Oktober snart slut.

Höstkrokusen och några höstcyklamen blommar 

och det gör fortfarande också den blåblommande klätterstormhatten.

Den där blå, blålila, färgen kontrasterar och förstärker allt brunt, guldgult och orangerött i trädgården just nu. Höstkrokusen både ligger och står som hårt rullade cigarrer i rabatten men när de kommer in i värmen 

slår blommorna snabbt ut och bjuder på sin doft, en doft av honung tycker jag.

Trots lite duggregn njöt jag av färgerna i trädgården i dag när vi plockade undan inför vintern. 

Både prylar och växter som behöver en övervintring med plusgrader fick flytta in och de som bara behöver regnskygg hamnade i växthuset eller under bord ute.

Vet egentligen inte om det beror på ren lathet från min sida eller om det är så att jag uppskattar grönska mer än färgstarka blommor som gör att jag gärna har funkior i mina krukor. Just nu när allt som inte är vinterhärdigt ute måste in är jag glad över att de stora krukorna är planterade med  funkior som jag kan låta stå kvar på sin plats hela vintern och när våren är här igen bara ge lite gödsel. Ibland behöver plantorna delas och då tar jag en uttjänt grensåg, sågar bort ca halva plantan och fyller på med ny jord. Sedan klarar funkian ytterligare 3-4 år i sin kruka utan mer omsorg än lite gödsel på våren.

Har precis haft glädjen över att fått fira min 75:te oktober tillsammans med barn, barnbarn, syskon och goda vänner. Bland vännerna finns M som med gitarr och sånghäften fick oss att sjunga en av mina favoritsånger, Inbjudan till Bohuslän. En visa som lyfter fram vår vackra natur, ger mig gåshud och får mig att minnas, inte minst föräldrar och svärföräldrar.

https://www.youtube.com/watch?v=LbPMc7Z9fiY

https://www.youtube.com/watch?v=xaJcIvXTvnU

Allt gott och fortsatt fin färgsprakande höst!

Pelargonier och lite annat.

Här har jag ännu inte tagit in några växter. Fortfarande, trots några minusgrader nattetid, står både agapanthus, dahlior, 

en fuchsia och 

Pelargonium australe' kvar ute i trädgården, men enbart för att det återigen är plusgrader. 

Kvar ute står också ett par Pelargonium gibbosum x anethifolium men de har tak över huvudet och klarar därför flera minusgrader.

I växthuset har jag inte längre särskilt många växter efter att vårens frösådder planterats ut. Det är bara ett fåtal pelargonier som tillbringat sommarhalvåret där. Tre favoriter där de flesta av plantorna snart skall få vila i mörker i matkällaren under vintermånaderna. Uti fall att de inte överlever där får några småplantor tillbringa vintern lite ljusare, bakom gardinen i badrummet. 

De tre är Pelargonium x ardens, en primärhybrid, en korsning mellan P. lobatum och P. fulgidum med vackra enkla och mörkröda blommor. För säkerhet skull har jag fler krukor med just den pelargonen och alla har piggnat till betydligt under hösten men tyvärr inga fler blommor.

Blommar och doftar gör däremot Pelargonium gibbosum vars gula blommor sprider en doft av banan under kvällen och natten. Den klarar vintern i den mörka matkällaren alldeles utmärkt och det gör också

P. x glaucifolium. En primärhybrid som också har doftande blommor, alltså en korsning mellan P.gibbosum och P.lobatum som är två vilda pelargonarter. 

Skall låta dem alla bli kvar i växthuset så länge vi bara har ett par minusgrader under nätterna och plusgrader på dagarna. Allt för att minska tiden de får tillbringa i mörker så mycket som möjligt.

I lördags, den 7:de oktober, använde jag ordet fundamentalist i mitt inlägg här på bloggen men det ändrade jag snabbt dagen därpå efter att ha sett hur många besökare bloggen haft under natten. Inte minst från Storbritannien, USA och Israel. Fullt förståeligt efter den fruktansvärda händelsen i Israel.

Fred på Jorden, kommer det någonsin att inträffa?

Kan nog inte längre länka till TrädgårdsFägring men vill ändå passa på att tacka både Marika och Ulrika som under två år gett oss nya teman att blogga om. Att få ett tema att tänka till om har jag verkligen uppskattat.

Allt gott och trevlig helg!

En oktoberlördag innan frosten.

I går regnade det mest hela dagen men idag framåt eftermiddagen tittade solen fram och då passade jag på att göra lite trädgårdsfix i ett par timmar.

Även om trädgårderarlusten fanns där fick jag smått slita mig från stickningen, 

den där med stjärnmönster som jag repat upp och börjat om från början med.

Pelarapelns, Malus 'Maypole' frukter har ramlat av men pryder ändå trädgården. Några av dem har hamnat på den stora stenen och andra, de flesta, ligger på plattorna längs gången vid syrenhäcken.

Boken jag just nu lyssnar på, Mikael Niemis, Sten i siden, kan jag ha med mig oavsett om jag städar upp i trädgården efter makens häckklippningar eller sitter i stickfåtöljen. Har ännu inte lyssnat särskilt länge på den men mina tankar har ändå gått till min fina pappa. Han som var född i slutet av 20-talet berättade ofta om hur det var att växa upp under 1930-40 talen. År som hela livet präglade hans politiska intressen. Själv tyckte jag ibland att han var smått fanatisk i sitt sätt att tänka. Kanske kan boken få mig på andra tankar. Ser fram mot fortsättningen...

Stormhatten, möjligen är det en oktoberstormhatt från Falköping, som fortfarande blommar och den blå färgen lyfts fram av den röda korellkornellen i bakgrunden. 

Färger som fick mig att tänka på Barbro Springchorns vävnader för Märta Måås Fjätterström. Om jag minns rätt heter flera av dem bukett.

Fortsatt fin helg/trädgårdshelg!