Snart är det dags

att återigen leka Gud och det blir precis som tidigare inte lätt.

Visst har jag blivit betydligt strängare med åren, i alla fall när det gäller pelargonier, men ändå är det svårt att fälla det slutgiltiga avgörandet – komposten eller ett fortsatt liv i källaren.

De här rosablommande pelargonierna har hela sommaren bjudit på en härlig blomsterprakt, men nu när det snart är dags att välja ut favoriterna är det de mer försiktiga, de småblommiga eller de som inte kommer med särskilt många blommor, som vinner min uppmärksamhet och som troligen kan se fram mot ett fortsatt liv.

2005 gjorde jag min första trädgårdsresa med Rosebud till England och på den resan träffade jag Elisabeth, en pelargonieälskande kvinna. Senare på sommaren var hon och hälsade på hemma hos mig och då fick jag skott från hennes englandsinköp. Fortfarande är det dessa pelargonier som hör till mina verkliga favoriter. 

P x Schotti, har ännu inte blommat i år, men den har haft en tuff tillvaro med torka, vita flygare och total nerklippning.

P. abrotanifolium, har stått ute hela sommaren och sluppit ifrån ohyra. Den har härligt flikiga och grågröna blad som påminner om åbrodd och små vita blommor.

P.sidoides har också grågröna blad men de kanske går mer åt det blå hållet och är betydligt rundare till formen och blommorna som är ganska små är violetta till färgen.

Paton's Unique tycker jag är sen till att blomma, men bladen har en speciell doft och blommorna, när de väl kommer, har en härligt hallonröd färg. Detta är den verkliga favoriten bland pelargonierna hos mig.

Elisabeth har jag tappat kontakten med men hennes pelargonier hör till dem som hittills alltid fått en plats i källaren.

Sommar igen fast det är september…

Den i morse både kalla och klara septemberluften blev under dagen riktigt varm. Himlen har varit klarblå hela dagen och solljuset både mjukare och mer skimrande än för någon månad sedan.

 

Vi håller på och gör om i trädgården. Gräver bort sådant vi tycker breder ut sig och tar för mycket plats på andra växters bekostnad och gör det lite mera lättskött, tror vi i alla fall. Framtiden får utvisa om vi tänker ’rätt'. Om det nu finns några rätt eller fel när det gäller hobby och trädgård?

Denna härliga septemberdag har blivit en dag att minnas när höststormarna kommer.

Är kanske september en ny sommarmånad?

Trevlig helg!

Fläta med plåtband.

I lördags när vi hade besök av trädgårdsamatörer från Halland var det flera som undrade var man kan köpa plåtband.

Har också fått frågan via mail men när min dator kraschade försvann all e-post. Därför lägger jag ut en länk till företaget som vi har handlat från. Cyklop International.

Denna kant flätades förra året.

Den här skärmen är nyss flätad så banden har ännu inte hunnit rosta.

Banden är 32 mm breda och 0,8 mm tjocka. 6 st på varandra fyller en ruta i armeringsmattan, med rutor 20 x 20 cm.

Hoppas ni som frågat ser detta.

Det är absolut inte

de rosa-vita blommorna som kommer under maj månad som är avgörande och orsaken till att Rhododendron ’Teddy Bear’ växer i vår trädgård, utan de fina bladen.

Den är svår att motstå just för bladens skull. De är underbara så gott som hela året med sitt bruna indument. 

’Teddy Bear’ är en kompakt och buskig rododendron, en korsning mellan Rhododendron bureavii och yakushimanum och nog har den fina blad, eller hur?

Flera nya följare har dykt upp, Välkomna!

Sen i starten

men nu är den fin, fuchsian ’Harry Grey’.

Jag tycker mycket om krukodling men har på senare tid blivit latare och uppskattar mer och mer växter som klarar av att stå kvar i sina krukor året om som t. ex hostor, rosor, buskar och små träd. 

Fuchsior är både lättodlade och lättskötta, särskilt om man har en mörk och kall men frostfri plats att vinterförvara dem på. Från november till mars-april kan de stå där i mörkret och behöver bara vatten ett par tre gånger.

Snart är augusti månad slut och så även den fantastiskt fina sommaren. Tusan att tiden skall gå så fort.

Trevlig Helg!

Utan både korg och kniv.

Jag skulle ju bara ta en sväng med stavarna. Tur att jag stoppat ner ett par fruktpåsar i fickan, uti fall att.

Aldrig har jag tidigare vare sig sett eller plockat så mycket karljohan som idag.

Allt detta tack vare den varma och torra sommaren. 

Nu återstår att se hur mycket mask jag burit hem.

Trevlig helg!

Hur har du det med kärleken idag?

Brinner ännu lågan? 

Ifall du inte vet hur det ligger till med den saken är det kanske dags att plantera ett kärleksorakel i trädgården. De finns många med olika både blad och blomfärger. En del är i mitt tycke lite finare än andra, men smaken, den smaken…

Kärleksörten Hylotelephium telephium, tidigare hette den Sedum telephium, blommar just nu som allra finast. 

De som står lite skuggigare har ännu inte slagit ut riktigt men kärleksörten är minst lika fin i knoppstadiet som utslagen, tycker jag. Vet att jag har visat bilder av kärleksört tidigare här på bloggen, men jag gör det igen.

Hylotelephium 'Crazy Ruffles' har vackra blad och ljusrosa 

blommor.

Hylotelephium 'Jose Aubergine' är lite eldigare i färgen.

Den vitblommande Hylotelephium spectabile 'Star Dust'

och sist Hylotelephium  'Matrona'.

I boken Bilder ur Nordens flora berättar Lidman att kärleksört är ett folkord som i många länder gavs till växter som uppgrävda eller plockade levde länge utan att vissna och som älskande skickade till varandra som gåva. Så länge som växten stod frisk och fin var kärleken vid liv.

Den här kinesiska kärleksörten, namnet har jag slarvat bort, har jag krukplanterad. Hela förra hösten, ja långt in på vintern stod den ute i regn, rusk och kyla innan den fick regnskydd under planteringsbordet.

Nu i höst har jag planterat ytterligare en i kruka, Hylotelephium ruprechtii 'Hab Grey'. Hoppas den klarar vintern lika bra.

Apollofjärilens larver lever på kärleksört men växten är nyttig och näringsrik även för oss människor. Blötlägg bladen några timmar för att ta bort den lite fräna smaken, förväll dem och ät dem som soppgrönsak eller istället för spenat.

Leve kärleken!