Trädgårdshelg och njutbar bok.

I onsdags när jag besökte biblioteket stod Det var en gång en trädgård av Karin Berglund på snurran med de nya böckerna och nästan varje kväll sedan dess har jag läst minst ett par kapitel.

Har så länge jag minns, i alla fall så länge jag varit trädgårdsintresserad tyckt om Karin Berglunds böcker. Och nog är det som hon skriver, tycker jag - En bra trädgård är som en lyckad fest. En fest med framförallt känslan av ett välkomnande, mycket dofter och minnen av människor som genom växter satt spår i trädgården. Det bästa jag själv vet med trädgårdar är att få förmånen att stiga in i dem och det har jag den här påskhelgen fått göra tack vare Karins bok och jag har med bokens hjälp besökt trädgårdar som kanske inte ens finns längre för skaparen är död sedan länge. Boken är ännu inte slut så jag kan njuta och drömma ytterligare ett par kvällar.

Föra säsongens gröna potatisar, de som inte hamnade tillräckligt långt ner under jorden när maken kupade, sparade vi till sättpotatis

och idag hamnade de  var sin kruka och i växthuset. De gjorde också sättpotatisen vi köpte igår. 

Hos Nisses i Uddevalla fann vi favoritpotatisen med stort F. Den heter Orla. Första gången vi träffade på den var på Älvsjömässan 2014. Förra säsongen fick vi inte tag på den men igår hade vi några med oss hem och med hem hade vi också Gwenne, förra säsongens favorit. 

Platsen vi odlar på är begränsad och därför gäller det att välja ut de potatissorter vi tycker allra bäst om och helst skall det vara tidiga sådana. Första maj hoppas jag vi kan gräva ner dem i grönsakslandet. Att kunna skörda egenpotatis till midsommar är inte fel. 

Vårtecken

är temat i denna veckas Blommig Fredag och detta blir mitt bidrag.

'Där ute ligger ännu snön vit och ren, men framför mig här inne står i sitt lilla glas en glänsande solgul liten blomma, vintergäcken, den första på året. Det behövdes endast gårdagssolen för att smälta en liten bit snö utanför husknuten och strax stack den lilla upp sitt trotsiga käcka huvud och öppnade på vid gavel sin leende guldgula blomkrona.'

Ur vårblommor av Axel Holzhausen.

När vi, min man och jag, var i Danmark för ett par veckor sedan kunde jag inte låta bli att köpa på mig några olika krukodlade vårlökar och penséer. 

Alla dessa står nu i garaget under de kalla nätterna men får flyttar ut i både regn och snö om det är plusgrader under dagen. Ser fram mot att få se de ljusgula och orangea hyacinterna blomma. Enligt väderprognoserna verkar den värsta kylan ha gett sig så snart så kanske redan i morgon får de bli kvar ute dygnet runt.

Trevlig helg!

Violruta

Den senaste månaden har jag lite då och då läst några sidor i Jord under naglarna och frid i själen av Marie-Louise Paludan och igår läste jag om violrutan. Enligt författaren är Thalictrum dipterocarpum eller delavayi till hundra procent både vacker och lättodlad. Det skall räcka med att plantera en enda planta för att sedan ha violrutor lite varstans i trädgården.

Varför är det inte så hos oss? Själv har jag köpt och planterat betydligt fler än en. Den första planterade jag 2000 och sedan dess har jag tagit död på åtta stycken. Hälften av dem skulle haft vita blommor, Thalictrum delavayi 'Album'.

Om den är lättodlad borde den väl kunna trivas även här hos oss? 

Två rutor har jag lyckats med och det är Thalictrum 'Elin',  en korsning mellan rochebruneanum och speciosissimum

och Thalictrum rochebruneanum. Båda är på flera sätt riktiga höjdare i rabatten men jag drömmer fortfarande om Thalictrum delavayi 'Hewitt's Double'.

En dag när jag lärt mig vilka förhållanden den verkligen vill ha skall jag göra ett nytt försök.

PS! Boken är mycket läsvärd, tycker jag.  

Överraskning

är denna veckas tema i Blommig Fredag och detta blir mitt bidrag.

För någon vecka sedan hittade jag en för mig ny trädgårdsbok på biblioteket och i går kväll började jag för första gången läsa i den och jag föll pladask redan på sidan sex och det var ordet skrynkelvacker som fick mig på fall. Boken som heter Sent i september är skriven av Jujja Wieslander. Det är numera få trädgårdsböcker som överraskar och berör. De flesta handlar mest om quickfix och det har jag hunnit ledsna på.

Den här boken handlar om förhållningssättet till trädgården och odlandet. En trädgård byggs inte upp på bara en enda säsong vad än alla trädgårdstidningar eller fixaprogram på teven påstår. Trädgård är tid, tid för träd att växa upp, minnen av möten med människor man tycker om och som man fått växter utav och lusten att odla. Men också om att känslan för jord, själva grundförutsättningen för en trädgård, ofta väljs bort med hjälp av stora trädäck och grusade rabatter. Allt för att slippa komma i kontakt med själva jorden.

Har visserligen bara kommit till sidan 22 i boken men kan trots det varmt rekommendera den till alla, även till dem som är rädda för daggmaskar och andra kryp och som helst går på trädäck istället för gräs.

'I mina föräldrars album hittar jag ofta bilder på människor som så självklart sitter på marken på utflykten eller vid rast i arbetet. Männen ofta vilande på armbågen och kvinnorna som serverar kaffe. Idag ser det nästan exotiskt ut.' Ur Sent i september.

