söndag 5 augusti 2018

Den här sommaren


påminner om sommaren 1959. Många bad, riktigt varma dagar, härliga kvällar och inget regn.




Först i september det året fick vi regn. Det var getingsommaren då jag fick åka till provinsialläkaren i Surte för att få en spruta efter att fått 24 stick av jordgetingar. Fortfarande har jag ärr kvar på ena underbenet som minne. Det var sommaren, min idealsommar, då Anne-Christine och jag varje dag cyklade till Vimmersjön i Nödinge för att bada. Hennes cykel var röd och det var hennes baddräkt också. Min cykel var blå och blå var min baddräkt. Vi låg på tvåfärgade luftmadrasser med en blå och en röd sida vid vattenbrynet. Själv hade jag oftast rabarbersaft och mandelkubb med som matsäck. Mandelkubben var väl ganska ok men rabarbersaften tyckte jag inte om. Det är först nu som mer än vuxen som jag börjat uppskatta den.



Har ibland i sommar suttit i skuggan under körsbärsträdet när det varit som varmast, stickat och lyssnat på några av sommarpratarna och en av dem som jag tyckte hade mycket tänkvärt och viktigt att säga var David Eberhard, psykiatriker, författare, 51 år.
”Hur mycket av det vi är oroliga över idag beror på att alla andra är oroliga över samma saker? Hur mycket av det vi kräver, våra rättigheter som vi värnar om, beror på vad alla andra kräver av samhället och sina medmänniskor? Hur mycket av det lidande vi känner beror egentligen på att kulturen låter oss känna efter?”
”För att återinjicera Sverige med en känsla av mening så kanske vi måste ställa helt andra frågor till oss själva och varandra om hur vi ska leva tillsammans. Om alla vi invånare bara söker strategier för att skydda oss från allt, allt som är obehagligt och svårt, så riskerar vi att missa meningen med livet. I ett land där alla bara vill leva så länge som möjligt - och så smärtfritt som möjligt – så riskerar vi att missa att verkligen leva.”' Taget från SR.

Samhället måste sluta att curla oss. Det är dags att vi, var och en, tar ansvar för våra liv, tycker jag. Egenansvaret är helt bortglömt eller förhoppningsvis bara lagt i malpåse. 

Inte mycket om trädgård i detta inlägg men jag känner mig så trött på alla som bara skyller ifrån sig och journalisternas tjat och upprepningar i det oändliga om händelser som inträffat att jag nästan helt slutat lyssna både på nyheterna i radio och på tv. 

Har gjort om detta inlägget lite, bl.a tagit bort en del bilder som jag när jag tänkt efter inte vill ha liggande här på bloggen.


Fortfarande har vi nästan 30 sommardagar kvar, dagar att glädjas åt, njuta av och ta tillvara! 
Ha det gott! Hoppas ni kommer att få regn de närmaste dagarna och sedan återigen får njuta av både sol och värme.


4 kommentarer:

  1. Bortset fra de mange hvepse (og stik - uha!) lyder din sommer -59 som en dejlig sommer. Jeg kan ikke huske den, for jeg var bare 1 år gammel, men jeg husker nogle meget varme somre i slutningen af -70'erne, hvor jeg kørte til Sverige på knallert og holdt ferie i en gammel ødegård med mine venner. Da var det også meget varmt - og tørt.

    Både i Danmark og Sverige lever vi i curling-samfund, og på mange måder har du ret i at smertefrit liv kun er et halvt liv, uden perspektiv eller uden vigtige dimensioner. Og selvfølgelig skal vi selv tage ansvar for alle de livsbetingelser vi kan.
    Der findes dog stadig mennesker med meget smertefulde liv, som ikke får den hjælp de kunne forvente af velfærdssamfundet. Mennesker som altid falder lige mellem to stole af den ene eller anden bureaukratiske grund, og dem mangler vi stadig at hjælpe.

    Jeg forstår godt du ikke orker høre nyheder og koncentrerer dig om det nære i stedet. Jeg prøver også at fokusere på de ting jeg kan handle på, og det er en lettelse, når man ikke skal bære rundt på alverdens problemer.

    Nyd din sommer!
    Hilsner fra Ulla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig Ulla, visst finns det det människor som behöver både stöd och extra omtanke och de får inte glömmas bort.
      Ha det gott!
      Birgitta

      Radera
  2. Om sommaren 59 vet jag inget, jag var inte ens påtänkt då... men den här sommaren hoppas jag blir en som vi alltid kommer minnas (med andra ord att den blir unik och inte en återkommande rekordvärmeperiod...) Jag trivs bäst i skuggan och där det är svalt. I värsta fall får jag installera solceller för att driva luftkonditioneringsaggregat. Det skulle ju kunna fungera. ;D
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Charlotta, sommaren 2018 blir nog för dig som sommaren 1959 för mig. Minnesvärda på många sätt! Svalare väder verkar vara på g men inget regn i sikte.

      Radera