Frestelser i olika färger.

För sex månader sedan blommade auriklerna som allra intensivast. Om de på latin heter Primula auricula, Primula x pubescence eller Primula x hortensis vet jag inte men fina är de.

Namnsorterna jag köpt under åren har, förutom en felnamnad från J. Peters, alla dött.

Den från Alpine Peters är dubbel, riktigt fin och sist ut att blomma så det gör inget att den är namnlös och jag är glad över att den fortfarande lever.

Bland de andra är det de egna frösådderna som troget blommar varje år.

Den gula dubbla och några av de enkelblommande är från fröer jag köpt från Ashwood Nurseries men de andra, vilka det nu är, kommer från STAs frölista.

Jag tycker om att ha auriklerna i krukor, även om det ibland är lite si och så med blomningen, i 'teatern' maken gjort, så att när jag går förbi lätt kan se dem i ögonen och ana den svaga doften. 

Från april till månadsskiftet juni-juli står de där i hyllan men när den tidiga potatisen är upptagen hamnar de i grönsakslandet och där får de tillbringa hösten och vintern. Milda höstar, som i år, bjuder många av plantorna på en andra blomning och med den kommer även lusten att gräva upp och kruka in. Då gäller det att stålsätta sig och komma ihåg varför de är nergrävda.

Många aurikelteatrar är fantastiska skapelser med både färgstark snickarglädje och vacker inredning. Personligen tycker jag att det förtar blomningen, men det är ju den egna smaken och fantasin som gäller när vi pyntar och dekorerar vår trädgårdar.

I juli när auriklerna fått flytta ut är det de små hostornas tur att flytta in och visa upp sig. Fina de också men på ett mer lågmält sätt. Alla måste ju inte till varje pris synas, man kan vara fin ändå.

Fler bidrag till Blooming Friday hittar du här. Temat denna vecka är för sex månader sedan.

Trevlig helg!

Vid den här tiden på året

behövs inte mycket för att en trädgård skall kännas njutbar. Idag sken solen och det räckte för den fick både löven på träden, marken och de få växterna i trädgården som fortfarande blommar att lysa. 

Narrbuskens, Decaisnea fargesii, kvarvarande löv är nästan guldgula och tillsammans med de blå frukterna är den nu och ett par dagar till primadonnan i vår lilla trädgård.

Grenasterns alla små blommor är utslagna 

och det är höstbräckans också.

Under de år jag varit trädgårdsintresserad, ganska många vid det här laget, har jag aldrig upplevt en sådan här varm höst. 

Ännu har vi inte haft någon frost så fuchsiorna 

och klockrankan står kvar ute och blommar glatt vidare.

Safsan, Osmunda regalis, har anpassat sin bladfärg till krukan den står i 

och Fuchsia procumbens röda frukter är lättare att lägga märke till än de små blommorna.

Det har varit en njutbar trädgårdsdag fast det snart är november och äntligen har trädgårdsmöblerna fått flytta in under tak.

Fredag igen

och denna vecka har Hélena valt 'Sommarens vackraste' som tema i Blooming Friday. 

Som nummer ett, den allra vackraste av sommarens blommor, väljer jag blomsterkörvel, Orlaya grandiflora. Den är tyvärr 'bara' ettårig här hos oss, men helt underbar ändå. Första gången jag stötte på växten var på Chelsea Flower Show 2011 och redan då förälskade jag mig i de stora spetslika blomflockarna. Kan redan nu se den sticka upp på många ställen i den stora rabatten nästa sommar, utspridd, lite här och där. Detta foto tog jag hemma hos Sophie i juli. Hoppas nu hon kommer ihåg att spara fröer till mig. 

De vita liljorna tillsammans med floxen får bli nummer två. Några av liljorna är Lilium 'Olivia' medan de andra skall vara Lilium candidum eller Lilium 'Casa Blanca'. De två sistnämnda köpte jag på Älvsjömässan 2013 men jag tror inte att namnen stämmer.

Egentligen spelar det inte så stor roll, huvudsaken är att blommorna är vita och att både liljor och flox blommar samtidigt och fyller trädgården med väldoft. Det är framförallt dofterna och de ljumma kvällarna jag minns från sommaren som gått. Dagarna, de soliga och varma, bara försvann.

Denna regnfattiga och torra sommar har pelargonierna blommat som aldrig förr och fortfarande står några kvar på trappan och blommar för fullt fast det är i slutet av oktober månad. Favoriten är, tror jag just nu i alla fall,'Paton´s Unique'.Bladen har en härlig men lite egen doft och blommorna är vackert hallonröda.

Wrams Gunnarstorpsrosen som jag fått som stickling från Monica och Göran har aldrig blommat så här fint förut. Tidigare år har rådjuren ätit av knopparna 

och sist men inte minst måste jag lyfta fram all färgstark och välsmakande sallad.

Fler bidrag hittar du här.

Trevlig helg!

Stillestånd.

Här har trädgårdsarbetet stått still några dagar 

och av vattenmängden att döma har det regnat en hel del. I morgon skall det bli hyfsat väder och då skall jag ut i trädgården.

Höstens krigare

är veckans tema i Blooming Friday.

Några växter som är inblandade i direkt strid har vi inte här i trädgården men vi har några som växer till riktigt snabbt och som med milt våld annekterar det angränsande utrymmet utan att direkt fråga om lov. De jag framförallt tänker på är grenaster och skogsaster men flox och stormhatt måste nog också räknas dit även om de blommat över och antagit en gulgrön kamouflagefärg. 

Skogsastern, Aster divaricatus, har blommat länge men är fortfarande fin. Här tillsammans med gräset Chasmanthium latifolium.

Grenastern, som jag inte märker mycket av under stora delar av sommaren, har nu börjat bli riktigt fin. Särskilt förtjust är jag i de mörka stjälkarna som gärna grenar ut sig horisontellt.

Den här heter Aster lateriflorus 'Lady in Black' och har precis börjat blomma. Blommorna är små men många.

Några växter som inte alls tar för sig utan som bara finns där eller lite försiktigt växer till är skuggliljorna och höstkrokusen. Pålitliga trotjänare som trotsar kylan och mörkret och troget återkommer som färgklickar bland allt det gulbrungröna.

Vad den här skuggliljan heter vet jag inte men det är den enda som överlevt av alla jag planterat förutom Tricyrtis hirta.

Crocus speciosus verkar trivas riktigt bra under kopparlönnen 

och 'The Alexandra Rose' kommer fortfarande med blommor.

Höstlugnet har infunnit sig och jag njuter av stillheten.

Trevlig helg!