Brinner ännu lågan?
Ifall du inte vet hur det ligger till
med den saken är det kanske dags att
plantera ett kärleksorakel i trädgården. De finns många med olika både blad och
blomfärger. En del är i mitt tycke lite finare än andra, men smaken, den smaken
Kärleksörten Hylotelephium
telephium, tidigare hette den Sedum
telephium, blommar just nu som allra finast.
De som står lite skuggigare har
ännu inte slagit ut riktigt men kärleksörten är minst lika fin i knoppstadiet
som utslagen, tycker jag. Vet att jag har visat bilder av kärleksört tidigare
här på bloggen, men jag gör det igen.
Hylotelephium 'Crazy Ruffles' har vackra blad och
ljusrosa
blommor.
Hylotelephium 'Jose Aubergine' är lite eldigare i färgen.
Den vitblommande Hylotelephium spectabile 'Star Dust'
och sist Hylotelephium
'Matrona'.
I boken Bilder ur Nordens flora berättar Lidman att
kärleksört är ett folkord som i många länder gavs till växter som uppgrävda eller plockade levde länge
utan att vissna och som älskande skickade till varandra som gåva. Så länge som växten
stod frisk och fin var kärleken vid liv.
Den här kinesiska kärleksörten, namnet har jag slarvat bort, har jag krukplanterad.
Hela förra hösten, ja långt in på vintern stod den ute i regn, rusk och kyla innan
den fick regnskydd under planteringsbordet.
Nu i höst har jag planterat ytterligare en i kruka, Hylotelephium
ruprechtii 'Hab Grey'. Hoppas den
klarar vintern lika bra.
Apollofjärilens larver lever på kärleksört men växten är
nyttig och näringsrik även för oss människor. Blötlägg bladen några timmar för
att ta bort den lite fräna smaken, förväll dem och ät dem som soppgrönsak eller
istället för spenat.
Leve kärleken!