Det doftar fortfarande

i skogen fast det är i mitten av november. Inte barr och kåda precis men av mossa och multna löv.

De blanka lingonrisbladen lyser och skimrar och det gör blåbärsriset också men i en ljusare grön nyans. Mossorna är tjocka, täta och bitvis smaragdgröna. Finare än nu blir de nog aldrig. 

November, mörk och solfattig men lugnare än vårens och sommarens månader. Livet har gått in i en mer rofylld fas. Helt plötsligt är det lättare att prioritera promenaderna i skogen och att tycka att sådana "triviala" saker som fönsterputs och städning inomhus är riktigt roligt. Sådant som under mer än sex månader gjorts med hartassen för att jag helst av allt ville vara ute. 

Vilsamt är det även i trädgården. Inte så många färgstarka blommor som står och skriker efter uppmärksamhet utan det mesta går i olika gulbrungröna toner.  

Höstbräckorna blommar visserligen fortfarande för fullt men de gör inte mycket väsen av sig om man inte kommer riktigt nära.  
Vid den här tiden på året är alla trädgårdar vackert opretentiösa. 

November brukar vara månaden då jag planterar tulpaner. Det beror på sparsamhet, om jag får säga det själv, för jag väntar tills lökarna säljs för halva priset. I höst fick jag på grund av min förbaskade snålhet inte tag på särskilt många av de tulpaner jag ville ha. Den som gapar efter mycket....

Höstsådd av rotfrukter har jag aldrig tidigare provat men i tisdags sådde jag svartrötter, palsternackor, rotpersilja, morötter och dill. Det tillsammans med lökplanteringen gav en känsla av vår mitt i mörka november. 

Veckans tema i Blooming Friday är det bästa med november. 
Fler bidrag hittar du som vanligt här.

Trevlig helg!

Lycka = trädgårdslycka

är att ha en egen liten markplätt att bestämma över.

En plats som får tid och rum att försvinna, 

där man kan gå barfota på daggvått gräs, 

ligga i soffan och vila en stund eller bara vara.

Visst finns där även lite måsten. Häckar skall tuktas, gräset klippas, ogräs rensas och rabatterna ansas men allt behöver ju inte göras på en och samma gång.

Det går att blunda för ogräset, det fula och titta på något vackert istället. Man kan i alla fall försöka.

Veckans tema i Blooming Friday är trädgårdslycka och fler bidrag hittar du här.

Trevlig Helg!

Riktigt länge

vid det här laget har jag slagit dövörat till och struntat i både pelargoner och andra frostkänsliga växter som efter en sommar ute eller i växthuset vill in till ljus och värme för att överleva när minusgrader och mörker kommer. 

Nog kan jag försöka skylla ifrån mig på den exceptionellt varma hösten men egentligen handlar det nog mer om brist på entusiasm och intresse. 

Visst har de flesta pelargonerna under hösten fått skydd från regn och rusk i växthuset men instängdhet och fukt har varit grogrunder för gråmögel eftersom jag inte brytt mig om vare sig fläktar eller tillfälliga värmekällor.

I går och i förrgår gick många flyttlass från växthuset till källaren. Efter alla dessa år med trädgård känns det fortfarande svårt att slänga stora plantor men jag tränar ihärdigt och har i höst lyckats förpassa riktigt många till komposten. Man måste ju inte spara allt, eller hur?

Mörkret har sedan sommartiden försvann, i slutet av oktober, blivit både mer påtagligt och mer kompakt fast det bara handlar om en enda timmes tidsförskjutning och jag känner redan en stor längtan efter ljus.

P. anethifolium x myrrhifolium blommar fortfarande.



Längtan efter ljus är veckans tema i Blooming Friday och fler bidrag hittar du här.

Trevlig helg!

Ingen konkurrens just nu.

Kanske är det därför jag hajar till när jag går förbi och går in efter kameran.
Hostan 'Cinnamon Sticks' kommer med blomstänglar sent på säsongen. Nästan så man kan tro att den vet om hur fint den lila färgen passar till de gulbruna bladen. 

Snart är alla krukor inne så nu kan kylan och vintern komma.

Frestelser i olika färger.

För sex månader sedan blommade auriklerna som allra intensivast. Om de på latin heter Primula auricula, Primula x pubescence eller Primula x hortensis vet jag inte men fina är de.

Namnsorterna jag köpt under åren har, förutom en felnamnad från J. Peters, alla dött.

Den från Alpine Peters är dubbel, riktigt fin och sist ut att blomma så det gör inget att den är namnlös och jag är glad över att den fortfarande lever.

Bland de andra är det de egna frösådderna som troget blommar varje år.

Den gula dubbla och några av de enkelblommande är från fröer jag köpt från Ashwood Nurseries men de andra, vilka det nu är, kommer från STAs frölista.

Jag tycker om att ha auriklerna i krukor, även om det ibland är lite si och så med blomningen, i 'teatern' maken gjort, så att när jag går förbi lätt kan se dem i ögonen och ana den svaga doften. 

Från april till månadsskiftet juni-juli står de där i hyllan men när den tidiga potatisen är upptagen hamnar de i grönsakslandet och där får de tillbringa hösten och vintern. Milda höstar, som i år, bjuder många av plantorna på en andra blomning och med den kommer även lusten att gräva upp och kruka in. Då gäller det att stålsätta sig och komma ihåg varför de är nergrävda.

Många aurikelteatrar är fantastiska skapelser med både färgstark snickarglädje och vacker inredning. Personligen tycker jag att det förtar blomningen, men det är ju den egna smaken och fantasin som gäller när vi pyntar och dekorerar vår trädgårdar.

I juli när auriklerna fått flytta ut är det de små hostornas tur att flytta in och visa upp sig. Fina de också men på ett mer lågmält sätt. Alla måste ju inte till varje pris synas, man kan vara fin ändå.

Fler bidrag till Blooming Friday hittar du här. Temat denna vecka är för sex månader sedan.

Trevlig helg!