Sommarens projekt

är veckans tema i Blooming Friday. Fler bidrag hittar du här.

Vi har egentligen aldrig några direkta trädgårdsprojekt under sommaren bortsett från krukvattning och lite gräsklippning för efter midsommar 'stänger' vi trädgården och drar till landet. Där har vi sedan några år ett både kärt och roligt projekt som pågår från tidig vår till sen höst. Det projektet heter blom, grönsaks och potatisland och det blir bara roligare och roligare ju mer vi håller på. 

Känslan när jag en tidig sommarmorgonen eller förmiddag kan öppna grinden till buren och gå där i gången i grönsakslandet för att bestämma vad som skall bli dagens lunch eller middag är för mig obeskrivbar. Underbart att varken rådjur eller älgar kan lägga sig i och ha synpunkter. Lukten, synen och känslan av att själv kunna skörda det man skall äta tror jag måste upplevas i verkligheten för att kunna förstås. 

Egenodlat, närodlat och ekologiskt har tyvärr sällan stor betydelse, oftast är det viktigaste när det gäller mat att den är billig.

Under försommaren köpte jag en kruka med krasseplantor som jag planterade ut längs gången i grönsakslandet. Just då drömde jag om Monets trädgård så som den såg ut i de böcker jag läst. Att vår lilla gång i grönsakslandet bara är en bråkdel av Monets gång i Giverny var mer än bortglömd. 

Krassen har under sensommaren svämmat över alla breddar men nu är den nergrävd bland gödsel och vitlök och idag bestämde vi - aldrig mer.

I höstas gödslades det ordentligt med hästgödsel och det gav resultat. Aldrig tidigare har det växt som denna sommar. Varken kålrabbi, svartrötter, palsternackor eller persiljerötter har tidigare varit lika stora som i år. Ännu har vi mycket kvar att skörda när det gäller rotfrukter och sallad men luktärter och ringblommor plockade jag nog säsongens sista buketter av idag.

Idag planterades också vitlöken, den som skall ge skörd nästa sommar. En del fröer för kommande fägring, luktärter, zinnea i olika färger, solrosor och bönor som kan bli ca 50 cm långa är redan inköpta. De ´hittade´ jag på en plantskola i Spanien för drygt en vecka sedan. Bönorna verkar mer än spännande. Massor av fröer i påsarna till en bråkdel av kostnaden här i Sverige, men när det gäller mat behöver ju inte allt vara gratis ..... ;-))

Här hemma i trädgården har vi dragit igång höstens projekt men det får jag återkomma till en annan gång.

Trevlig helg!

Brunt, grönt och vitt

För några år sedan grävde jag bort strandirisarna mellan buxbomskloten och planterade brons och kopparstarr istället. Mellan gräsplantorna satte jag vitblommande tidlösa, Colchicum autumnale 'Album'.

I höst är den kombinationen riktigt fin. Gröna klot, ruffsigt brunt gräs och vita krokuslika blommor med divalater. 

Colchicum autumnale 'Alboplenum' trodde jag hade försvunnit från trädgården men i går hittade jag en enda blomma. 

Hoppas löken växer till och förökar sig för nog är den fin, eller hur? 

Minimalism

är inget jag varken strävar efter eller tycker särskilt mycket om vare sig i inredning eller vardagsliv för jag gillar prylar, är förälskad i 50-60 tals porslin och tycker mycket om möbler och textilier från samma tid men när det gäller trädgård önskar jag ganska ofta att jag haft både synsättet och själva känslan för att minimera och se möjligheterna i det enkla och avskalade. 

När vi i tisdags besökte Alhambra var det just det enkla jag fastnade för och förälskade mig i. 

Dessa vackra krukor skulle jag gärna ha många av i trädgården. Kanske finns de att köpa även här i Sverige???

Idag har vi börjat gräva bort både dagliljor och hostor för att ge plats åt azaleor, några pioner och tåliga marktäckare. 

Växter som klarar sig i många år med minimal skötsel, hoppas jag just nu i alla fall ....

Vårfrestelser

är denna veckas tema i Blooming Friday. Fler bidrag hittar du här.

När alens grenar, knoppar och kottar lyser i lila, då är våren på gång, tycker jag.

Kanske har de tidigaste snödropparna hunnit skjuta upp sina gröna spjut men det är inte säkert för alen är tidigt ute och det är så gott som omöjligt att låta bli att plocka med sig lite av dess lilaskimrande kvistar när man ändå är ute och går. I en vas utan vatten håller de både färg och form väldigt länge. 

Lika omöjligt är det att i januari låta bli att leta snödroppstecken när man tar sin dagliga runda i trädgården. Det jublas i hjärtat och vårskriket är nära när jag ser att någon eller några ’borrat’ sig upp genom snön och står där i en egen grop och lyser med sina gröna blad mot allt det vita. Här på fotot har snön försvunnit för länge sedan och både snödroppar och julrosor står i full blom. 

Visst är jag glad, väldigt glad, i snödroppar, varför vet jag inte men den ena inte är den andra lik. Det finns de som blommar tidigt och andra som väntar länge innan de ens visar att de finns där i jorden.

Några har stora, riktigt stora droppar, andra är dubbla, har gröna fläckar på kalkbladen eller

hänger och dinglar extra vackert.  

Frestelserna när det gäller växter är alltid många men för mig är det som ni nog vet vid det här laget de vårblommande perennerna som frestar mest.

När snödropparna gjort sitt har julrosorna slagit ut och nunneört,

blåsippor

o

och luktvioler målar marken i rosa, vitt och blått.

En liten brasklapp - hösten är fin den också, men våren doftar mycket mer.

Trevlig helg!

Nu blommar tidlösan,

några har t.o.m. hunnit blomma över medan andra blommar som både bäst och finast.

Dess gröna blad, de som man under sommaren dras med väldigt länge, är både avskräckande och fula.

Nu i september när blommorna står där och lyser i lila eller vitt är de där skräpiga bladen glömda. 
Nog är det tur att minnet är kort ibland.

Med ren vilja och ett par alvedon

fick vi gjort några av de vandringar vi tänkt oss trots att vi var förkylda. Solen sken, löven glittrade som guld och marken lyste röd.

Septembers brinnande glas –

då allt tycks på väg

att bli sig självt igen,
i renaste samklang med annat.

Det finns en brygga

också i paradoxens inre,

en jämvikt mellan världars

alla skal och djup –

all död, all natt, plötsligt

här; i det flödande barnaljuset.

I universums hånfulla glipa

finns varken glipa eller hån,

bara en klarhet som står sval i luften:

Så lätt att låta sig bli genomlyst.

Septembers blödande blå –

då varje tal kan delas

och varje splittring

helas, i transparens, i vila.

Det finns balans i skräcken även

för ändlöshetens tomma rymd,

även där en fråga

mild som sädens doft –

argument, tanke eller

stoft, början och slut –

det höga och låga vill ut

ur tiden och själv ge svar:

En människa är sitt eget barn, sin egen far!

Se, vid brunnen står ängsklockan ännu kvar!

Höstens ljus av Jacques Werup

Två gröna och långa

slangar hade jag till hjälp för att hålla växterna vid liv i trädgården. Själva njöt vi i fulla drag av sol, bad och sköna kvällar men växterna slokade och krukorna torkade ut bara jag vände ryggen till. Veckans tema i Blooming Friday är sommarplåga och för växterna var värmen den här sommaren en stor sådan. 

Det gick som en lättnadens suck genom trädgården när det första regnet äntligen kom. Men vi, vi som blivit bortskämda, saknade värmen och de sköna kvällarna.

Trevlig helg!