Damen i svart.

Det handlar inte om en deckare eller en spännande film, även om det är lätt att tro det med tanke på rubriken. Damen ifråga är en Aster, en grenaster. Visserligen är den redan under högsommaren dramatiskt fin med sina mörka, nästan violetta stjälkar och mossgröna blad men någon riktig thriller är den ju inte. 

Aster lateriflorus'Lady in Black'. 

Hösten har i år varit varm och inte mycket frost har vi haft så just nu blommar 'Damen i svart' som allra finast. 

Hela grenarna är fulla av små, små blommor i vitt och lila. Var det svarta i namnet kommer ifrån vet jag inte, kanske från den mörka stjälken. Aster lateriflorus'Lady in Black' brer ut sig och tar plats, men har man det är den en härlig senblommande perenn.

Just nu har vi en riktigt njutbar höst, eller hur?

Harmlös och ofarlig är den inte.

Den är blå, nästan oskyldigt blå som himlen, 

men skenet bedrar. Stormhatten är en av de giftigaste växterna vi har i våra trädgårdar men ändå vill jag inte vara utan just den blå färgen under september månad. 

Den är så vacker tillsammans med höstens gula och bruna toner.

Oskyldig är temat i denna veckas Blooming Friday.

Trevlig helg!

Uråldrig utstrålning

eller hur, fast trädet inte borde vara mer än 75 år.

1940 hade en japansk forskare hittat fossila rester av ett träd som levt under tertiärtiden och det fick namnet Metasequoia. Fler fossila fynd gjordes och ingen trodde det fanns någon levande art kvar utan att alla dött ut helt under kvartärtidens nedisningar.

Ett år senare när en tjänsteman från universitetet i Nanking under hösten besökte Sichuan fann han ett barrträd som han inte stött på tidigare och som befolkningen i området kallade för vattengran eller vattenlärk.

1948 fastställdes att det okända lövfällande barrträd som hittats i Sichuan var nära släkt men de fossila typer som levde för många, många miljoner år sedan och därför fick det namnet Metasequoia glyptostroboides.  

Runt om i världen hade då plantor börjat dras upp med frön. I Kew Garden i London planterades vattengranen för första gången 1949 och i Göteborgs Botaniska Trädgård var den ca 3 m hög 1957. 

Metasequoia glyptostroboides föll jag för under en resa i Cornwall 2008. Med i bagaget hem hade jag en liten planta som jag planterade på landet. Under flera år har den varit mer eller mindre bortglömd för den har knappt synts bland det höga gräset men nu står den där äntligen och tar plats. Att få se den så stor och ståtlig som exemplaret jag såg i Cornwall får jag nog aldrig uppleva men det är roligt att se att den trivs och bara blir större och större.

Ända tills nu

har jag under många år haft stor glädje av mina pelargoner nästan året runt. 

Särskilt vildarterna och primärhybriderna har varit stora glädjespridare 

men även en och annan zonal. Glädjespridare är temat i denna veckas Blooming Fridag.

Under sensommaren fick jag in vita flygare i växthuset. Mer eller mindre varje pelargon drabbades och snabbt förbyttes glädjen mot misströstan och lusten att bara kasta plantorna på komposten.

Såpvatten med lite t-sprit hade ingen effekt så för snart en månad sedan klippte jag bort mer eller mindre allt grönt på plantorna och doppade det som blev kvar ovan jorden i ett ’pyrethrumbad’. Upprepade badet tre gånger med några dagars mellanrum. 

Fortfarande lever plantorna farligt men så länge inga fler flygare dyker upp så får de stå kvar i växthuset och snart kanske flytta in.

En av vårens stora glädjespridare är den ungerska blåsippan.

Just nu är det narrbusken, med sina blå frukter, som här i trädgården sprider glädje och får extra uppmärksamhet.

Trevlig helg!

Hästskit och vitlök.

Under hösten har 3 släpkärrelass med hästskit hamnat i vårat grönsaksland. Härligt!  

De ger både gödsel och jordförbättring så nästa års grönsaker blir nog både stora och väldigt fina.

