Av vårblommorna

är det inte bara snödroppar jag tycker mycket om. Blåsippor och julrosor hör också till favoriterna.

På norrsidan av den lövfällande häcken mot söder trivs blåsipporna väldigt bra och det är där jag har planterat både köpta plantor och mina egna frösådder. Förra våren var barfrosten i mars riktigt elak mot de små plantorna så i år har jag tagit lärdom och alla har fått ett tjockt lövtäcke.

Igår klippte jag häcken och idag samlade jag upp klippet. Där under buskarna bland alla våta löv stod en liten blåsippsplanta med flera knoppar som var färdiga att slå ut.

Hallå – det är ju fortfarande vinter!

Fast det bara är februari månad

börjar trädgården vakna. Jorden är fortfarande hård och lite frusen men snön är borta och min mest älskade vårblomma sticker upp sina spjut lite varstans.

De snödroppar som är tidigast till att blomma har redan små vita dinglande droppar och ’John Gray’ är en av dem.

’Ofelia’ är också tidig och knopparna börjar ändra läge från upprättstående till hängande. Visst är jag väldigt förtjust i just snödroppar men vilka vårblommor kan man låta bli att tycka om nu när man är svältfödd på uteliv och värme.

Nästa soliga dag slår vintergäcken ut. Gult är inte fult, i alla fall inte på våren.

Trädgårdslängtan är stor så i fredags var jag ute och tog bort täckningen på julrosorna. Knopparna, och i år är de många, är betydligt roligare att titta på än granris men för säkerhet skull har jag sparat riset för vintern är ju inte slut ännu.

Å ena sidan

är jag väldigt förtjust i rosor, särskilt när de ser ut som de här. Vad de heter vet jag inte, men de växer hemma hos Elise och Göran.

Å andra sidan tycker jag rosor är eländiga att ha i trädgården. Svampar och steklar tycker om dem minst lika mycket som jag och hur jag än bär mig åt är det alltid några som får rost eller svartfläckssjuka. 

Denna veckas tema i Blooming Friday är å ena sidan. När det gäller rosor spelar det egentligen ingen roll om det är åt den ena eller andra sidan för helt utan rosor kan en trädgård inte vara, eller hur? 

Trevlig helg!

Årets första fixareftermiddag i trädgården.

Idag sken solen och talgoxarna trodde precis som jag att våren, den jag tyckte vi hade för några veckor sedan, kommit tillbaka.

Mycket av snön har regnat bort. I resterna som finns kvar sticker snödroppar, vintergäck och julrosor upp. 

Kunde inte motstå utan plockade en liten bukett med snödroppar idag när jag var ute och klippte i äppelträdet och nu ikväll har de slagit ut. De står på köksbordet i min och vårblommornas favoritvas och luktar så gott men det är först när jag slår mig ner vid bordet eller sticker näsan i buketten som jag känner doften.

Fick nog klippt ungefär hälften av vårt stora astrakanträd. Jag tar de nedersta grenvarven och sedan får maken ta resten.

Grenar, årsskott som är ungefär max 1 cm i diameter klipper jag i bitar, 2-3 cm långa. Detta klipp använder jag som marktäckning i krukor som jag har ute. Betydligt finare att titta på än naken jord. En idé jag knyckt från Tage Andersen. 

Under klippet har jag ett grönt nät för att det skall vara lätt att ta bort grenbitarna om jag vill jordförbättra eller plantera om. Stormarna vi haft i vinter har vält krukorna ett flertal gånger och skatorna tar en och annan bit så nu behövs mer täckmaterial. 

Fredag igen och Blooming Friday.

Denna vecka är temat i Blooming Friday ’kärlek’ och jag tolkar det som kärlek till trädgården.

’Trädgård är en passion, en plats man älskar att vara på och som man saknar när man inte är där. En lycklig plats, en tillflykt där tid och omvärld försvinner.’ Detta är ett citat som jag tycker mycket om och som jag hittat någonstans men inte minns var. 

Var det kärlek när jag låg på alla fyra och rensade ogräs fast det bara var januari och egentligen full vinter eller var det städmani?

Kanske var det kärlek när jag en sommar för ganska många år sedan gjorde nattliga promenader i trädgården iförd morgonrock och pannlampa. Med tomtelykta i ena handen och sax i den andra. De spanska skogssniglarna vällde in och eftersom jag inte kunde sova så gick jag på snigeljakt.

’Gräv och du skall finna en skatt.’ Emma Lundberg

Trevlig helg!

Nu är det gjort!

Aklejor kan jag inte vara utan. Älskar denna växt fast den frösår sig hej vilt. 

