Fåglarna sjunger intensivt…

och det går inte att ta miste på att våren är här.
Trädgården är visserligen fortfarande täckt med ett tjockt lager snö och där ingen har skottat sjunker man lätt ner till knäna.

Trollhasseln har börjat blomma. Det lyser gult och rödorange om de spindellika blommorna som i vår har den vita snön som bakgrund. Alltid är snön bra till något, även om man inte åker skidor ;-)



Hamamelis x intermedia ’Arnold Promice’



Ibland har jag frågat mig varför jag planterat en trollhassel med blommor som knappt syns mot den mörka jorden men i år är jag glad att jag gjort det.



Hamamelis x intermedia 'Feuerzauber'


Helgen har gått i klippningens tecken. I går var vi hemma hos mina föräldrar och hjälpte dem med fruktträden. Pappa dirigerar från marken och mannen på stegen, klipper.




Varför är det så mycket roligare att göra något tillsammans än att bara sitta? Pratar gör man ju ändå.

Det är ruffset ….

i mitten som gör ’et’.

Orsaken till att jag i denna veckas Blooming Friday halkade in på Fem myror är fler än fyra elefanter, vet jag inte men kanske beror det på att vi har barn födda på 1970-talet.
Vad skådespelerskan i tv programmet heter mer än Eva, minns jag inte, men kan fortfarande se henne framför mig när hon sjunger ’– O,O,O,O …..Det är Ona i ordet som gör ’et’.’



Paeonia mlokosewitschii, svavelpion, är först ut att blomma av de pioner vi har här och den har ett härligt 'ruffs'.



I pionerna, de enkelblommande eller halvdubbla är det verkligen ståndarna som gör ’et’. I en nyutslagen blomma är de kraftigt gula



för att när de har gjort sitt och blomman börjar åldras, bli brunare och brunare. De enkelblommande pionerna blommar över snabbare än de dubbla, tack vare ståndarna, tror jag, men är det något att tacka för :-))



Ståndare och pistiller – veckans tema hos Katarina och Blooming Friday.

Trevlig helg!

Information och inspiration – inte reklam..

Reklam är en riktig tidstjuv tycker jag, eftersom det tar en liten stund innan jag inser att det inte är något jag vill se eller läsa om och det är därför jag valt att ha en reklamfri blogg.

Idag skall jag göra två, ja nästan tre, undantag från den principen och göra reklam för härliga kvinnor som inspirerar mig mycket.



För några år sedan träffade jag Annika Christensen för första gången. Förskolläraren som sadlade om blev trädgårdsfotograf . Med sina bilder och sin glada framtoning har hon inspirerat många med mig, det är jag övertygad om och det har Eva Robild också gjort, fast då mer med text än med bilder.
Fotot är från Malmömässan nu i helgen, där Annika, till höger på fotot och Eva stod och signerade sin nya bok, En lisa för själen.



Bor du i närheten av Göteborg har du möjlighet att den 22 april lyssna när Annika berättar om hur det är att vara trädgårdsfotograf och hur hon upplever vad trädgården betyder för hälsan och välbefinnandet.



För några veckor sedan blev jag ’fostermor’ åt den här härliga krukan som Linda Lunda skapat.

Linda har verkligen både förmåga och fantasi. Titta in på hennes blogg, Trädgård… drakar och lite annat, om du vill se mer av reklamen ;-)




Först idag bestämde jag mig för att plantera en vildpelargon, med grå och finflikiga blad, i krukan. Pelargonen heter abrotanifolium och blommar med små vita blommor. Tror att krukan och pelargonen kommer att bli ett riktigt fint par om någon månad.

Något lånat - något blått....

Veckas ’Blooming Friday’ tema är 'något lånat, något blått'. Mer om detta hittar du hos Katarina.

När det gäller lånat, citerar jag ur Per Lagerqvists dikt Det är vackrast när det skymmer.

’Allt är givet människan som lån.’




Och som ett av alla lån har jag valt Anemone trullifolia, himmelssippan och den får också bidra med den blå färgen.
Blå som himlen, i alla fall en solig dag.
Den har sitt ursprungligen i östra Himalaya och västra Kina. Här hos mig växer den relativt skuggigt men den skall gå att ha i full sol också. Kanske blir då blomningen rikligare?

Trevlig helg!

Den första vårmånaden är här,

i alla fall till namnet, men av vårblommor syns ännu inget i trädgården. Numera går det ju att köpa dem färdiga från ’butiken’ så trots snö och kyla står Iris reticulata – våriris och blommar här, men inte i rabatten utan i en kruka på köksbordet.

Ute är det fortfarande bara snö, massor utav snö men snart har även vi grönt gräs och knoppande buskar och träd, precis som London i mitten på februari.



Hyde Park



Kul idé att ’flytta upp häcken’ någon meter från marken.




En trädgårdsmästare utan höjdskräck behövs!



Sist vi var i London var 1968 och då var vi på denhär gatan då också!

Gammalt och Nytt.....

Ja du Katarina det var inte lätt att komma på något till denna veckas Blooming Friday.

Till slut kom jag att tänka på den torkade kransen jag har stående i en terrin. Den är från i somras och då får den väl anses som gammal, men det begreppet kan ju tolkas på många sätt.

Kransen är gjord av myskmadra, Galium odoratum, en gammal läkeväxt som Kerstin Ljungqvist berättar mycket om i sin bok Nyttans Växter. Bland annat berättar hon att myskmadran ’bär bud om vår’ och det kan väl passa nu när många av oss verkligen känner en sådan längtan. Hon berättar också att om man blandar lite myskmadra i de stärkande vårdryckerna, vad nu de kan bestå av, blir man glad och lätt till sinnet.
Skall kanske prova med lite från min torra krans nästa gång jag dricker te?
I somras var första gången jag torkade myskmadra men det har jag inte gjort för sista gången. Det är först när växten är riktigt torr som doften (kummarin) kan kännas och doftar gott gör det, lite som av nyslaget hö.
Linné påstod att doften från växten kunde ge god sömn så en krans ovanför sängen kan kanske vara något för den som sover dåligt.





Ljusgrön skir grönska med vita små blommor. Jag är väldigt förtjust i myskmadran men vill ändå komma med en ’ogräsvarning’, en kraftig ogräsvarning. Den sprider sig hejdlöst om den inte har en begränsad yta. Personligen skulle jag inte plantera den i en perennrabatt.

Men fin är den!

Fler bidrag hittar ni som vanligt hos Katarina.

Trevlig Helg!

En februaridag när vintern är som vackrast…

Äntligen fick jag gjort det jag gått och funderat på och lite drömt om i många veckor nu.



Nämligen tagit fram skidorna. Det är nog 4 år sedan de sist var framme.



Solen sken, snön gnistrade och de gamla bruna eklöven lyste som om de var av guld.
Där ute i spåret, i naturens egen vinterträdgård, försvann all vårlängtan trots att ungbjörkarna börjat skifta i violett och talgoxen sjöng för full hals.

Det var så vackert att det tog andan ur mig och jag är så glad att jag äntligen tog mig i kragen.
Batteriet till kameran tog slut på halva vägen men några bilder blev det från början av turen.
Välkomna med ut i 'Bohuslänsskogen'!

Här åkte skidorna av och jag promenerade utför backen. Det får vara måtta på djärvheten ;-)