Återhållsam och besinnad

har jag egentligen aldrig varit, i alla fall inte när det gäller trädgård.
Veckans tema i Blooming Friday är måttfullhet. Tillsammans med klokhet, rättvisa och uthållighet är den en av de fyra kardinaldygderna.

Här är det numera trädgården som bestämmer och den har mer eller mindre tvingat mig till att bli lite mer måttfull. Har man som vi en liten begränsad yta som är fullplanterad med omtyckta växter försöker (måste) man besinna sig. 

Trots att jag är medveten om detta händer det fortfarande att jag faller för nya växter fast jag vet att jag måste gräva bort något annat för att hitta en plats att plantera på.
Glädjande nog finns ändå plats för lite snödroppar och en och annan blåsippa.

I mitten på 1990-talet, när jag vintertid läste alla trädgårdsböcker jag kunde hitta på biblioteket och gjorde långa inköpslistor över växter jag ville ha i trädgården, fanns inga tankar på måttfullhet. I plantskolorna var det sällan jag hittade några av växterna som stod på min lista men jag hittade ju massor av annat spännande. Växter som jag inte ens visste fanns och som jag handlöst föll för. Alltid hade jag flera kassar med mig hem efter ett plantskolebesök trots att de växter jag skulle ha inte fanns.

Under min första trädgårdsresa till Danmark som nybliven trädgårdsamatör fick jag för första gången uppleva att jag inte var ensam om att ha drabbats av detta växthabegär. Det fanns många, många fler, som när det gällde växter inte kunde besinna sig utan som precis som jag, ville ha allt.

I förrgår grävde vi bort Maiden´s Blush och planterade en avenbokshäck. En sådan häck har jag länge önskat mig men inte haft plats till ;-))

Visserligen är den bara 4,5 m lång men ändå. 

Rosen får flytta till landet och jag får så småningom en grön bakgrund till mina julrosor. Vad är en trädgård utan en bakgrund?
Hoppas nu den gamla rosen och den nya häcken snabbt tar sig och växer till. 

Fortsatt trevlig helg!

Oskyldig

är veckans tema i Blooming Friday.

Den här vallmon sådde jag som Papaver alpinum men det tror jag är fel. Alla frösådder från de små plantorna får vita blommor så jag misstänker att det är en Papaver burseri. Berätta gärna om jag har fel.

Oskyldigt vit och oskyldig till ev. felnamning. Varje år kommer nya plantor i fogarna mellan stenarna och det får det gärna göra. Kan se framför mig en stig som vindlar fram mellan massor av vitblommande vallmo.

Trevlig helg!

Ibland kan det bli för mycket av det goda.

Generositet är veckans tema i Blooming Friday.

Till de trädgårdsväxter som frikostigast delar med sig av sina fröer hör julrosorna, framför allt (nästan enbart) de enkelblommande.

Missar man att klippa bort fröställningarna i tid så har man våren därpå massor med små fröplantor. Lätta att rensa bort visserligen men när de står där med sina två små hjärtblad är det betydligt svårare att rycka upp dem än att klippa av fröställningarna runt midsommar året innan.

En annan generös växt som både fjärilar och jag är väldigt förtjust i är denna rölleka som jag slarvat bort namnet på. 

Låter man fröställningarna stå kvar över vintern och det gör man gärna för de är väldigt vackra, men man gör det bara en gång. När man upplevt med vilken givmildhet den växten delar med sig av sina fröer klipper man, i alla fall jag, av fröställningarna innan de hunnit mogna.

Trevlig helg!

Bara en dryg vecka kvar

tills Nordiska Trädgårdar slår upp portarna för årets trädgårdsmässa. Temat i år är Urban Fägring.  Ingen plats är omöjlig att odla på. Det gäller ’bara’ att komma på hur man skall göra.

Jag har fått två biljetter till mässan som jag lottar ut här på bloggen. Alla som kommer med en kommentar senast tisdag i nästa vecka får en lott och kommer du dessutom med något tips eller någon idé när det gäller stadsodling så får du två lotter till dragningen. Vinnaren får båda biljetterna för nog är det extra roligt att bjuda med någon att dela upplevelserna med.

