Pelargonkö på trappan.

Här har jag inte längre så många växter som behöver skyddas för minusgrader. Har med åren blivit bekväm och väljer numera helst sådant som kan stå ute både i rabatten och krukorna året runt. Det är bara en fuchsia, några krukor med agaphanthus och en hortensia som står under köksfönstret för att få flytta in i källaren så fort det blir flera minusgrader.

En gång i tiden hade jag många pelargoner men nu återstår det bara några av den samlingen och de har blivit favoriter jag inte vill vara utan. I går fick de flytta från växthuset och in i värmen och stod en stund under eftermiddagen på kö där på trappan. En del bara lätt friserade och andra nästan helt stubbade.

De flesta av vildpelargonerna och primärhybriderna jag har kvar tillbringar vinterhalvåret i sovrumsfönstren på övervåningen. Där får de se hur skräpiga ut som helst bara de behåller livsgnistan.

Flera av dem har blommat dåligt, men nu strax innan det var dags för vinterförvaring kommer de med massor av knoppar. De tror säkert att det är dags för sommar även här.

Hostorna, de krukplanterade, har vissnat och många har släppt sina blad och gått till vila. De som står i terrakottakrukor hamnar i en kallbänk om krukorna är små, annars under ett bord eller annat regnskydd för att krukorna inte skall frysa sönder. De som är planterade i betong, plast eller metallkrukor får stå kvar på sina platser i trädgården. En gång för längesedan när jag besökte Bohus Perenner fick jag tipset att välta hostakrukorna och låta dem bli liggande över vintern. Ett tips jag tagit till mig och ofta använt. Här har inga hostor ruttnat på grund av för mycket vatten vintertid.

Att förberedda trädgården för vintern är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Trevlig helg!

I fredags

när bladen ramlat av såg det lilla pimpernötsträdet ut som om det var fullhängt med små, små ballonger.

Kanske hade det här trädet, som nu vuxit i vår trädgård i 13 år och som 2005, när jag köpte det, bara var 30 cm högt, endast blivit till en större buske om jag inte varit ihärdig med att klippa bort oönskade grenar för att stamma upp och forma det.

Vid inköpstillfället köpte jag två pimpernötsplantor. En kinesisk pimpernöt, Staphylea holocarpa 'Rosea' och en amerikansk pimpernöt, Staphylea trifolia. Ett av dem har dött och jag är lite osäker på vilket det är som jag har kvar men gissar det är Staphylea trifolia. Hör gärna av dig om du vet eller tycker jag har fel.

Trädet, som inte skall blir särskilt stort, har ett fint lövverk, liljekonvaljliknande blommor i långa klasar när det blommar i maj och dekorativa uppblåsta fröställningar som sitter kvar när de vackert höstfärgade bladen ramlat av. 

I dessa fröställningar som nästan är lite hjärtformade sitter endast ett enda frö men trots det har man snart en liten skog med pimpernötsplantor om man inte under våren rensar bort sådana som grott.

Hittills har jag, trots viss rensning, upplevt pimpernöten som ett roligt litet träd som passar utmärkt i små trädgårdar.

Fortsatt trevlig vecka!

Just nu - Varma och soliga brittsommardagar.

Vi har i år verkligen haft en fantastisk sommar, med lite regn och mycket sol, bad och uteliv. Visst hände det ofta att jag önskade det skulle kommit en skur men trots torkan har jag njutit och inte har det känts för varmt. 

Vi har också haft en helt underbar höst med soliga dagar och varma nätter. Ibland med dagstemperaturer nu i oktober på + 22°, en 'brittsommar', 'Indian Summer' jag inte riktigt kommer ihåg att jag upplevt tidigare. Lite skrämmande är det, inte bara underbart.

Det var ofta kortärmat som gällde under veckan som gått både i skogen på svamprundorna och när vi röjt i förrådet, plockade bort och undan en del av det där gamla pyntet vi, framförallt jag, ledsnat på att både förvara och visa upp i trädgården.

Nu har de där tre stora terrakottakrukorna jag är extra rädd om och de flesta av trädgårdsmöblerna hamnat i det relativt välstädade förrådet tillsammans med zinkspänner, vattenkannor och växtstöd.

