Vattnar och vattnar.

Är just nu väldigt glad över att vi har kommunalt vatten för floxen hänger efter bara ett par dagar utan bevattning och det gör grenastern och rosenflockeln också. Ja egentligen slokar det mesta i trädgården.

När man vattnar eller om det kommer regn efter riktigt varma dagar uppstår en speciell doft. Den doften önskar jag att jag kunde sätta ord på. Den har funnits med från min barndoms somrar hemma hos mormor och morfar och ända tills nu. Så fort jag öppnar vattenslangen en solig dag sticker den mig i näsan.
Strax efter jag skrivit detta kom det efterlängtade regnet. En riktigt ordentlig skur så jag hoppas slokande rödbetor och sallad i grönsakslandet kvicknat till och återfått sin 'spänst' och jag hoppas också att den varma, sköna sommaren kommer tillbaka. 

Snålheten bedrar visheten

kan jag säga idag men i höstas när jag samlade in fröerna trodde jag att frön från mörkröda solrosor skulle ge plantor med mörkröda blommor och fröer från små ljusgula solrosor skulle ge plantor med ljust gula blommor, men icke. Alla solrosplantorna jag fick från de egeninsamlade fröerna har fått gula blommor. Några av dem har lite, lite mörkare strimmor på kronbladen men den övervägande färgen är gul.

De är visserligen helt underbara i buketter tillsammans med ringblommor i olika färger men nästa år skall jag slå på stort och köpa fröer till ’Chocolat’, ’Evening Sun’ och ’Italien White’. Det får vara måtta på snålheten.

Trevlig helg!

Passar i en rostig kruka, tycker jag

att liten klipplilja gör, Arthropodium candidum.

Fick några småplantor av en god vän tidigt i våras och nu har de fyllt krukan och blommar med små, små vita blommor som när solen går ner stänger sig och går till ro.

Blommorna, visst är de fina men det är de prickiga och rostfärgade bladen som jag är mest förtjust i.
Klippliljan är inte vinterhärdig och jag vet ännu inte hur jag skall lyckas få den att överleva vår långa mörka årstid. Kom gärna med tips.
Jag njuter av värmen och är glad över att vi har kommunalt vatten.

Svårt att bestämma sig

för vilken färg blommorna skall ha, har en av våra hortensior.

Själv är jag mest förtjust i de blå blommorna. Under årens lopp har jag fallit för många olika hortensior men lyckats ta död på de flesta. Denna och en till som vi planterat på landet stortrivs och kommer med många blommor. Tyvärr har jag inte sparat namnen.

Dainy Bess

är en ros som har bland de finast blommor jag vet.

Under de 6 år som vi haft den har plantan bara blivit mindre och mindre. För att försöka rädda den grävde jag i våras upp 
resterna, bytte ut en del av jorden och förbättrade den kvarvarande med barkmull och kogödsel och planterade rosen ca 15 - 20 cm djupare än tidigare. Nu har den piggnat till och kommer återigen med nya skott och fina blommor.

I morgon är det fredag igen - trevlig helg och fortsatt skön sommar!

Vitaste vit

är min fyllda storklocka, Campanula persicifolia. 

För ganska många år sedan sådde jag fröer från STAs frölista och en av plantorna fick fyllda blommor.
Vet att Evert Nilsson från Ås i Jämtland fick fram en fylld sort som fick namnet 'Snövit' men jag antar att det är med den som så många andra namnsorter att den måste delas för att få behålla namnet.
Även om den jag har är namnlös så har den lyskraft, särskilt när kvällen kommer.

Den vild luktärten

var först ut av luktärterna till att blomma. Köpte mina fröer från Runåbergs och så här ser deras växtbeskrivning ut.
'En raritet från Italien med den underbaraste doften av alla luktärter. Tycker vi. Blommorna, som är violetta, ibland med ljusa ränder, är mindre än hos förädlade varianter. Men det gör inget. Mängden och vällukten uppväger lätt storleken.'

Nog stämmer den beskrivningen, storleken har ingen betydelse alls.