För att slippa alltför många aklejor i trädgården brukar jag under sommaren märka de plantor som jag tycker har finast blommor och som jag vill spara frön från. De andra, inte riktigt lika fina, klipper jag bort fröställningarna på. Fast det är svårt att välja och det blir lätt att jag sparar fler än jag tänkt från början. Lustigt nog verkar det som om de jag tycker bäst om har kortast livslängd.

I januari, februari sår jag i krukor som jag ställer ut och när försommaren är här brukar fröerna gro. Aklejor är inte frökonstanta så det är inte alls säkert att de nya plantorna, från egeninsamlat frö, får likadana blommor som ’mamman’ även om många får det. 

Under sommaren, sensommaren brukar jag plantera ut småplantorna i grönsakslandet och där får de stå tills de visar sina första blommor och det händer oftast året efter sådd. Då är det härligt att gå där och välja och vraka ;-))

Sommaren 2012 samlade jag in riktigt många olika sorters aklejafröer som jag skulle sått förra vårvintern men det blev inte av. Idag har jag sått både dem och fröerna från 2013. Det skall bli spännande att se om det kommer att gro i alla 20 krukorna. De gamla fröerna såg små, torra och skrumpna ut, men man vet ju aldrig.

Sommarens favoritbild

är denna veckans tema i Blooming Friday.

Att från sommaren 2013 bara välja en enda favoritbild är verkligen en utmaning. 2013 bjöd på en riktig sommar, en sådan sommar som det var när jag var barn, i alla fall som de somrar jag minns. Alltid solsken, badväder och varmt. Skall jag klaga på något så är det, så här i efterhand, att kvällarna var lite kalla.

Nog var det behövligt både för mig och hårddisken jag lagrar på att gå igenom alla bilder som sparats. Idag har jag förpassat massor av dåliga foton till papperskorgen.

Bilden jag valt som favoritbild från sommaren 2013 kommer från ett härligt trädgårdsbesök i Sundsvall. Där har Charlotte sin trädgård och hon tog emot oss med kort varsel. Bilden är väldigt enkel, nästan bara grön och mörkröd, men den är ändå en stor favorit från 2013. Det enkla vinner nästan alltid i längden ;-)) och det behöver inte blomma, tycker jag.

Trevlig helg!

Både vintern och fröerna är här.

Visst är det vackert med snö, i alla fall i trädgården, men nog är det besvärligare att gå i skogen och det tycker jag är lite synd. Det är därför jag gillar västkustens gröna vintrar. Att bara kunna gå ut och njuta av skogspromenaderna utan att pulsa, är mycket värt. När vintern, med massor av snö väl är här, måste man promenera på vägarna om man inte vill eller kan åka skidor.

För någon vecka sedan kom årets fröinköp i brevlådan. Sommardrömmar som kanske kan bli verklighet.

Våren var (är) ju nästan här

eller hur?

I alla fall känns det så både hos mig och hos växterna i trädgården. 

Julrosorna har stora knoppar 

och en och annan har även slagit ut sina blommor, 

trollhasseln blommar och snödropparna börjar övergå från spjut till dropptillvaro.

Dessa grävde jag upp idag – det gäller att passa på innan Kung Bore stänger till marken.Enligt väderprognosen skall vintern komma nu under helgen och därför har granen åkt ut. 

Alla höga vinterståndare i rabatterna och klematis som ändå skall klippas ner helt har jämnats med marken (nästan i alla fall). Detta tillsammans med granriset från julgranen, det ris som fanns i krukorna ute och lite fiberduk, hoppas jag skall kunna skydda framförallt julrosor men också de buskpioner, som hunnit skjuta långa skott, mot vinterkylan. 

Hoppas kan man ju alltid men innerst inne tvivlar jag på att några ormbunksblad, floxstjälkar och grankvistar 

kan skydda späda knoppar när temperaturen visar på bortåt tio minusgrader, men just nu lever jag på hoppet. Våren kommer ju alltid ändå.

Trevlig helg!

Ungdomssynder, fyra stycken riktigt färgstarka

Det handlar inte om trädgård i det här inlägget utan om glas. 
Färgglatt glas, från 1960-70 talet, som jag trodde att jag aldrig mer skulle tycka om.

Enligt tidningen Retro, kallade Peo Ström det han designade för Alsterfors glasbruk mellan åren 1967 och 1972 för ungdomssynder. Synder som med sina knalliga färger under senare år blivit en del av popepoken. Inte bara för oss här i Sverige utan framför allt för engelsmän och amerikanare.

Vaserna 'glasblommorna' såg jag på en antik och loppmarknad strax före jul och de kändes som riktiga glädjespridare i vintermörkret.

Trevlig helg!