Ränderna går aldrig ur

sägs det och delvis kan jag allt hålla med.

Har så länge jag kan minnas tyckt om att plocka blombuketter och några 'hemliga' ställen har jag fortfarande kvar där ute i naturen. Ställen där jag säkert vet att gullvivorna, skogsviolerna, liljekonvaljerna eller humleblomstren växer.

Igår på promenaden med hundarna passerade vi humleblomsterstället två gånger och tack vare hundägarinnan kom jag ihåg att plocka buketten som just nu står på köksbordet.

Humleblomstren  precis som brännässlorna verkar trivas väldigt bra just där och har därför spridit ut sig över en större yta. Tacksamt när man som jag vill plocka stora buketter, men det gäller att se upp med brännässlorna som gärna vill infiltrera och göra sig påminda när man sticker ner handen för att bryta av en stjälk. 

'Bergianska trädgårdens upphovsman, docent Bergius själv i sin dag,

betraktade Geum rivale och fann i dess rodnande rotstock behag.

Mot frossan om våren skänkte den bot och mot blödningar hjälpte den allt

om man åt ett par skrupler av sagda rot såsom pulver med tillsats av salt.

Men i en skrupelfri tid som vår sjönk receptet i glömska tyvärr, så humleblomstret florerar i år gagnlöst på ängar och kärr.'

av Alf Henriksson