera vissna blommor men Galanthus elwesii var monostichus 'Marjorie Brown' en senblommande form av G. elwesii som funnits med sedan 1958 men återupptäcktes av Ruby Baker 1987, blommar fortfarande och har så vackra blad. Hit kom den 2012. Förra våren blommade lökarna konstigt nog inte alls men i år finns många blommor. Den har ovanligt breda blågrå blad, blommorna är stora och vackert rundade.

Vem var Marjorie Brown? Det var hon som i mars 1987 hade med den här snödroppen, som nu fått hennes namn, i ett blomsterarrangemang på en utställning i Chichester. Ursprungligen lär den komma från ett lökinköp som hennes brorson gjorde 1958 från en holländsk lökfirma.

Håret står på ända och kinderna nästan glöder. En kall, lite solig men ändå lustfylld och rolig vårdag som jag är så glad över!

Fortsatt fin vår, aprilvår, och trevlig helg!

Alltid i min trädgård

Många växter 

så som t.ex svavelpioner och presidentsippor blommar ofta över så fort man vänder ryggen till 

och en del magnoliablommor fryser bort om bara +/- 0° dyker upp på termometern. Alla underbart vackra så klart men har man som vi en liten, liten, trädgård blir det med åren andra kriterier som gäller, fast när jag tänker efter finns det ändå lite plats över för några av de där kinkiga.

Veckans tema i TrädgårdsFägring den här veckan är Alltid i min trädgård och här kommer nu några av mina numera alltid, men det har tagit många år för mig att inse det.

Chamaecýparis lawsoniana 'Imbricata Pendula' ( 2004, Lindhult) 

Ett nu ganska så högt 'litet' träd i vår lilla trädgård, ca 5-6 m. Ett träd som inte gör särskilt mycket väsen av sig under sommarhalvåret för då syns det knappt mot den gröna bakgrunden. Det är först när vintern kommer som det har sin storhetstid, när det mesta i rabatterna vissnat bort, är brungrått eller vitt av snö, tycker jag. Då står det helt plötsligt bara där i trädgården med sina smala, smala, gröna hängande grenar. Så ovanligt och udda att t o m ett par barnbarn på bara ca 10 år undrade vad det var för träd. Dess grenar från början så tunna att de flesta nu när vi inte kan binda upp stammen längre,  finns på norrsidan trädet eftersom vinden oftast kommer från väster där vi bor.  

Viburnum (1985 Henrikssons Ödsmål) Att det är ett kejsarolvon går inte att ta miste på även om vi när de köptes bara fick namnet doftolvon, Viburum. Det blommar på bar kvist, eller nästan i alla fall, från tidig höst, tar en paus om vi får riktig vinter med många minusgrader, men återkommer med blommor när väl vintern är över och våren närmar sig igen. En väldoftande buske eller litet träd med vackra stammar. Ett träd som en gång i tiden bara Kejsaren av Kina fick ha i sin trädgård, om jag minns rätt.

Stewartia pseudocamellia (2006 Nisses Växter) En skenkamelia som hos oss växt dåligt, eller skall jag kalla det långsamt, mer än långsamt trots stoleken från början. Oavsett tillväxten har det börjat få en vacker stam. Här har det trots allt blommat flera gånger. Varför trädet kanske inte vill ta fart här hos oss fick jag tips om för några veckor sedan när en trädgårdsamatörsvän ringde mig och vi började prata trädgård och växter. Att ha trädgårdsvänner att prata erfarenheter och trädgård med ger oftast betydligt mer kunskap än vad man kan tro. När våren är här igen skall jag förse det där tjuriga trädet med massor av vatten redan i april-maj oavsett torka eller inte.

För 40 år sedan ville vi inte alls ha några vintergröna växter i vår trädgård. Granntomternas tallar och tujor avskräckte. 

Som ni kanske har sett på en del foton från trädgården så har vi ändrat uppfattning när det gäller en del vintergrönt och det är jag glad över.

Det kommer också att så länge jag finns med här i trädgården även växa blåsippor, 

luktvioler och snödroppar så klart.

Här började några av snödropparna visa upp sina vita knoppar redan i slutet av december så nu återstår det bara att leva i nuet för att dag för dag se vad som dyker upp både i krukor och rabatter.