Just nu ser jag fram mot en plåtkantad barktäckt mittgång i grönsakslandet, så jag slipper det svårrensade ogräset mellan stenplattorna som vi i vanliga fall har liggande där. En gång som både ger plats åt fötter och skottkärra. 

Idag grävde maken ett litet land, ett land där jag äntligen kunde (hann med att) plantera vitlöken som jag köpte hos Nisses i början av september.

Raderna är numrerade från ett till fem så att jag skall komma ihåg vad vitlökssorterna som jag planterat heter. 

I första raden från ingången heter vitlöken Sabadrome – lär få den största löken, svagt lilafärgad, skördas under senare delen av juli och är hållbar till mitten av mars.

I rad nr två heter vitlöken Sprint. En tidig, medelstor, svagt lila lök som inte lämpar sig till flätning.

Germidour heter vitlöksklyftorna jag planterat i rad nr tre. En tidig, stor och mycket högavkastande sort som både är kraftig i växtsättet och vacker att se på.

Vigor, i rad nr fyra, får stora vita lökar med flätbar blast. Skördeklar redan i mitten på juli.

I sista raden, rad nr fem, hamnade några klyftor från årets vitlöksskörd. Klyftor som bara blivit kvar på landet och glömts bort. Vad sorten heter har jag inte skrivit upp. Det skall i augusti nästa år, bli spännande att se vad det blivit av dem.

Gulvedsträdet hade fortfarande sina löv kvar

och trädgårdsmöblerna, de som skulle ställts in för vintern idag, blev kvar ute. Vi måste ta en tur till landet nästa vecka också.

Ha det gott!

För ett halvår sedan,

nästan precis på dagen, plockade jag vårens första vitsippsbukett

och det var också då som den här lilla plantan av Corydalis malkensis visade upp sig för första gången. I alla fall var det första gången jag såg den på just den här platsen.

Snödropparna blommade som allra finast och känslan av att våren var här på riktigt verkade stämma.

Denna veckas tema i Blooming Friday är - för ett halvår sedan, och för ett halvår sedan var jag alldeles för snabb med att klippa bort lövfällande buskar som jag trodde dött av vårvinterns frosttorka. Borde haft förstånd att vänta ett tag till innan jag tog fram sekatör eller såg. 

Mitt 20 år gamla uppstammade kaprifolträd verkade heldött och jag klippte bort så gott som hela 'kronan' men hade som tur är inte hjärta att kapa den i mitt tycke fina stammen, längs med marken. Istället hade jag planer på att ta ett nytt skott av vildkaprifolen på landet och låta den gamla stammen fungera som klätterstöd.

I juli började det dyka upp små gröna skott på kaprifolens kvarvarande 'döda' grenstumpar och just nu blommar, till min stora glädje, kaprifolträdet för första gången det här året.

Fler bidrag till Blooming Friday hittar du som tidigare hos bloggen Bland rosor och bladlöss.

Trevlig söndagskväll!

Lite höstbilder.

Höstlöven har tagit över, här är det färdigsuttit för i år och snart får soffan flytta in.

Idag har det städats ute. 
Plockat undan inför vintern och klippt gräset för sista gången den här säsongen, tror jag i alla fall.

De sista krukorna med pelargoner hamnade i växthuset trots att jag nästan bestämt mig för att de skulle till komposten. Konstigt att det skall vara så svårt att slänga växter. Kvar ute står fuchsiorna. Eftersom det skall vara relativt milt ett tag till får de stå kvar på sina platser. Det känns så naket och tomt när alla krukor försvinner på en gång.

Det smala och taniga gaffelolvonets blad lyser orangeröda. Kanske har jag varit för snabb med att stamma upp det, men jag vill ha ett litet träd, ingen buske   

och blodtoppens fröställningar har blivit till stöd för spindelns trådar.

I presidentsippans bruna blad samlas morgondaggen 

och den klär också in prismorna och ger dem ett mindre glittrigt utseende.

Höstkrokusen blommar för fullt. 

Nu, just nu, är hösten som allra finast.