Både vintern och fröerna är här.

Visst är det vackert med snö, i alla fall i trädgården, men nog är det besvärligare att gå i skogen och det tycker jag är lite synd. Det är därför jag gillar västkustens gröna vintrar. Att bara kunna gå ut och njuta av skogspromenaderna utan att pulsa, är mycket värt. När vintern, med massor av snö väl är här, måste man promenera på vägarna om man inte vill eller kan åka skidor.

För någon vecka sedan kom årets fröinköp i brevlådan. Sommardrömmar som kanske kan bli verklighet.

Våren var (är) ju nästan här

eller hur?

I alla fall känns det så både hos mig och hos växterna i trädgården. 

Julrosorna har stora knoppar 

och en och annan har även slagit ut sina blommor, 

trollhasseln blommar och snödropparna börjar övergå från spjut till dropptillvaro.

Dessa grävde jag upp idag – det gäller att passa på innan Kung Bore stänger till marken.Enligt väderprognosen skall vintern komma nu under helgen och därför har granen åkt ut. 

Alla höga vinterståndare i rabatterna och klematis som ändå skall klippas ner helt har jämnats med marken (nästan i alla fall). Detta tillsammans med granriset från julgranen, det ris som fanns i krukorna ute och lite fiberduk, hoppas jag skall kunna skydda framförallt julrosor men också de buskpioner, som hunnit skjuta långa skott, mot vinterkylan. 

Hoppas kan man ju alltid men innerst inne tvivlar jag på att några ormbunksblad, floxstjälkar och grankvistar 

kan skydda späda knoppar när temperaturen visar på bortåt tio minusgrader, men just nu lever jag på hoppet. Våren kommer ju alltid ändå.

Trevlig helg!

Ungdomssynder, fyra stycken riktigt färgstarka

Det handlar inte om trädgård i det här inlägget utan om glas. 
Färgglatt glas, från 1960-70 talet, som jag trodde att jag aldrig mer skulle tycka om.

Enligt tidningen Retro, kallade Peo Ström det han designade för Alsterfors glasbruk mellan åren 1967 och 1972 för ungdomssynder. Synder som med sina knalliga färger under senare år blivit en del av popepoken. Inte bara för oss här i Sverige utan framför allt för engelsmän och amerikanare.

Vaserna 'glasblommorna' såg jag på en antik och loppmarknad strax före jul och de kändes som riktiga glädjespridare i vintermörkret.

Trevlig helg! 

Gott slut och Gott Nytt År!

Man glömmer fort. Nog trodde jag att det var både mycket 
snö och väldigt kallt i slutet av december 2012, 
men tittar jag på foton från förra årsskiftet verkar 
väderleken varit precis som den vi har nu. 
Många plusgrader, ingen snö och mycket i trädgården
som fortfarande var grönt. 

Vädret just nu lockar mig att tro att våren snart 

är här för julrosorna blommar eller har stora knoppar. 
Vis av förra vinterns barfrost får de nu behålla sina 
blad och dessutom ett extratäcke av löv.

Kejsarolvonet har massor med knoppar 

och det har den lilla vitblommande tibasten också.

Skimmia x confusa 'Kew Green', ett reseminne från 2008 

och Trewithen, frös ner helt i våras men har kommit 
tillbaka. Vackert med lite grönt mot allt det gulbruna.

I grönt börjar också snödropparna måla marken, 

grönt med lite vitt.

Ett riktigt Gott Nytt År och  

ett härligt trädgårdsår! 

önskar jag er alla.

Så fort jag känner doften

av saffran drömmer jag mig tillbaka till Toscana och 
Maura Mucciarellis hem. Där vi bodde, 

vi fyra tanter, en natt förra hösten och fick lukta på saffranspistiller, även om det ser ut som om vi bara äter, 



och njuta av saffransris till middag. Tyvärr hade krokusen, saffranskrokusen inte börjat blomma.