I går fick jag hem ett nytt men ändå gammalt exemplar av boken Ett år med min trädgård av Karel Capek. Den tidigare hade började tappa så många blad att den inte längre kändes som någon bok.

Under rubriken Januari står det på sidan 15

" När nu även folk, som detta annars inte alls angår, har så många orsaker att beklaga sig över vädret, hur skall det då inte vara med trädgårdsodlaren! Faller det för lite snö, klagar han med full rätt, att det inte räcker på långt när, faller det mycket snö, yppar han allvarliga farhågor för att det kommer att skada hans barrträd och rhododendron. Finns det ingen snö alls, så jämrar han sig över den ödeläggande barfrosten, blir det tö, svär han över dessa fördömda vindar, som kommer med tövädret och har den skamliga vanan att sprida hans granris och täckhalm över trädgården och kanske till och med  - jäkla blåst - fördärva något litet träd. "

Mitt nästan största intresse här i livet är odling och trädgård. Hur cyklister, golf och fotbollsspelare reagerar på vädret vet jag inte men nog tycker jag det ligger en hel del i Karel Capeks beskrivning av oss 'trädgårdsodlare'. När blir vi egentligen nöjda och njuter av allt det vackra vi har omkring oss?

" Men så är det, oss trädgårdsmän är det ingen som bryr sig om, och ingen frågar oss, hur det borde vara. Därför ser världen ut, som den gör."

Hoppas ni njuter ändå trots att världen ser ut som den gör!

Till glädje.

Trädgården min, fast den är även min mans, är så gott som alltid till stor glädje inte minst nu i dessa virustider. Vi som hör till dem som är i riskzonen när det gäller COVID 19 lyssnar på nyheterna och håller oss mestadels hemma. Att då ha nära till skogen 

och en trädgård att pyssla i är helt underbart.

Har under åren som gått fått många frågor just när det gäller trädgården, som t.ex:

Åå,vilket jobb! Sköter du trädgården helt själv?

Är det inte jobbigt med att rensa bort allt ogräs?

Hur lång tid tar det att klippa buxbomskloten och är det inte väldigt jobbigt?

Nej, det jag gör i trädgården är egentligen aldrig jobbigt, men vissa saker kan jag skjuta upp, liksom förtränga och glömma bort.

Idag har jag delat och planterat om agapantusen, Afrikas blå lilja, inköpt på Madeira 2007, om jag minns rätt. 

Har i flera år dragit mig för att göra det för krukorna är stora, helt fulla med rötter och plantorna så täta. Istället har jag bland rötterna mer eller mindre spettat hål och fyllt dem med hönsgödsel. Kunde säkert spettat hål och hoppat över delningen i år också för det sägs ju att någon omplantering inte behövs förrän krukan spricker och det har den ännu inte gjort. Däremot har blomningen avtagit, nästan helt uteblivit.

Hur som helst, plantorna är delade och istället för två har vi nu fyra. Om de blir till någon blommande glädje i trädgården i sommar återstår att se men omplanteringen är säkert till stor glädje för själva plantorna.

Men min stor glädje i trädgården idag

var alla röda pionskott och nunneörten i alla möjliga färger

den gulgröna dubbla svalörten som breder ut sig lite försiktigt, jag som egentligen inte är så förtjust i just gult

hundtandsliljorna som jag inte vet namnet på

blåsipporna som fortfarande blommar

och julrosorna både de bakom buxbomshäcken

och den under 'Teddy Bear'.

En trädgård är alltid till stor glädje, tycker jag.

Inte ens jobbig när jag rensar bort fröogräs som blåst in under planket, men bara nästan ;-)

Bilderna är inte de bästa, tagna med min lite trasiga mobil.

Ha det gott trots allt som händer!

Bara några fler blåsippsbilder

från idag, kunde inte låta bli att krypa runt med kameran även om det blåste en hel del.

Ha det gott!

Nu står de och niger bakom häcken

och uti backarna och blå är också de flesta av blommorna. En blåsippa skall ju helst ha blå blommor, eller hur?

Även om jag också har blåsippor med rosa, ljusröda och vita blommor är det den blåblommande jag tycker mest om. 

