Lystnaden efter ovanliga växter har minskat betydligt sedan
jag i mitten på 1990-talet blev trädgårdsintresserad eller hösten 2007, då jag
bröt benet och av ren sysslolöshet och tristess startade en trädgårdsblogg.
Nu känns
dofter och växtminnen betydligt viktigare än det gjorde då. Det gör inget att de vita syrenblommorna
blir bruna och fula under sommaren
eller att gallicarosorna bara blommar en enda
gång. De bjuder alla på en doft jag sedan har med mig hela hösten och vintern.
Bjuder
på väldoft gör också akebian och årets blommor är på väg att slå ut.
De vilda majnycklarna frösår sig rikligt och det gör aklejorna också om jag inte tar
bort fröställningarna, men det gör jag.
När jag igår gick med mamma i hennes och pappas trädgård
bland alla
självsådda aklejor, förgätmigej, gullvivor, smörbollar från Claes pappa,
pioner
från Trollevik och lite namnlösa rosor som fortfarande bara har musöron kände
jag mig mer hemma än bland alla de där ovanliga små växterna som jag tidigare
inte kunnat motstå.
Är det kanske så att man bara måste testa och prova innan man
hittar hem eller beror det på att jag gett upp eftersom många av alla rariteter så som sipprutor, dubbel blodört lunddocka och solhattar av olika slag har dött.
Nu blommar säkra kort så som vitsippor och sockblommor,
en liten primula jag inte vet namnet på men vars blommor är nästan blå, en och annan trillium som piggnat till sedan jag börjat ge dem lite mer gödsel än tidigare och aklejorna har massor med knoppar.
Detta blir mitt bidrag till Blommig Fredag. Temat den här veckan är vad händer i rabatten? och fler bidrag hittar du här.
Epimedium grandiflorum ' Lilafee' Epimedium 'Fire Dragon'
Nu blommar säkra kort så som vitsippor och sockblommor,
en liten primula jag inte vet namnet på men vars blommor är nästan blå, en och annan trillium som piggnat till sedan jag börjat ge dem lite mer gödsel än tidigare och aklejorna har massor med knoppar.
Detta blir mitt bidrag till Blommig Fredag. Temat den här veckan är vad händer i rabatten? och fler bidrag hittar du här.
För snart tio år sedan skrev jag så här på bloggen och det
gäller fortfarande bortsett från att parmaviolen är död sedan länge.
'Hela den långa mörka årstiden har jag hunnit glömma. Nu är det
så underbart ljuvligt att jag önskar jag kunde klara mig utan sömn. Hinner inte
med. Växterna slår ut bakom ryggen på mig och körsbär och plommonträd fäller
redan sina kronblad. Det ser ut som om vintern är tillbaka med kraftigt
snöfall. Idag såg jag att häggen slagit ut.
Det blir att göra som skomakaren, tror han var skomakare han med
’Stängt mellan hägg och syren’.
Luktolvonet och parmaviolen doftar så det spikraka håret krullar
sig och det sticker i tårna. Olvonet är en riktig ’lusebuske’ som får vara kvar
bara för den förföriska doften.
Den där lusebusken är nu ett litet träd med massor av underbart
doftande blommor och årets knoppar kommer att slå ut i dagarna. Bladen är fortfarande
lika omtyckta av löss och blommorna av mig.
Trevlig helg!