2015 är snart slut

och det mesta av trädgården, den lilla vi har, ligger i vila även om det finns en och annan buske som börjat blomma. Den vitblommande tibasten slog ut sin första blomma i början av veckan och kejsarolvonet blommar, precis som det brukar vid den här tiden, för fullt. 

Snön som kom för några dagar sedan lade sig som små mössor på buxbomskloten och täckte även in marken. Helt plötsligt fick återigen några av perennerna bli primadonnor. De gråbruna vinterståndarna mot en vit bakgrund, ja då är det nästan lika fint som när dessa perennerer under sommaren står i full blom.

Skogsastern, den jag tidigare klippt bort för att den inte skulle fröa av sig, har i år fått stå kvar och det är jag nu glad över för vacker är den. Hoppas nu bara det inte kommer fröplantor i massor.

Det samma gäller stenkyndeln, Calamintha népeta. Innan jag av en händelse träffade Åsa, en tidigare kollega, på Kungälvs Gardencenter för ganska många år sedan visste jag inget om den här växten. Hennes plantor hade dött under vintern och då var hon bara tvungen att få tag på några nya. Att ha stenkyndeln i trädgården var för henne ett måste. Hennes entusiasm över växten fick även mig att köpa med mig en planta hem. 

Min planta, den du ser åt höger på fotografiet. Den blommar finast i augusti med små lilarosa blommor och doftar underbart. Det tycker bina, fjärilarna, humlorna och jag. Bladen kan användas som krydda i sallader, olika svamprätter och till vilt. En 'kompletteringsväxt' tycker nog många för den frösår sig rikligt om man inte klipper bort fröställningarna i tid. 

Den här hösten, den första, har vinterståndarna fått stå kvar och vackra är de mot den vita snön. Kan gärna tänka mig lite fler plantor av den men inte behöver jag en hel skog. Skall bli spännande att se när den riktiga våren är här igen hur mycket den verkligen frösår sig. Kanske har jag under alla år oroat mig helt i onödan och därför inte njutit av vinterfägringen, den där lilla som vi på västkusten kan får uppleva.

Önskar er alla ett Gott Slut och ett riktigt Gott Nytt År!

Ju mer doft desto bättre,

i alla fall om det gäller hyacinter. Gamla, nästan utblommade tazetter luktar däremot förfärligt illa.

När jag köper hyacinter vill jag ha sådana med mycket doft, så mycket att jag när jag på julaftons morgon går ner från övervåningen redan i trappen känner doften från de nyutslagna hyacinterna som står i köket.

Förr försökte jag driva fram preparerade lökar men lyckades aldrig pricka in blomningen till själva juldagarna eller så började löken blomma innan stängeln ens hunnit komma upp ur löken. Så var det vare sig jag planterade lökarna i jord eller satte dem i hyacintglas.

Numera njuter jag av hyacinter hela december, ja även långt in i januari. Vill jag ha dem i glas är det bara att pilla bort jorden, skölja rötterna och vips är det klart. Oftast hamnar lökarna numera i krukor, får lite mer jord på rötterna med lite mossa över.

Kryddkrukorna får under jul och nyår ett  annat innehåll än det vanliga och den gamla lökskålen, den från Upsala-Ekeby kommer till heders igen.

När vi var och handlade för knappt en vecka sedan kunde jag inte motstå tazetterna.

Nyutslagna står de nu där och doftar och jag njuter och stoppar näsan i blommorna så fort jag går förbi.

Höstens stormar har gett mycket material till trädgårdspynt och med hjälp av lärkkransen och ljuslyktan önskar jag er alla

En riktigt God Jul!

Över helgen

hade vi våra barnbarn här. Ines, ett av de två yngsta, tittade in i mitt julskåp och utbrast: -Åååå, du måste hänga upp dem i granen, farmor!

Förra julen hade vi ingen gran alls, inte ens en konstgjord (en sådan kommer inte över tröskeln eftersom ingen av oss i familjen är allergisk och egentligen är jag mer än hellre utan) så att i år ha en riktig gran att hänga de gamla julgranskulorna i hade jag redan i oktober bestämt mig för och extra roligt blev det när ett av barnbarnen under helgen hejade på.

