för nästan alla blåsippor här hos oss har slagit ut och står i full blom.
Moa Martinsons dikt om blåsippor har jag skrivit tidigare här på bloggen men den är så fin att jag gör det igen.
Det är
blåsippsblåst över slänten
har ni sett
att vinden är blå
det skvalar
och sipprar från skränten
dit ner där
sipporna stå.
Än är det
bara små knoppar
att
försiktigt ta en och en
medan töet
droppar och droppar
i den
långsynta solens sken.
Sydsläntens
sippor har blommat
i tusen och
tusen år
och sinnen
som frusit och domnat
har vaknat
varje vår.





