För att inte avsluta sommaren alltför snabbt får ett par trädgårdsstolar stå kvar ute under vardagsrumsfönstret. Kanske fortsätter solen titta fram och då kan vi sitta där, ta en fika och läsa dagens post, om det kommer någon.

För mig känns det väldigt vemodigt att det mesta av det roliga trädgårdslivet är över för den här säsongen och att det nu bara står där i krukkön tillsammans med Agapanthus africanus under köksfönstret för att så fort som den riktiga frosten kommer få flytta in i källarens mörker.

Geranium 'Rosanne'

Visserligen är det ännu inte vinter och fortfarande blommar den blå klätterstormhatten, nävan 'Roseanne' 

och grenastern Aster lateriflorus 'Lady in Black'. Den sistnämnda har egentligen bara precis börjat slå ut så för att den riktigt skall komma till sin rätt behöver vi en mild fortsättning av oktober.

Visst vet jag att hösten inte bara är ett avslut utan också en början på nästa odlingssäsong och att det är hög tid att både plantera prydnadslökar och vitlök.

Men var skall vi nu kunna plantera dem? frågade jag mig igår när vi var på landet.

Nästan hela grönsakslandet har invaderats av ett ogräs jag kallar våtarv men min man för vassar. Den har under hösten växt till sig, blivit väldigt frodig och haft, på grund av vår försumlighet, möjlighet att fröså sig rikligt, så nästa vår och sommar är det kanske dags för oss att prova täckodling för att slippa ifrån mycket av rensningen.

Under veckan som gått har vi därför inte bara röjt hemma i förrådet utan också hunnit grovrensa i det där helt igenväxta grönsakslandet och där mellan all hög och välväxt våtarv hittat grönsaker att skörda. Sallad, svartrötter och kålrabbi dök upp allteftersom vi rensade men grönkålen och palmkålen syntes på långt håll. De reste sig högt över den gröna mattan och trots allt detta ogräs

var där vackert med ringblommor, kål 

och sparris i guldfärg.

Just nu, är ju nu, men det är inte alltid jag är där. I tankarna rensar jag ibland fortfarande för det återstår en del innan vi i höst kan plantera den där vitlöken.

Mer om temat 'Just nu' hittar du här på Trädgårdsfägring.

Trevlig helg!

Topp

struntar i flopp för de är så många och jag hoppas de försvinner om jag bara låtsas som inget, vänder ryggen till och tittar på det som är vackert just nu så som 

skuggliljan 

och höstkrokusen.

Hela sensommaren har den stora rabatten mellan huset och växthuset känts ful och tråkig. I månader har jag funderat över vilka förändringar som behöver göras för att få den finare och gärna mer lättskött. Idag, när kvällssolen lyckades bryta igenom molnen samtidigt som jag var ute och rensade ogräs mellan plattorna och sopade gången till växthuset och komposten både kändes och såg den där fula rabatten helt perfekt ut. 

Det gäller kanske bara att ha ljuset på sin sida och rätt glasögon på näsan för att inse att inga förändringar behövs.

Just nu försöker jag tänka så för orken tryter ibland men lite har jag ändå rört om här i trädgården. Många, många, aklejor har idag hamnat på den kommunala komposten,

de vita krolliljorna från Bitte har fått ny växtplats i den där stora tråkiga rabatten och för att täcka in jorden 

under arisaeman med de fina variegerande bladen, där jag säkert grävt bort tio aklejor, har jag delat trädgårdens vackraste lungört, den med de helt silverfärgade bladen, 

Pulmonaria 'Tim's Silver' och den vitblommande vårärten, Lathyrus vernus, tusan vilka rötter den hade. Båda är gamla trotjänare som funnits men i många år. Vårärten härstammar från Åbergs Trädgård utanför Ystad 2007 och lungörten från ett besök i Tyskland och Alpine Peters 2004. 

Hoppas nu de skall trivas sida vid sida, täcka marken så där lagom för att släppa fram snödroppar och vintergäck. Men jag misstänker att jag får hålla ett öga på den där vårärten med de kraftiga rötterna.

Vad andra trädgårdsbloggare tycker om veckans tema i TrädgårdsFägring, Topp eller Flopp, hittar du här.

Trevlig helg!

En fröjd för ögat...

Obs! Detta inlägg har inget med trädgård att göra men blommor finns med :-)

Varför är jag förtjust i textilier? Det har jag ofta frågat mig och undrat över.