En annan trevlig överraskning veckan som gått var att Cision placerade min blogg på åttonde plats bland årets tio trädgårdsbloggar. Vilka fler som hamnat på listan ser du i högerspalten.

Trevlig helg!

Humleblomster

Geum rivale, blommar redan, säkert 3 veckor tidigare än vanligt.

I nya bokhyllan på biblioteket stod för någon vecka sedan en bok som fångade min uppmärksamhet. Den heter Linnés levande blomster och är skriven av Örjan Nilsson Och John Chang  McCurdy. En fin och informativ både blädder och faktabok som jag just nu tittar och läser i nästan varje dag.

I den står det att humleblomster bara får följa med i försommarbuketterna som ett lite udda inslag men det håller jag inte med om. Visst är det en lågmäld och lite försiktig växt både när det gäller färg och form men tittar man närmare är den helt förtjusande och jag tycker den gör sig alldeles utmärkt i en bukett utan andra utfyllnadsväxter.

’Enligt Linnés beskrivning:  ’Geum floribus nutantibus, fructu oblongo: aristis plumosis’ – Blommor nickande, fruktställning avlång, fruktborst fjäderlika.’

Trädgård = Tid

och gamla, riktigt gamla ’trädgårdsuvar’ som ger av sina erfartenheter.

Massor med text – hoppas du har lust att läsa vidare!

Gamla, riktigt gamla människor vill vi helst inte veta av i dagens samhälle. Beror det på att vi tycker, att de tjatar för mycket om egna erfarenheter och upplevelser, att de tar fokus från livet just nu och vinklar bilden mot något som varit, något som vi inte varit med om.

Spekulationer - Egentligen vet jag inte alls vad det beror på.

Sedan åren vi bodde i Asien är jag fascinerad av det sätt man där hade för att möta och bemöta sina medmänniskor, särskilt de riktigt gamla. Den vördnaden har jag aldrig träffat på här hos oss. Erfarenheten som finns hos våra äldre är ju ändå en riktigt, riktigt stor kunskap, värd att ta vara på.

Kanske undrar ni vad jag är ute efter – jo förutom bemötandet av våra gamla så är det detta med TRÄDGÅRD.

Eftersom TRÄDGÅRD ÄR TID, är det först när vi blir ganska gamla som vi verkligen vet vad det där med trädgård handlar om såvida vi inte valt att gå någon trädgårdsutbildning eller varit så framsynta att vi planterade träd, buskar och långsamväxande häckar redan när vi var i 20 års åldern.

Det är ju gamla, riktigt gamla trädgårdsmänniskor som har svaren på mycket av det vi undrar över och vill veta mer om när det gäller vår hobby och det är hos många av dem den idégivande trädgården med de riktigt fina växterna finns.

Varför får vi inte läsa om deras erfarenheter i trädgårdstidningarna eller får möta dem i trädgårdsprogram på TV medan de fortfarande är i livet?

Nu har jag skrivit av mig – en del av de tankar jag fått när jag tittat i gamla trädgårdsböcker som t. ex Det växer så rusligt. Trädgårdsamatörer i 50 år, Groundcoverplants av Margery Fish, Leva med trädgård av Ulla Molin, Emma Lundbers trädgårdskonst av Stella Westerlund och Colour schemes for the flower garden av Gertrude Jekyll.

Visst vore det roligt med TV program där man riktigt tar tillvara kunskapen  eller artiklar i våra trädgårdstidningar där vi får möta dessa människor och ta del av den erfarenhet de skaffat sig under åren.

Erfarenheter som det finns mycket av bland alla våra riktigt gamla ’trädgårdsuvar’.

Bleka rabarberstjälkar och förgrodd potatis

För några år sedan, ganska många kanske, såg jag en bild i en av Hannu Sarenströms böcker. Ett foto på en rabarberplanta han grävt upp och satt i kruka. Den bilden har fastnat på näthinnan.
Under veckan, som nu snart är slut, fick jag se en annan bild som också etsat sig fast. En bild på förgrodda potatisar i en trälåda tillsammans med värmeljus, att sätta på det dukade bordet. Det måste inte blomma för att vara vackert.




Den här bilden är bara en liten del av hela fotot, som finns i boken Dukning efter säsong av Catharina Lindeberg-Bernhardsson.



En bok att få inspiration av om man tycker om udda och egensinniga dukningar eller så kan man bara bläddra och njuta av Roland Perssons vackra foton.

http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.852118

Bakom häcken....

Har jag vägarna förbi tittar jag alltid in på vår lokala loppis Returvaruhuset. Spännande för man vet aldrig vad som kan tänkas dyka upp. Oftast något man inte visste att man saknade och ville ha.
I går hittade jag boken BAKOM HÄCKEN av Tony och Claes Lewenhaupt från 1983. Massor med underbara bilder från kända och okända trädgårdar. Flera utav dem skapade av trädgårdsdesigners som Ulla Molin, Sven Ingvar Andersson och Per Friberg.

I förordet till boken står att läsa:
’Denna bok handlar inte om planteringsdjup, perenna höjder, eller härdiga zoner. Vi öppnar hellre grinden till trädgårdar fyllda av glädje, idéer och känsla för form och färg.’

Och visst håller jag med. Trädgårdar fyllda med skaparlust är det något visst med, men måste inte trädgårdsägarens/skapares kunskaper om just planteringsdjup, perenna höjder eller härdiga zoner till för att kunna skapa just trädgårdar med känsla för form och färg?

Bilderna i boken ger inspiration i massor…