Förra veckan när jag var ute på landet hade vitlöken blivit flera decimeter hög. Men det är inte bara den som växer. Ogräset har också tyckt om vintern vi haft. Fortsätter det här milda vädret kan jag snart börja med att förbereda för årets grönsakssådder och nog kliar det i fingrarna alltid.

Av den här pumpan blev det i höstas 11 liter soppa och 3 pajer. 

Vinnare är Alen Trädgård. Grattis!
Biljetterna kommer med epost.

Penséerna

som jag köpte för snart en vecka sedan står fortfarande kvar i sina små krukor i papperskassen på yttertrappen. Fast man är ’ledig’ är det ibland svårt att hinna med allt man vill göra. Penséknopparna har knappt visat färg ännu men annat är det med lökväxterna jag hade med mig hem från Danmark för ett par veckor sedan.

Nu är det snart dags att måla om väggen, diska ljuslyktorna, krukorna och alla andra prylar.

Men visst är det fint med patina ;-))?

Fredag igen – nog går tiden fort!

Veckans tema i Blooming Friday är ödmjuk. Ett ord som jag inte vet hur jag skall förhålla mig till. Är det bra eller dåligt att vara ödmjuk? Just nu tänker jag kanske för mycket på underdånighet när jag hör ordet. Att stå med mössan i hand och bocka eller niga djupt. Den tiden hoppas jag är förbi för alltid. Synonymer till ödmjuk är aktningsfull, vördsam och respektfull. Alla dessa tre ord har en klang av medmänsklighet och värme som jag inte tycker ödmjuk har. Mitt bidrag den här veckan blir ödmjuk = respektfull.
Till de växter som inte bara tar för sig utan som även lämnar plats åt andra att utvecklas och få visa sina fina sidor tycker jag hör krolliljor (Lilium martagon),

klätterstormhattar (Aconitum …),

olika slags gräs 

och några klätterklockor. 

Den på fotot är Codonopsis grey-wilsonii, både skir och ’vördsam’. Tar inte för sig alls men när den väl blommar får den full uppmärksamhet.

Fler bidrag hittar du här.

Trevlig helg!

Tidig vår

Den här vintern som länge varit vår är det lätt, i alla fall hittills, att vara trädgårdsentusiast. Visserligen kom det lite snöblandat regn under förmiddagen idag men den där halvsnön försvann snabbt och tittar man på den norska vädersajten YR så lär våren vi länge haft fortsätta.

Snödroppar och julrosor blommar för fullt men även en del andra växter tycker att våren är här. 

Denna marktäckare har precis slagit ut sina första blommor. 

Just nu kommer jag inte ihåg namnet men Annika hade med den när hon var här för ett par år sedan. Kanske tittar hon in och berättar vad den heter. 
Idag har jag hämtat in etiketten och den heter Storpudra eller Chrysosplenium macrophyllum.

Enligt Karel Capek  är trädgårdsodlarens lidelsefulla och
våldsamma begär i mars att ta bort ris och avtäcka blommor och det gjorde jag igår.

Nog är det vid den här tiden bara njutbart och inte alls jobbigt att städa i trädgården.

Det är så roligt att se både nunneört och blåsippor som finns där under lövtäcket och som nästan slagit ut sina första blommor. Ännu har jag inte som Karel Capek kommit så långt som till ’att gräva, gödsla, planera, hacka, vända jorden, luckra upp den, skovla, jämna, vattna, dela stånd, göra sticklingar, beskära, sätta, sätta om, binda upp, bespruta, tillsätta gödningsämnen, rensa, komplettera, så, gallra, klippa, jaga bort sparvar och trastar, lukta på jorden, gräva upp skott med fingret, jubla över blommande snödroppar (det har jag gjort), torka svetten ur pannan, sträcka på ryggen, äta som en varg och dricka som en svamp, gå till sängs med spaden och stiga upp med lärkan, lovprisa solen och den himmelska daggen, känna på de hårda knopparna, kärleksfullt dra upp de första valkarna och blåsorna och överhuvudtaget leva livet helt, fullt, vårligt på trädgårdsmästarvis.’ Allt detta finns att läsa mer om i Ett år med min trädgård.

Nog är det våren som är här, eller hur?