Sedan länge, länge, har jag varit fascinerad av det mesta i textilväg men varför vet jag fortfarande inte. 

Tycker om både tyckt, 

handvävt, 

och handbroderat 

men just de handvävda textilierna i linne uppskattar jag nog mest, kanske p g a att de inte bara är vackra utan också lättskötta. Efter en försiktig tvätt utan centrifugering är det bara att mangla och sedan är duken eller löparen klar att läggas på bordet igen. 

Är den dessutom inte bara handvävd utan också en damast vävd med handspunnet lingarn och signerad blir det extra spännande och ett av skälen till att jag nästan tycker det är lika roligt med loppisar som med trädgård.

Att hitta en löpare vävd av Emma Wiberg som när jag var på loppis tillsammans med Anja för några år sedan eller en oanvänd damastduk

vävd 1947 av Systrarna Svensson i Hagestad på Holmens för ett tag sedan är som att vinna högsta vinsten på vilket lotteri som helst, i alla fall nästan.

Eller en som den här, som nu ligger på köksbordet på landet. Också ett loppisfynd jag är väldigt glad i och som jag gärna skulle vilja veta mer om. 

Kan det vara så att den är vävd till Selma Lagerlöf? Någon signering hittar jag inte.

För några månader sedan, när mitt barnbarn Märta var på besök och ville fortsätta på sin julklapps-sömnad, visade jag en duk min mormor broderat.

En riktig sommarduk tyckte Märta. - Den får du använda nu innan sommaren är slut!

- Nej, svarade jag, vill inte stå där och stryka den efter tvätten.

- Du kan väl mangla, tyckte Märta.

- Nej Märta, det går inte att mangla handbroderade dukar, svarade jag.

Inte vet hon som bara är 9 år att man inte kan mangla handbroderat. Broderiet blir fördärvat och spetsarna, om det finns några, går sönder.

- Då kan du väl ha den skrynklig, farmor? tyckte Märta.

- Nej, blev återigen mitt svar, en skrynklig duk kan man inte ha. Antingen får man vara utan duk eller lägga tid på att stryka den.

(Så tycker jag men det finns säkert någon som tycker något annat.)

Gillar man dukar är ylle ett bra material. 

En sådan vävnad kan tvättas försiktigt i maskin utan centrifugering och strax innan den är helt torr vikas ihop och då bli slät och fin. Varken mangling eller strykning behövs.

Förspilld kvinnokraft tycker många när det gäller både broderat och handvävt men för mig är mycket av det = känslan för det vackra, det stora kunnandet, vackrare vardagsvara och en fröjd för ögat. 

Något jag gärna lägger på borden, njuter av varje dag och som jag nu slår ett extra slag för. 

Vad vore livet utan den där fröjden vare sig det gäller ute eller inne?

Ha det gott i förhoppningsvis höstsol!

Höstfint....

Det är lätt att tro att trädgården redan nu gått i vila om man bara tar en snabb titt utanför dörren men det händer fortfarande från dag till dag något nytt och ibland oväntat så ännu sover den inte.

Visst vet jag att jag planterat höstkrokus under kopparlönnen men ändå tar de mig med överraskning varje höst när de står där raka i ryggen, nästan som på parad, i alla fall de första dagarna och visst vet jag också att jag för ett par år sedan planterade dubbel vit tidlösa på ett ställe

men hajar ändå till när den en dag bara finns där.

Den vitblommande höstkrokusen, Crocus banaticus 'Snowdrift', jag köpte förra hösten på Gerbianska Trädgårdens lökdag på Råda Säteri letade jag efter veckan som gick och i torsdags hittade jag den under en flikbladig japansk lönn. Planterad på helt fel plats, för mörkt och lite i skymundan, men förra hösten trodde jag den fick en bra placering. Nu vill jag flytta krokusen ut i ljuset, höstljuset, så den både syns bättre och får mer kraft att växa men var i den här överfulla trädgården skulle den kunna trivas?

I fredags eftermiddag regnade det men jag kunde trots det inte låta bli att gå ut med kameran och regndropparna gav en extra dimension till allt det bruna och vissna i trädgården. Det gjorde också den blåblommande klätterstormhatten, Aconitum hemsleyanum, 

vars blommor precis slagit ut, höstkrokusarna, Crocus speciosus,

som nyss börjat blomma och nävan 'Rozanne' 

som blommat oavbrutet sedan andra halvan av juli och som också har blommor också går åt blått. Alla tre har de en färg på blommorna som passar så fint ihop med höstfärgade löv och perenner. En färg som verkligen känns planerad, men vem har gjort den planeringen?