I kväll kom granen in men redan innan den stod som den skulle i julgransfoten var vi, både min man och jag trötta och lite less, om jag nu skall vara helt ärlig. Varför är det så svårt att få granen att stå helt rak i den förbaskade foten? 

Nu har den, granen inte foten, fått vatten men klädd är den inte. Det blir den först i morgon. 

Paus i julstöket.

Skall strax lägga in sillen men först en liten paus, en kopp kaffe framför datorn. 

Planeringen av nästa års odlande har börjat. Har ännu inte inventerat vad jag har kvar i fröväg eller bestämt mig för vilka grönsaker jag skall satsa på till våren men det är en skön avkoppling att med datorns hjälp drömma sig bort en stund.

De flesta av fröerna köper jag från Runåbergs Fröer. Ekologiskt odlade och i väldigt vackra påsar.

Vi har inga stora odlingar men fortfarande finns egenodlad purjolök och kålrabbi kvar i kylskåpet.

I morgon är det sista advent

och just nu är det som allra mörkast men snart, snart vänder det.

Tomtarna, de gamla trätomtarna från hemslöjden, är på plats i köket, det är där de flesta numera får hålla till 

och lerpepparkakorna från IKEA har jag hängt upp. Köpte in dem för säkert mer än tio år sedan och sedan dess har de under julhelgen hängt antingen i kaprifolträdet eller i  dvärgsyrenen vid entrén.

Först i år fick jag byta ut hängebanden i dem eftersom de gamla och ursprungliga blivit sköra av väder och vind.

Förr om åren julpysslades det mycket här i huset men i år har vi istället gjort insektshotell med barnbarnen. Kanske var det Anja som gav mig inspirationen men Kersti kom i går med goda råd om hur man kan göra och bra blev det. Har äntligen gjort ett till oss också.

Trevlig helg!

Helgen som gick, den tredje adventshelgen,

var det milt väder, i alla fall under lördagen och då var vi ute min man och jag och fixade till i trädgården efter alla olika 'fiberkillar' som varit här.

Stenplattorna efter höstens källartrappsrenovering är ännu inte på plats och inte heller alla taklökar som just nu fyller upp tre stora brickor men plattorna norr om garaget är tillbaka och det är också 'finbordet', det som den inkrukade mörkbladiga heuchera och bergenian från Jonas står på.

I lördags hamnade även en liten gran där. Ännu är den utan ljusslinga och så blir det nog även i fortsättningen för när ljuslyktan är tänd och det är den ibland, behövs inte så mycket annat, vare sig julpynt eller liknande.

Tomten jag en gång fått från syster yster står så gott som alltid vid växthuset men vid  juletid får den flytta fram och just nu pryder den en av krukorna på trappan. Mossbevuxen och charmig! 

På tal om mossa. Istället för växter har jag satt björnmossa i några av utekrukorna. Bara klippt av mossan och stuckit ner den i krukan utan vare sig jord eller vatten. När februarisolen gör den brun är den lätt att slänga bort.

Först i år har jag lärt mig uppskatta de batteridrivna ledslingorna. Inga elsladdar behöver dras och batteridosan kan lätt stoppas i en plastpåse och smygas in i krukan under mossan. Några av slingorna, de lite dyrare tror jag, kan man ha på timer och då lyser de ett visst antal timmar under dygnet.

Klockorna i glas är nya/nygamla. Av de första, finns nästan inga kvar. De har gått sönder när granen de hänger i blåst ner från bordet. Snart är det heller inget kvar vare sig av den gamla rundbottnade kastrullen granen är planterad i eller själva granen, men både har hängt med i ganska så många år vid det här laget. 

I morse när jag drog upp rullgardinen var trädgården pudrad med snö och det behövs inte mycket av den varan för att lyfta fram former, få de gråbruna vinterståndarna att lysa upp och skapa julstämning.

Kråk och lingonriset i den rostiga krukan ser helt plötsligt exklusivt ut

och det gör glasklockorna i den lilla granen också. Att jag köpt alla dem för tio kronor i en loppisbutik var just då svårt att tro, även för mig.