I alla fall
om man håller med om det som Karel Capek skriver i boken Ett år med min
trädgård. Enligt honom gäller det att nu i april vissa trädgården och de växter
man har vem som bestämmer. Är man det minsta osäker ställer man till stor skada
när man trampar runt i rabatterna men visar man upp den brutala säkerhet som erhållits
under alla de år man hållit på med att påta i jorden kan man i princip kliva
var sjutton som helst utan att skada eller trampa sönder någon ömtålig växt. Detta
håller jag inte alls med om för nog har jag både pillat och trampat
sönder växter fast jag hållit på med trädgård i snart trettio år.
Nu har enligt Karel Capek också
den tiden kommit då man inte ser 'något annat av trädgårdsodlaren än
hans/hennes bak, allt annat, såsom huvud, armar och ben, befinner sig helt
enkelt under honom.
Så har det
varit här de senaste två varma och soliga dagarna men under seneftermiddagen
idag, när jag ställt undan julochpåskgranen och istället flyttat fram
luktviolerna från England
till det lilla bordet vid mysplatsen
satte jag mig i
vilstolen.
Viola odorata 'Jean Arnot'
Viola odorata 'Amiral Avellan'
Det fanns bara tre-fyra utslagna violblommor i krukorna på bordet
med de fick nog extrakraft av solen för så som de doftade.
'Dofter är
märkliga - en pust och minnen som man inte visste att man hade kommer fram.' Karin
Berglund Det var en gång en trädgård.