Florus Ranunculi albi

Den sägs ha botat onda sår från både spetälska och syfilis samt frossan och ältan. Ältan, då tappade offret aptiten och slutade äta, ingen bot var känd. Ett avkok av växten tog bort fräknar och solbränna på 1800-talets bleka fröknar.

Växten orsakade även blodig urin hos boskap som fick med den bland gräset när de betade.

Hela växten innehåller protoanemonin, och om man äter av den, framkallar den svåra, till och med dödliga förgiftningar. När man stoppat i sig ca 30 plantor (Hur stor är en sådan planta?) upphör cirkulationen och andningen.


Både Linné och Palmstruch uppmanar till försiktighet när det gäller användandet av den som medicinalväxt.

För några veckor sedan när jag var på biblioteket hittade jag en bok om Linnés hälsoörter – en bok de rensat ut och sålde för 10 kr. Svårt att motstå om man som jag är intresserad av växter och deras kulturhistoria. Det är i den boken jag hittat de inledande raderna.

Några är vita som snö- men inte alla trots namnet. Det finns både blå, gröna, rosa, nästan röda och säkert i andra färgställningar också som jag ännu inte sett. Det är en växt som påverkas av ljuset och som slår ihop sina blommor när skymningen faller eller när det börjar regna.


Anemone nemorosa heter den på latin. Ett namn som jag tycker är vackrare än det svenska. Det låter både förföriskt och romantiskt på ett helt annat sätt än vit-sippa.

Anemone nemorosa 'Old Blue Eyes'

 Anemone nemorosa ' Frülingsfee'

Just sippor hör till mina favoritblommor, men det vet ni nog vid det här laget, och hade jag haft en stor trädgård, gärna med en vildvuxen del, hade jag släppt vitsippan lös. Den skulle då få invadera marken efter snödropparna och tillsammans med julrosor målat den i lite fler färger än vitt. Men hur vacker sippan än är så har den, om den trivs, en förmåga att ta över och sprida sig ohejdat så därför har jag ännu inte vågat.

Blommorna som saknar nektar får förlita sig på sitt pollen för att locka till sig insekter och skall därför vara doftlösa, men alla buketter jag plockat och det är många, har haft en underbar doft av vitsippa och vår. Enligt Nielsen 1991 och Anderberg 2005 är det först när växten krossas som det utvecklas en lukt. Inte har jag krossat sipporna jag plockat, inte. Misstänker att det är bladverket och inte själva blomman som står för doften.

Vill också passa på att önska er en God Fortsättning på 2011 och tacka för alla kommentarer jag fått under året som gått.
Nu går vi mot ljusare och varmare tider.