Alla andra hostor

har vissnat ner. Där de stått syns bara naken jord, men Hosta 'Totally Twisted' var för ett par veckor sedan fortfarande grön.

Nu har den börjat vissna men ännu finns bladen kvar.

Trevligt med hostor som är fina under så lång tid.

Min alldeles egen reklam – Boktips.

I torsdags hittade jag i hyllan för nya böcker på biblioteket en helt underbar trädgårdsbok. Den heter Paradiset och är skriven av Sanna Töringe. Fotograf är Sophia Callmer.

Precis så som författaren skriver i boken, tycker jag en trädgård skall vara – det gäller 'bara' att hitta dit.

Har endast snabbläst boken men det första som dök upp i mina tankar när jag gjorde det var några av Gertrude Jekylls ord i Colour Schemes for the Flower Garden.

’It is just the way it is done that lies the whole difference between commonplace gardening and gardening that may rightly claim to rank as a fine art. Given the same space of ground and the same material they may either be fashioned into a dream of beauty, a place of perfect rest and refreshment of mind and body – a series of soul-satisfying pictures – a treasure of well-set jewels; or they may be so misused that everything is jarring and displeasing.

'Men ’Alla som tycker om sin trädgård lever i sitt paradis.’ skriver Sanna Töringe i boken Paradiset och det är väl en härlig tröst, eller hur?

Här kommer några citat jag fastnade extra mycket för:

’En trädgård är alltid en spegel av sin ägare och i min egen – i den kan jag hitta en vilsenhet och mycket motsättningar. Framför allt mellan lusten att kontrollera och glädjen inför det oförutsedda, som blåklockorna mellan stenarna.’

’Trädgården är en lekstuga, ett grönt hobbyrum, ett laboratorium öppet för experiment.’

’Sköna platser är som stigar. Det är ingen idé att försöka skapa dem på ställen där ingen vill vara eller gå.’

’I trädgården lever vi ut. Vi leker gud och bestämmer vem som skall leva och vem som skall dö.’

’Mitt paradis skall vara som en famn. Det skall ta emot mig och ge mig ro.’

Idag har jag via nätet köpt mig en egen bok. En bok jag kan stryka under och markera i. Bokus (mer reklam) hade bästa priset. 

Första söndagen i advent

Temat i Blooming Friday den här veckan är 1:a advent. 

På grund av det milda vädret känns det just nu som om det är våren och inte julfirandet som står och knackar på dörren.

Julrosorna har fina knoppar och en av dem blommar redan.

Den här som du ser på fotot har jag aldrig fått se i blom fast den planterades för fem år sedan. Knopparna har alltid frusit bort under vårvintern. I år har jag fått hem massor av granris så när julen väl är över skall den få ett tjockt skyddande täcke.

I trädgården uppskattar jag bladformer, vackra stammar och olika nyanser av grönt, mer och mer. Det måste inte blomma för att vara fint. 

Det samma gäller adventspyntet. Kottar, mossa och ris från naturen är det jag framför allt fastnar för och så en och annan doftande hyacint. 

Kottar har jag fascinerats av så länge jag kan minnas och fortfarande finns lusten att plocka och samla när tallarna i juni generöst delar med sig av sitt fjolårsförråd. 

Trevlig helg och skön 1:a advent!

Fortfarande finns mycket att njuta av i trädgården.

Bara solen visar sig blir det bruna inte lika brunt och visset utan riktigt vackert.

Finaste fröställningen har nog Clematis fusca

men inte långt efter kommer Astrantia 'Madeleine'.

Gräset som fortfarande svävar och dansar så fort det får lite sol på sig är fint det också.

Ännu är inte trädgårdsåret slut ;-))

Naturen, den vilda,

är både trädgården med stort T och trädgårdskonstens store mästare, tycker jag.

Att tolka temat i Blooming Friday som den här veckan är Master garden, är inte lätt, men detta får bli mitt bidrag.

I går besökte jag en loppis i Göteborg och med mig hem hade jag Husmoderns Trädgårds-Bok av Nils Sonesson. Boken är från 1927 och den handlar om det mesta som har med trädgård att göra.