Fältet såg både brunt och öde ut. Skulle så gärna en gång vilja se ett fält med saffranskrokus i full blom.’Ett rop hörs över bygden, klockorna ringer och arbetarna rusar till fälten, kryper uppför och nerför raderna av blommor för att plocka så många de hinner innan middagssolen får kronbladen att sloka och skingra krokusblommornas fylliga innanmäte. Och det är innanmätet - de tre trumpetformade märkena och en bit av det vita stiftet - som under årtusenden varit den åstundade lönen för mödan. Denna ömtåliga kraftfullhet gör skörden snabb och brutal. Den vecka eller de veckor som saffranskrokusen blommar - med tre blommor på varje lök som slår ut tre mornar efter varandra - kräver ett stordåd värdig en Herakles. Fingrar kroknar och ryggar börjar värka. Ögon rödsprängs av trötthet och hud fläckas i en mörkorange färgton.’ Ur boken Saffran av Pat Willard.

Nog låter det jobbigt – men jag skulle ändå vilja vara där för att återigen få känna doften och se krokusen, saffranskrokusen, på riktigt och i full blom.

Tomten kommer ju bara till snälla barn,

så jag är fortfarande både lite frågande och överraskad över julklapparna jag fick, för inte har jag varit speciellt snäll inte.

Trädgårdsförklädet i jeanstyg som låg i ett av paketen blev jag riktigt förtjust i, gillar att det inte är särskilt feminint och 'puttinuttit' så det vill jag gärna visa för fler trädgårdsintresserade. 

Sekatören, den slitna och smutsiga, är min egen sedan många år så den har inget med förklädet att göra. Det är bara jag som provar om den passar i, vad nu kroken heter ;-))

God Fortsättning!

En Riktigt God Jul!

Snart är ljuset på väg tillbaka och korgen med grönsaksfröer väntar på inventering. 
Det får den göra tills efter helgerna men då.....

En riktigt Glad och Skön Jul!

Spänning i tillvaron.

Förutom trädgård är jag väldigt, mer än väldigt, förtjust i loppisar och auktioner. Älskar att hitta handvävd damast, fint glas och annat spännande som jag måste forska vidare om för att få veta vad det är jag köpt på känn. Oftast är det nyfikenheten eller att jag fallit pladask för något, som styr när jag gör ett inrop på auktion eller inköp på en loppis. Ibland vet jag vad det är eller vem som formgett och då är det anledningen till inköpet/inropet men det händer minst lika ofta att jag bara går på känsla. Att köpa tre fina handvävda damasttabletter för tio kronor som kanske kan vara vävda av Carl Widlund, den dansande damastvävaren från Värmland. Fast han brukade väva in sitt namn. 

Eller för trettio kronor en fin handvävd damastduk med namnen Lagerlöf - Wallroth invävda.

Selma Lagerlöfs mamma hette Wallroth som ogift. Bara namnen skapar nyfikenhet. 

Att forska vidare och försöka få fram ursprunget tycker jag är riktigt spännande, särskilt nu under vintern när inget händer i trädgården. Och dessutom är nästan alla damastmönster inspirerade av natur och trädgård och inte tar dukarna stor plats i skåpet heller. 


Har en god, riktigt god vän, med nästan precis samma böjelser som jag, förutom trädgård och enligt henne lever man så länge som man bejakar sina intressen och den inställningen har jag försökt att ta till mig. Att jag dessutom har hjärtligt roligt under tiden är ett stort plus.

Fast vi ännu inte firat jul

har primulan blommor 

och snödropparna börjar sticka upp,

men som i visan, ser du en fjäril en nyårsmorgon så tro inte att det är vår ;-) 

Luciadagen och Jul på Liseberg.

En härligt varm, solig och ljus decemberdag. 

Efter att morgondimman lättat, 

tittade en sol försiktigt fram.

 Så småningom hamnade jag på Liseberg.

Ett vackert ljussatt Liseberg (suddiga mobilfoton) med ett fåtal butiker som visade riktigt fint hantverk. Framför allt var det från Klässbol i Värmland och A-K WIBERG på Gotland. 

Stämningen var det verkligen inget fel på men trist och lite beklämmande att se allt masstillverkat skräp som säljs i butikerna. Liseberg har även i sin egen butik bara detta billiga ’krafs’, som efter en eller möjligen två säsonger hamnar på sopberget, ett berg som redan nu är mer än tillräckligt stort.


Fortsatt trevlig helg!