Åååå, var hittade du den?

Just den frågan är vanlig på våra trädgårdsresor.

I våras när jag var med på en trädgårdsresa till Värmland besökte vi en växtmarknad utanför Karlstad och där ville många ha ett sjömanshjärta. De plantorna tog fort slut.

I lördags när jag återigen var på resa med Trädgårdsamatörerna var det en Brunnera ’Sea Heart’ som hade strykande åtgång. 

Nu står en hemma hos mig fast jag egentligen inte har plats för den.

Vissa växter är bara riktiga villhaväxter, eller hur?

Regnet vi saknade för några veckor sedan är jag redan trött på. Hoppas sommaren hittar tillbaka innan den är slut.

Bruna till färgen

men inte alls vissna är gräsen Carex buchananii, 
Carex comans, Carex comans ’Kupferflamme’, Carex flagellifera och Carex speciosa ’Vulkan’.

Alla härstammar de från Nya Zeeland och är troligen bara härdiga i den södra fjärdedelen av Sverige om de står väldränerat.

Carex buchananii, kopparstarr, har bredare blad än bronsstarren och en intensivare, klarare och färgrikare lyster, tycker jag. 

Carex comans, bronsstarr, är mera matt i färgen än kopparstarren. Den frösår sig en hel del men plantorna är lätta att dra upp och plantera i kruka eller där man vill ha dem.

Själv är jag glad och tacksam över alla småplantor som dyker upp så det får gärna komma många = fina gratisplantor till höstens och vinterns krukplanteringar. Milda vintrar ’övervintrar’ starren även i kruka.

Klipp helst inte ner starren utan kamma ur vissna blad på våren. Avklippta ser plantorna stubbade ut väldigt länge. Själv har jag försökt bränna bort allt torrt och risigt tidigt på säsongen men ibland har tyvärr även delar av buxbomskloten följt med av bara farten.

Mitt första möte med Carex flagellifera var på Göteborgs Botan för några år sedan och då föll jag för de rosa skiftningarna i allt det bruna. Skickade efter fröer från STA och fick upp tre plantor. Tyvärr dog alla föra vårvintern. De klarade inte den långa barfrosten. I onsdags när jag började ogräsrensa, efter sommarens semester från trädgården, hittade jag strax intill deras växtplats två små självsådda plantor.  

Själv är jag just nu väldigt förtjust i kombinationen stramt formklippt buxbom i mörkgrönt och ruffsiga gräsperuker i brunt.

Igår när vi besökte Landvetters plantskola köpte jag en kärleksört, med brunröda och lite grådaggiga blad, som jag inte stött på tidigare. Hylotelephium ruprechtii 'Hab Grey', En riktig 'läckerbit' tycker jag som är väldigt förtjust i kärleksört.

På Odla.nu hittade jag detta när jag sökte information om den på nätet. 'Den finska kärleksörten Hylotelephium 'Hab Grey' är en stabil och odlingsvärd sort med spännande grålila bladfärg' Visst låter det bra!

Fortsatt trevlig helg!

En gracil japansk skönhet

som blommar just nu är porslinsanemonen, Anemonopsis macrophylla.

Vacker och skir, ja de nickande, rosavita och vaxartade blommorna ser nästan lite ömtåliga ut. 

Fröna gror bäst om de sås färska. Så i krukor på hösten och låt de stå ute under vintern.

Trevlig helg!

Färglösa och för stora.

Igår var första dagen på snart sex veckor som jag ägnade åt trädgårdspyssel, inte bara klippte gräset och vattnade, och det var riktigt roligt. 

När solen sken skimrade höstanemonen

 och de vita liljorna doftade ikapp med floxen.

Sex dagliljor och en stor hosta ligger uppgrävda. Flera av pionerna har i sommar fört en tynande tillvaro på grund av att dagliljorna blivit stora och skuggat för mycket men jag har också ledsnat på dagliljor vars blommor inte har någon riktig ’färg ’ så det är framför allt sådana som jag tagit bort.

En färgstark favorit som får stå kvar är ’Ed Murray’. 

En högvuxen diploid med stadiga stjälkar och relativt många blomknoppar som introducerades 1971. Hybridisör är Grovatt.

Fortfarande finns det växter i trädgården som lever farligt, men vilka vet jag inte riktigt ännu……. 

Bönskörd och omsorg om jorden.

Nog borde jag för länge, länge, sedan lärt mig att man på en begränsad yta inte kan få plats med allt, men inte har jag gjort det inte. Fortfarande tror jag att allt jag vill så och sätta bara får plats;-)) 

Fast vi nu skördat både den tidiga potatisen 

och all lök är trädgårdslandet som en djungel i miniatyr. 

Bönor har vi redan fått massor av. I år odlar vi 'Maxibel', som är en lyxig haircotvertböna med långa slanka baljor. 'Mont d’Or', en gammal fransk vaxböna, 'Necklargold', störvaxböna som får långa gula baljor. 'Prizewinner', en rosenböna som får stora trådfria baljor och 'Blauhilde', en vackert violett störböna.

Den rika bönskörden har fått mig till att leta fram boken om Mjölksyrejäsning av grönsaker från 1976 av Annelies Schöneck 

och den lilla krukan med vattenlås. 

Syrat bönor har jag aldrig gjort tidigare så detta kommer att bli både roligt och spännande.´

Nog borde vi fundera mera på vad det är vi stoppar i oss. Här kommer några av Kjell Armans ord ur boken om mjölksyrejäsning.

’Produktion av livsmedel skiljer sig från all annan produktion. För att få hög kvalitet på slutprodukten måste både utgångsmaterialet och hela verksamheten vara av högsta klass. Kvalitet i livsmedel är inte något som man i slutskedet kan sortera fram, den måste odlas fram. Den måste börja med en omsorg om jorden som ger den en hög kvalitet och mellan jorden och den färdiga produkten ligger ett stadium som man kan kalla den växande grödan.

Årets godaste potatis var 'Orla', en ny bekantskap för oss. 

Fortsatt trevlig helg!

Äntligen

lite regn. Här kommer bara några bilder. 

Hoppas det kommer mer regn under natten och att sedan sommaren fortsätter länge, länge...

Egenodlat – närodlat, ekologiskt och roligt.

Vitbeta, gulbeta och rödbeta gratinerade med getost, honung och rosmarin.  Sockerärterna har bara varit nere och vänt i kokande lättsaltat vatten, sedan kyldes de av och fick torka innan de hamnade som extra färgklick på betorna.

De små gröna knopparna är solrosor som kokat i 5 min och sedan fått citronsmör över sig. Smakar lite som kronärtskocka men har en beska i smaken som inte de har. Gästerna och jag tyckte solrosknopparna var goda men det tyckte inte maken. Kan den beska smaken bero på den torra och regnfattiga sommaren?  Många av grönsakerna har vattnats men inte solrosorna. Skall göra ett nytt försök när det kommit ordentligt med regn.

Sockerärtorna som redan gett bra skörd bara växer och växer.

Salladsplantor som finns kvar har börjat blomma men jag har sått nya. Några har orkat titta upp men jag hoppas fler skall komma nu när de fått vatten i några dagar.

En eldig böna  – rosenbönan.

Svartrötterna, i alla fall en del, är tjocka som tummen. Det är många, många år sedan jag odlade svartrötter så det skall bli väldigt roligt när det är dags för skörd.

Älskar mitt grönsaksland. Att bara gå där och lyfta på squashbladen för att se om det finns något under, plocka buketter med luktärter, stoppa en sockerärt i munnen eller dra lite ogräs är ren njutning.

Fortsatt skön sommar!