Kung Liljekonvalje

Har redan berättat om att jag gärna driver fram liljekonvaljer, iskonvaljer till jul om jag lyckas hitta några. I boken Blomstervandringar berättar författaren  Harriet Hjorth om hur Erik Axel Karlfeldt tyckte precis tvärt om.

"Att tvinga denna ört till blomning på andra tider än de veckor den utvalt till sin egen vita mässa, är en förgripelse. Iskonvaljen är en martyr för en missriktad trädgårdskonst och förvänd naturkänsla, en arm vålnad med sorgsen lukt. Varför inte låta oss ha vår längtan i fred? Den är en gåva och inte en pina."

Jag älskar liljekonvaljdoften och just nu njuter jag av att kunna plocka buketter att sätta på köksbordet. Hemma i trädgården har jag liljekonvaljerna bakom rostiga ramar men på landet har jag släppt dem lösa. Skriver dem för den ena är inte den andra lik. 

En har rosa blommor, en annan dubbla vita, någon har randiga grönvita blad och en av dem har smala gula kanter på bladen. Men den viktiga doften finns där oavsett färg på både blad och blommor.

 

I boken Flora Poetica från 1965, med dikter som valts ut av Harriet Hjort och illustrerats av Kaj Beckman, ett loppisköp jag inte kunde motstå, finns dikten Kung Liljekonvalje av Dungen av Gustav Fröding med men 1965 gick mina tankar när det gäller liljekonvaljer inte till Gustav Fröding utan mer till Maria Lang och hennes bok med samma namn.

Frödingdikten om Kung Liljekonvalje ingår i diktsamlingen Stänk och flikar från 1896, en diktcykel i fyra delar. En annan av de fyra dikterna är

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön.

https://www.youtube.com/watch?v=c-N-BLDDF48

Allt gott!

En liten gul sol - Taraxacum

Den 18 maj för 70 år sedan skrev Alf Henrikson så här om maskrosen i Dagens Nyheter.

"Som bekant har en hängiven forskning ägt rum under de senaste åren

beträffande släktet Taraxacum som blommar så hiskligt om våren.

Det har därvid påvisats tydligt och klart att Sveriges maskrosflora utgörs ej av en enda odelbar art ty dess variationer är stora.

Men vi som ur våra potatisland de långa rötterna drager betraktar sällan en lejontand i systematikens dager.

Däremot vet och noterar vi att Frankrikes dugliga kockar gör en sallad som kallas för piss-en-lit av maskrosblad som de plockar.

Mjältsjukan hjälper den mjölksaft emot som sipprar ur stänglarna stilla.

Och ett kaffe kan kokas på maskrosens rot vilket smakar förfärligt illa."

 

Är inte särskilt förtjust i gula blommor men nyutslagna maskrosor, gärna i hela fält  

och vildtulpanen Tulipa sylvestris är oemotståndliga på något underligt sätt, i alla fall innan maskrosorna blommat över och sprider alla sin fröer med vinden.

Allt gott!

En kall vår

men tillslut kom värmen och det blev nästan sommar, i alla fall försommar, direkt. Från vinterkängor till sandaler från ena dag till den andra, men det är ju egentligen inget ovanligt. Vårvärmen tar i alla fall mig ofta på sängkanten och det gjorden den även i år.

Julrosorna blommar för fullt fortfarande 

och det har kungsängsliljorna också börjat göra. Av de där kanske 30 lökarna jag en gång planterade har det under åren lopp blivit hundratals. De har mer eller mindre invaderat ett par av rabatterna med sina violettröda och vitrutiga klockor och jag, och inte minst liljebaggarna, njuter när jag ser dem. De står där i full blom några dagar för att sedan snabbt vissna bort och nästan bara försvinna bortsett från frökapslarna. Hade jag de senaste åren inte tagit bort dem innan de spruckit upp och släppte sina fröer hade kanske hela trädgården varit överfull?

Så upplever jag med mycket i trädgården nu för tiden men det har säkert med ålder att göra, både på mig och trädgården.

De där tre tujorna, Thuja 'Brobeck'  som jag planterade 2006 efter ett besök hos Lindhult tillsammans med Sophie, har nu blivit mer än 5 meter höga och mer än fula nertill. 

Om det beror på alla kattbesök eller om det blir så med tujor vet jag inte men nu är de uppstammade och alla bruna och  torra grenar är borta. Det gäller bara att vänja sig vid det nya.

Under en Skåneresa för 7 år sedan föll jag för en liten kruka med Stort ekorrbär Maianthemum dilatatum bara för att jag tyckte bladen var vackra och i dag grävde jag, grävde och försökt rensa bort alla rötter av denna invasiva växt som brett ut sig på ett par kvadratmeter här i trädgården. Det har för mig varit så lätt att falla för något jag tycker är fint utan att alltid ta reda på mer om  växtens 'beteende'.

Nu skall jag glömma både invasiva växter och ogräsrensning i trädgården för några dagar och i stället ägna mig åt utplantering av blom och grönsaksplantor. 

Grönkål, sallat, rosenskära och  några rödbetsplantor står på tur för utplantering och så blir det säkert ett nappatag med mördarsniglarna.

Men sist och inte minst skall jag bara sätta mig och försöka sitta still under det blommande körsbärsträdet och njuta av bin och humlesurr. Synd bara att jag stickat så mycket att axlarna strejkar för att sitta där och rulla tummarna blir inte lätt.

Detta skrev jag i torsdags men hann inte lägga ut det.

Allt gott och fortsatt fin vår!