Trädgårdshelg och njutbar bok.

I onsdags när jag besökte biblioteket stod Det var en gång en trädgård av Karin Berglund på snurran med de nya böckerna och nästan varje kväll sedan dess har jag läst minst ett par kapitel.

Har så länge jag minns, i alla fall så länge jag varit trädgårdsintresserad tyckt om Karin Berglunds böcker. Och nog är det som hon skriver, tycker jag - En bra trädgård är som en lyckad fest. En fest med framförallt känslan av ett välkomnande, mycket dofter och minnen av människor som genom växter satt spår i trädgården. Det bästa jag själv vet med trädgårdar är att få förmånen att stiga in i dem och det har jag den här påskhelgen fått göra tack vare Karins bok och jag har med bokens hjälp besökt trädgårdar som kanske inte ens finns längre för skaparen är död sedan länge. Boken är ännu inte slut så jag kan njuta och drömma ytterligare ett par kvällar.

Föra säsongens gröna potatisar, de som inte hamnade tillräckligt långt ner under jorden när maken kupade, sparade vi till sättpotatis

och idag hamnade de  var sin kruka och i växthuset. De gjorde också sättpotatisen vi köpte igår. 

Hos Nisses i Uddevalla fann vi favoritpotatisen med stort F. Den heter Orla. Första gången vi träffade på den var på Älvsjömässan 2014. Förra säsongen fick vi inte tag på den men igår hade vi några med oss hem och med hem hade vi också Gwenne, förra säsongens favorit. 

Platsen vi odlar på är begränsad och därför gäller det att välja ut de potatissorter vi tycker allra bäst om och helst skall det vara tidiga sådana. Första maj hoppas jag vi kan gräva ner dem i grönsakslandet. Att kunna skörda egenpotatis till midsommar är inte fel. 

Men vad ska man välja?

Har du några bra tips på snödroppar att börja med? frågade Carina här på bloggen.

I går när jag gick runt med kameran konstaterade jag att alla snödroppar är väldigt fina och extra fina blir de när de fått stå några år och växa till små 'ruggar'. Här gäller inte less is more utan ju mer desto vackrare.

Visst tycker jag om dem alla men nog finns det de som charmar och förför mer än andra.

Personligen är jag mest förtjust i de enkelblommande, särskilt de som hänger på en skör tråd och dinglar så fort det kommer minsta vindpust och dit hör

Galanthus 'John Gray' 

och Galanthus 'Magnet'. 
De första lökarna av både 'John Gray' och 'Magnet' köpte jag 2006 från Ashwood Nurseries. Tyvärr överlevde ingen av dem.

2007 fick jag förmånen att besöka Kajupanks trädgård på Hisingen just när snödropparna blommade och med hem hade jag en liten kruka med Galanthus 'Magnet'.

Det är de här lökarna som är ursprunget till alla du ser på fotot ovan.

2009 var första året jag fick snödroppslökar från Angela Whinfield. De finaste lökar jag någonsin fått hitskickade. Den 'John Gray'som växer i trädgården kommer från henne. Såg idag när jag sökte på nätet att hennes trädgård Snape Cottage är till salu. 

Galanthus 'Bertram Anderson' dinglar inte direkt men den har en stor, stor blomma som svävar när solen tittar fram och storleken på blomman gör att man omedelbart lägger märke till den

och det samma gäller nästan också Galanthus 'Mrs Thomson'.

När man sedan skall till att välja finns det snödroppar som börjar blomma redan tidigt i januari och de som fortfarande knappt tittat upp.

Att bara välja några få är inte lätt men de där som dinglar, ja nog är de extra fina...

Mitt hjärta, vart tog du vägen?

Luktviolerna som Anja och jag beställde från Groves Nurseries för ett tag sedan blommar lite smått. Som tur är behövs bara en enda utslagen blomma för att man skall känna doften, den där ljuvliga violdoften som det är svårt att får nog av.

Viola odorata 'Princess of Wales'

och Viola odorata 'Amiral Avellan' doftar mest av de jag köpte.

I Dagens Nyheter den 29 mars 1954 hade Alf Henriksson skrivit en vers om just luktvioler...

Io förvandlade Zeus till en ko

som det då blev hans plikt att mata.

Han skapade därför lilla Viola odorata.

De hippokratiska läkarna fann

där de gick på ön Thasos i solen

att hosta blev botad och feber försvann

med hjälp av den blyga violen.

Även tar vintern i Norden slut

och mitt hjärta, vart tog du vägen,

när luktviolerna härmed slår ut

på vissa gynnsamma lägen?

En långörad snödroppe.

Det ser nästan ut som om Galanthus 'Scharlockii', Galanthus nivalis Scharlockii Group, har åsneöron eller hur?

Den fick sitt namn efter upphittaren Julius Scharlock redan 1868.

Visst är den söt?

Ryggen värker

och det gör ont i både armar och ben (gotteont), säkra tecken på att våren kommit. 

Den har vid det här laget varit hos oss i ner än en vecka, en vecka med trädgårdsstädning, lite omplantering, plattläggning, tömning av växthus - prylar ut, växthusinflyttning - krukor som stått  både mörkt och torrt i källaren på landet får efterlängtat ljus och skydd mot nattfrost. Flera av krukorna i växthuset har jag täckt med fiberduk. Hoppas den skall skydda de blekvita skotten mot den starka vårsolen. I torsdags flyttade trädgårdsmöblerna ut från förrådet och blev utemöbler igen och på eftermiddagen satt jag i en av vilstolarna och njöt av en mugg kaffe. 

Grovstädningen av växthuset får vara tills nattfrosten är över men det är ändå mycket som pockar på uppmärksamhet just nu. I förrgår tog vi fram högtryckstvätten och jag gav mig på krukor som står ute året om, trädgårdsmöbler och yttertrapp.

Glömmer lätt att det gäller att stanna upp, se mig omkring i både natur och trädgård, njuta och låta bli att enbart gå med rumpan i vädret. Snödropparna, nästan alla, har nu kommit upp och slagit ut sina blommor och vänder man ryggen åt dem för länge har de snabbt blommat över

det har blåsipporna också

fast de precis börjat slå ut. Underbart är kort!