Hur har du det med kärleken idag?

Brinner ännu lågan? 

Ifall du inte vet hur det ligger till med den saken är det kanske dags att plantera ett kärleksorakel i trädgården. De finns många med olika både blad och blomfärger. En del är i mitt tycke lite finare än andra, men smaken, den smaken…

Kärleksörten Hylotelephium telephium, tidigare hette den Sedum telephium, blommar just nu som allra finast. 

De som står lite skuggigare har ännu inte slagit ut riktigt men kärleksörten är minst lika fin i knoppstadiet som utslagen, tycker jag. Vet att jag har visat bilder av kärleksört tidigare här på bloggen, men jag gör det igen.

Hylotelephium 'Crazy Ruffles' har vackra blad och ljusrosa 

blommor.

Hylotelephium 'Jose Aubergine' är lite eldigare i färgen.

Den vitblommande Hylotelephium spectabile 'Star Dust'

och sist Hylotelephium  'Matrona'.

I boken Bilder ur Nordens flora berättar Lidman att kärleksört är ett folkord som i många länder gavs till växter som uppgrävda eller plockade levde länge utan att vissna och som älskande skickade till varandra som gåva. Så länge som växten stod frisk och fin var kärleken vid liv.

Den här kinesiska kärleksörten, namnet har jag slarvat bort, har jag krukplanterad. Hela förra hösten, ja långt in på vintern stod den ute i regn, rusk och kyla innan den fick regnskydd under planteringsbordet.

Nu i höst har jag planterat ytterligare en i kruka, Hylotelephium ruprechtii 'Hab Grey'. Hoppas den klarar vintern lika bra.

Apollofjärilens larver lever på kärleksört men växten är nyttig och näringsrik även för oss människor. Blötlägg bladen några timmar för att ta bort den lite fräna smaken, förväll dem och ät dem som soppgrönsak eller istället för spenat.

Leve kärleken!

Åååå, var hittade du den?

Just den frågan är vanlig på våra trädgårdsresor.

I våras när jag var med på en trädgårdsresa till Värmland besökte vi en växtmarknad utanför Karlstad och där ville många ha ett sjömanshjärta. De plantorna tog fort slut.

I lördags när jag återigen var på resa med Trädgårdsamatörerna var det en Brunnera ’Sea Heart’ som hade strykande åtgång. 

Nu står en hemma hos mig fast jag egentligen inte har plats för den.

Vissa växter är bara riktiga villhaväxter, eller hur?

Regnet vi saknade för några veckor sedan är jag redan trött på. Hoppas sommaren hittar tillbaka innan den är slut.

Bruna till färgen

men inte alls vissna är gräsen Carex buchananii, 
Carex comans, Carex comans ’Kupferflamme’, Carex flagellifera och Carex speciosa ’Vulkan’.

Alla härstammar de från Nya Zeeland och är troligen bara härdiga i den södra fjärdedelen av Sverige om de står väldränerat.

Carex buchananii, kopparstarr, har bredare blad än bronsstarren och en intensivare, klarare och färgrikare lyster, tycker jag. 

Carex comans, bronsstarr, är mera matt i färgen än kopparstarren. Den frösår sig en hel del men plantorna är lätta att dra upp och plantera i kruka eller där man vill ha dem.

Själv är jag glad och tacksam över alla småplantor som dyker upp så det får gärna komma många = fina gratisplantor till höstens och vinterns krukplanteringar. Milda vintrar ’övervintrar’ starren även i kruka.

Klipp helst inte ner starren utan kamma ur vissna blad på våren. Avklippta ser plantorna stubbade ut väldigt länge. Själv har jag försökt bränna bort allt torrt och risigt tidigt på säsongen men ibland har tyvärr även delar av buxbomskloten följt med av bara farten.

Mitt första möte med Carex flagellifera var på Göteborgs Botan för några år sedan och då föll jag för de rosa skiftningarna i allt det bruna. Skickade efter fröer från STA och fick upp tre plantor. Tyvärr dog alla föra vårvintern. De klarade inte den långa barfrosten. I onsdags när jag började ogräsrensa, efter sommarens semester från trädgården, hittade jag strax intill deras växtplats två små självsådda plantor.  