När det gäller buskar och träd vars löv får vacker höstfärg vill jag slå ett extra slag för trollhassel, Hamamelis virginiana, 

benved av olika slag , 

Syringa meyeri 'Palibin',  

skenkamelia Stewartia pseudocamellia och olvon som t.ex detta 

som jag fått som liten stickling utan namn.

Du hittar massor med fler fina hösttips om du tittar in på TrädgårdsFägring.

Njut, ha det gott och fortsatt fin och solig höst!

Sommarminnen

eller hur gick det sen med plantorna jag berättade om på bloggen den 13 juni.

Här i trädgården har jag framförallt perenner i krukorna för jag uppskattar växter som snällt återkommer år efter år vare sig de står i kruka eller rabatt men under besöket på trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar i våras föll jag pladask för tagetesen 'Alumia Vanilla Cream' och flera sorters rosenskära. Det blev ovanligt många påsar med fröer till olika ettåringar som följde med mig hem.

Tagetesen, både Tagetes 'Alumia Vanilla Cream' som jag hittade hos Impecta 

och Linnétagetesen 'Burning Embers'

har blommat, blommat och blommat hela sommaren. I början av september tog jag bort allt visset, klippte tillbaka plantorna och gav lite gödsel. Trots frost för ett par nätter sedan fortsätter de att blomma. Dessa två nya bekantskaper kommer jag gärna att ha här i trädgården även nästa år.

En gång, för inte så länge sedan, hade jag en rikblommande, vacker och till växten lagom stor rosenskära i kruka. Kanske var det minnet av just 'Xanthos' som gjorde att jag på mässan också föll för de där tre olika rosenskärorna, Cosmos bipinnatus. En vitblommande,'Candy Stripe' och återigen 'Xanthos'.

Redan när jag satte ut de förodlade plantorna såg jag framför mig hur de vita blommorna skulle sväva skirt och vackert över de redan befintliga växterna i den stora rabatten och därför planterade jag dem precis som jag sätter tulpanlökar, spridda på ganska stort avstånd från varandra. 
Det blev inte alls som jag trott och tänkt utan såg bara spretigt och tråkigt ut. I en rabatt med högre perenner skulle de säkert varit helt perfekta både när det gäller storlek och blomvillighet men här bland halvhöga perenner passade de inte. 

Några står fortfarande kvar, trots höjden, för de blommar ännu fint och passar perfekt ihop med snäckorna, eller hur ;-))?

Rosenskära 'Candy Stripe' är också hög men den har fått stöd av en ställning. Clematis recta har brukat fylla stödet men i år visade den sig inte och därför planterade jag istället många plantor av 'Candy Stripe' för att fylla ut tomrummet och det blev lyckat. Nu i slutet av september blommar den fortfarande överdådigt.

Att många plantor på ett ställe med ordentligt stöd istället för någon enstaka lite här och där blir finast här hos oss har jag i alla fall nu lärt mig efter den här sommaren.

Fick jag bara välja ut en favorit bland de Cosmos bipinnatus jag odlat i år så skulle det bli 'Xanthos' med sina ljusgul-vita blommor. Den har jag i två stora krukor och plantorna blommar fortfarande. Gödsel har de fått i bland, i form av flytande näring eller hönsgödsel och när lust och tid funnits har jag klippt bort överblommat.

Sommaren är slut men fortfarande lever den kvar i krukorna ett tag till.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Hoppas vi nu får en fin höstvecka!

Stationshuset i Dalmally

erbjöd både tågtransporter och annat spännande, trädgårdsrelaterat. Inte minst de stora tovade fingerborgsblommorna men också en del okonventionell odling.

Här kommer nu bara lite lustfyllda och roliga bilder om det där med trädgårdsintresse. Man tager vad man haver...

Sist men inte minst...

Tycker väldigt mycket om att fiska makrill. Gillar minen på min man - kanske är just den det allra bästa sommarminnet 2018? ;-))

Länkar till TrädgårdsFägring och gissningsvis fler sommarminnen.

Trevlig helg!