Särskilt de mörkt, mörkt blå och enkelblommande med sina vita ståndarknappar men den här korsningen mellan japonica och nobilis 

som har röda ståndare är förförande fin den också.

Och de dubbla, de vars blommor oftast slår ut först när många av de enkelblommande tappat sina kronblad, ja nog är de lätta att tycka om.

Det är också Hepatica nobilis 'Prickel' som skiljer sig från mängden med sina blå-vita blommor och

Hepatica transsilvanica 'Elison Spence' med sin rufsiga mitt.

Med ett dekokt på blåsippor kunde man på Linnés tid bota hypokondri, i alla fall på Gotland, enligt boken Linnés hälsoörter av Åke Ohlmark. Men inte behöver växten kokas för att ha läkande kraft, tycker jag. Det räcker gott med att få se ett par, tre nyutslagna blommor, i alla fall just nu när de blommar som bäst.

"En trädgård är en glädje för ögat och en tröst för själen; den lugnar upprörda känslor och skänker en njutning som en försmak av paradiset."  Shaikh Muslihu -D-Din Sa'di Shirazi.

Ha det gott trots dessa orostider!     

PS! Underbart vårväder idag. Jorden i grönsakslandet reder sig fint så nu är vårens morotssådder avklarade och även frön till persiljerötter och palsternackor har hamnat i jorden.  

Länkar som jag brukar till TrädgårdsFägring.                                       

Blåsippstider

Har ni sett att vinden är blå?
Det är blåsippeblåst över slänten
skrev Moa Martinson i torpet i Sörmland.

Från Tomas Tranströmer kom som ett "svar":
Det brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen.
Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting.

Ur Blommorna är jordens ögon av Stefan Casta

Men inte är vinden bara blå, 

den skimrar nu också i vitt 

och olika nyanser av rosa. 

Vilken underbar tid vi ändå har framför oss, i alla fall när det gäller naturen och jag är så glad över att ha nära till skogen och en trädgård att tillbringa dagarna i.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Ljuset är på väg tillbaka

och så också min lust till trädgården, i alla fall lite. Flera eftermiddagar veckan som gått har jag tillbringat ute bland våta löv och spanska skogssniglar. Löven som jag krattade in i rabatterna i höstas ligger som en tjock våt filt över lökväxterna som inte orkar tränga igenom den utan lite hjälp från mig. Lövfilten har inte bara gett skydd och värme åt växterna utan under den trivs tyvärr också sniglarna så nu efter veckans stunder i trädgården har jag redan klippt huvudet av massor med 'mördarsniglar' fast vi bara är i januari.

Har tidigare skrivit här på bloggen att jag skall vänta med alla sådder tills slutet av februari, början av mars men i veckan när jag kröp runt i trädgården började jag drömma om jätteverbenor i massor och de skall ju sås tidigt så jag får nog ompröva mitt beslut och snabbt köpa hem fröer.

Om jag i stället för att se framåt vänder och i tankarna ser tillbaka på året som gått

så ser jag

snödroppar tidigt i januari

städning och borttagning av den tjocka lövmattan över blåsippornas knoppar under den lövfällande häcken den 13 februari

och en stor bukett doftande snödroppar den 25 februari.

I mars blommade julrosorna så fint

och tidigt i april

var det blåsippornas tur att vara primadonnor

tillsammans med julrosor,nunneört

och doftande violbuketter. 

I maj var det aklejorna och alliumen som glänste

men då började också trädgårdsväxterna få lite konkurrens från köksträdgården

för tomatplantorna var på plats i grönsakslandet.

Här slutar jag med att se tillbaka och vänder blicken framåt igen fast jag egentligen vet att det är erfarenheten och tillbakablickarna som får mig att se både växterna och trädgården ur ett annat perspektiv. Ett som ibland får mig att tänka om och göra förändringar. Men ganska ofta numera, räcker det med att sticka näsan i en bukett doftande snödroppar.

Länkar till TrädgårdsFägring och temat som den här veckan är Om jag vänder mig om. Men har nu insett att jag kanske var lite sent ute förvhelt plötsligt är temat Den första gång jag såg dig och det stämmer ju lite dåligt, eller hur?   

Trevlig helg!