Själv är jag just nu väldigt förtjust i kombinationen stramt formklippt buxbom i mörkgrönt och ruffsiga gräsperuker i brunt.

Igår när vi besökte Landvetters plantskola köpte jag en kärleksört, med brunröda och lite grådaggiga blad, som jag inte stött på tidigare. Hylotelephium ruprechtii 'Hab Grey', En riktig 'läckerbit' tycker jag som är väldigt förtjust i kärleksört.

På Odla.nu hittade jag detta när jag sökte information om den på nätet. 'Den finska kärleksörten Hylotelephium 'Hab Grey' är en stabil och odlingsvärd sort med spännande grålila bladfärg' Visst låter det bra!

Fortsatt trevlig helg!

En gracil japansk skönhet

som blommar just nu är porslinsanemonen, Anemonopsis macrophylla.

Vacker och skir, ja de nickande, rosavita och vaxartade blommorna ser nästan lite ömtåliga ut. 

Fröna gror bäst om de sås färska. Så i krukor på hösten och låt de stå ute under vintern.

Trevlig helg!

Färglösa och för stora.

Igår var första dagen på snart sex veckor som jag ägnade åt trädgårdspyssel, inte bara klippte gräset och vattnade, och det var riktigt roligt. 

När solen sken skimrade höstanemonen

 och de vita liljorna doftade ikapp med floxen.

Sex dagliljor och en stor hosta ligger uppgrävda. Flera av pionerna har i sommar fört en tynande tillvaro på grund av att dagliljorna blivit stora och skuggat för mycket men jag har också ledsnat på dagliljor vars blommor inte har någon riktig ’färg ’ så det är framför allt sådana som jag tagit bort.

En färgstark favorit som får stå kvar är ’Ed Murray’. 

En högvuxen diploid med stadiga stjälkar och relativt många blomknoppar som introducerades 1971. Hybridisör är Grovatt.

Fortfarande finns det växter i trädgården som lever farligt, men vilka vet jag inte riktigt ännu……. 

Bönskörd och omsorg om jorden.

Nog borde jag för länge, länge, sedan lärt mig att man på en begränsad yta inte kan få plats med allt, men inte har jag gjort det inte. Fortfarande tror jag att allt jag vill så och sätta bara får plats;-)) 

Fast vi nu skördat både den tidiga potatisen 

och all lök är trädgårdslandet som en djungel i miniatyr. 

Bönor har vi redan fått massor av. I år odlar vi 'Maxibel', som är en lyxig haircotvertböna med långa slanka baljor. 'Mont d’Or', en gammal fransk vaxböna, 'Necklargold', störvaxböna som får långa gula baljor. 'Prizewinner', en rosenböna som får stora trådfria baljor och 'Blauhilde', en vackert violett störböna.

Den rika bönskörden har fått mig till att leta fram boken om Mjölksyrejäsning av grönsaker från 1976 av Annelies Schöneck 

och den lilla krukan med vattenlås. 

Syrat bönor har jag aldrig gjort tidigare så detta kommer att bli både roligt och spännande.´

Nog borde vi fundera mera på vad det är vi stoppar i oss. Här kommer några av Kjell Armans ord ur boken om mjölksyrejäsning.

’Produktion av livsmedel skiljer sig från all annan produktion. För att få hög kvalitet på slutprodukten måste både utgångsmaterialet och hela verksamheten vara av högsta klass. Kvalitet i livsmedel är inte något som man i slutskedet kan sortera fram, den måste odlas fram. Den måste börja med en omsorg om jorden som ger den en hög kvalitet och mellan jorden och den färdiga produkten ligger ett stadium som man kan kalla den växande grödan.

Årets godaste potatis var 'Orla', en ny bekantskap för oss. 

Fortsatt trevlig helg!

Äntligen

lite regn. Här kommer bara några bilder. 

Hoppas det kommer mer regn under natten och att sedan sommaren fortsätter länge, länge...