Ett av kapitlen har rubriken: Vad utgör grunden för en trevlig trädgård?

Svaret som han ger på den frågan passar mig perfekt och det gör det nog naturen också, tror jag i alla fall.

’Trädgårdskonsten avser ej blott att samla och plantera träd, buskar och örter, den vill ej blott skärskåda och i utvecklingen i färg- och formväxling följa varje särskild växtart; den avser framför allt att förena och särskilja, att ordna den samlade och planterade växtsamlingen till en för skönhetssinnets tilltalande helt,’

och nog är vitsippsbacken

och skogsgläntan full med rallarrosor en enhet, en upplevelse som tar andan ur en. 

Inte så konstigt kanske att man i plantskolorna rekommenderas att sätta minst 5 eller 7 plantor av varje sort.

’Så mycket kan sägas, att den regelbundna stilen bör vara förhärskande för den mindre trädgården.’

Kirskål i massor, regelbundet, enkelt och väldigt vackert.

'Den bör helst vara lik människan sådan som hon är som bäst: rättfram och enkel,

’lugn och glad, utan choser och förkonstlingar, d.v.s. trädgården bör vara sådan att vem som helst kan finna vila och trevnad i den.’ 

Var gör man det om inte i naturen, ute i skogen?

Trevlig helg!

Igår fick pelargonerna flytta in

och idag åkte de agapanthusar och fuchsior som vi har, inte så många, in i vedförrådet. Kvar ute står bara rosmarinen. Nära dörren så den är lätt att lyfta in om det blir riktigt kallt.

Flera av pelargonerna gav upp andan när jag klippte ner dem hårt och doppade krukorna i pyrethrumbad för att bli av med vita flygare(mjöllöss). 

Konstigt nog känns det riktigt skönt att själv slippa bestämma vilka som skall få flytta in och vilka som på grund av platsbrist skall hamna på komposten.

Just nu uppskattar jag att bara behöva diska de tomma krukorna.

Vi har haft ett par dagar med riktigt fint trädgårdsväder bortsett från någon regnskur i går eftermiddag. Nu är det lätt att rensa ogräs och fortfarande finns det mycket fint att njuta av i trädgården även om det mesta skiftar i gult eller brunt men det är vackert det också. Det är bara en och annan höstkrokus som lyser lila bland allt det gulbruna.

Under veckan som gick började jag klä krukor som står ute hela året med granris och mossa för att slippa se den nakna jorden. Skatorna är snabba med att kasta mossan till marken och stöka runt i krukorna men de är med alla sina hyss roliga att titta på.

I förra veckan när jag gick skogsrundan träffade jag på en av markägarna och passade då på att fråga om jag fick bära hem en del av allt granris som låg längs stigen och visst fick jag det.

Idag har jag släpat och burit av riset i en lysande blå IKEA kasse. Inte gick det att smyga utan så fort jag träffade på någon som var ute och gick var jag tvungen att förklara att jag frågat om lov och trots det där lovet kände jag mig riktigt skurkaktig.

Nu är det grönt och fint i krukorna så jag får leva med den där skurkaktiga känslan iallafall i vinter.

När det gäller den här granen är den inne på sitt fjärde år här i trädgården(somrarna tillbringar den bakom garaget)

och den här lilla har fått ersätta en som varit brun och torr i flera år.

Just nu är det milt väder och

jag njuter av att kunna promenera i skogen. Mossan är så grön den bara kan bli och löven på marken lyser orangebruna.  I träden finns nästan inga löv kvar. Det är bara en och annan ek som inte vill släppa taget och inse att vinterhalvåret är här.

Om sex månader är denna veckas tema i Blooming Friday. Då om sex månader vet jag inte om jag fortfarande lever men gör jag det hoppas jag att jag än en gång får njuta av

 presidentsippan, Jeffersonia dubia

och av pärlhyacinten, den bredbladiga, Muscari latifolium.

Skulle heller inte tacka nej till en lunch på Råda Säteri för att fira mina föräldrars 66:e bröllopsdag.

En riktigt trevlig helg!