Växtkraft...

Igår såg jag årets första tussilago. De hade mer eller mindre pressat sig upp mellan husväggen och den asfalterade parkeringsplatsen. Nog har de växtkraft alltid.
 

 

En annan växt som denna kalla vår har visat sin inneboende styrka är snödroppen. Millimeter för millimeter har den skjutit upp sina gröna spjut genom den frusna och isiga marken och slagit ut sina blommor. Att en del av de vita ’dropparna’ inte klarat kylan och den starka solen utan skrumpnat ihop och torkat, är ju en helt annan sak.

Om drygt en vecka tar jag tillsammans med en trädgårdsvän tåget till Älvsjö och trädgårdsmässan som i år har temat växtkraft.
 

 

Jag har två extra biljetter till mässan som jag lottar ut.

Lämna en kommentar där du kort berättar vad växtkraft betyder för dig, om du vill vara med på utlottningen. Två av kommentarerna ’vinner’ varsin biljett. Enväldig domare är jag själv. Misstänker att det kommer att bli omöjligt att välja ut bara två stycken så jag räknar redan nu med att det blir lottdragning.

På söndag kl 17.00 går tiden, för att delta, ut.

Kanske ses vi på mässan?

 

Grattis!!!

Min man fick utse en 'vinnare' och han valde Anjas Hill. Vem som skulle få biljett nr två drog jag lott om och det blev Tant Otterskrufv. Biljetterna skickar jag i morgon, måndag, eller så fort jag fått din adress.

 

Inget aprilskämt.

Idag såg jag två citronfjärilar ( Goneptery x rhamni) under tiden jag promenerade runt i ’spåret’, så årets första fjärilsminne är ’gult’, precis som det brukar vara.

 ̎Mot mars- och apriljordens mörka fond flammar den första citron-fjärilens vingar som spröda ljuslågor.̎  (Sven Rosendahl, ’Fjäril’ från 1945).

 

 

Har inte tidigare tänkt på att även träd har 'strumpor'.

 

Hoppas det kommer regn ganska snart så växterna inte behöver frystorka.  På påskaftonen var jag ute med vattenslangen för första gången 2013 och genast såg marktäckarna betydligt piggare ut.

 

Långfredag och Blooming Friday…

med temat ’ett säkert kort’.

Fler bidrag hittar du som tidigare hos bloggen Bland rosor och bladlöss.
 

 

För ganska många år sedan var vi tillsammans med mina föräldrar på en växt och matresa i norra Tyskland under påsken. Utanför nästan varje hus (en viss överdrift) hängde påskpynt i buskarna. Pynt som framförallt bestod av färgglada påskägg i plast. Både mamma och jag föll för idén och köpte ägg med oss hem.

 

 

 

Sedan dess har kaprifolen här hos oss varit påskpyntad så gott som varje år. Vädret har ingen som helst betydelse så därför kan jag verkligen påstå att färgglada plastägg är ett säkert kort när det gäller påskpynt ;-))
 

 

Penséer är även de oftast ett ganska säkert kort nu under våren, men i år har det varit lite väl kallt.

 

Glad Påsk!

Kattfot …. Antennaria dioica

En lindrande sammandragande egenskap har denna ört, i alla fall när det gäller diare hos kalvar, enligt Linné ;-)) Dessutom är den ju en riktigt hedrad växt, besjungen av självaste Evert Taube. Enligt visan hade både kattfot och blå viol slagit ut samtidigt, men det stämmer inte riktigt…

I boken Blomstervandringar av Harriet Hjort kan man läsa att just kattfot är ett ’gudlöst’ gräs bara för att den vänder tassarna mot himlen.

 

Här i trädgården har jag den som marktäckande kantväxt. Gillar framförallt de grågröna bladen. Blommorna brukar jag klippa av och torka. De behåller både färgen och formen under många år.

 

I julas hade vi ingen gran så jag har inte haft några grangrenar att täcka kattfoten med nu under vårvintern. Barfrosten har i år varit hårdare än på många år och kattfotsplantorna är mer eller mindre frystorkade så om det finns några plantor kvar när väl tjälen går ur marken, återstår att se. Just nu tvivlar jag.

Drömmar, ja vad vore livet utan dem…

Drömmar kan slå in, är veckans tema i Blooming Friday och detta blir mitt bidrag. Fler blogginlägg på samma tema hittar du hos bloggen Blandrosor och bladlöss.

Om också rena önskedrömmar, inte bara ekonomiska och mer jordnära sådana, räknas så önskar jag mig ett orangeri redan i detta livet även om jag inte vet var jag skall ha det, men det är ju ’bara’ en senare fråga.

Ett citat jag använde mig av i slutet på förra veckan passar riktigt bra nu också så det kommer i repris. ’Livet är märkvärdigt: om man vägra att godta annat än det bästa, så händer det att man får det.’ Somerset Maugham. Istället för ett litet, litet växthus vill jag ha ett orangeri att njuta i när vintern är lång och våren sen som i år. Nu återstår att se om önskedrömmen slår in ;-)))

En annan dröm jag haft ett tag, en dröm om fler rostiga rabattkanter, verkar gå i uppfyllelse.

 

Några rullar med järnband anlände under veckan som just gått. Band som enligt säljaren skall rosta. Svårt att förstå att denna rulle väger 55 kg.

 

 



 

 

På några platser i trädgården har vi använt torvblock som avgränsare mellan upphöjd rabatt och stenlagd gång. På en del ställen har de där torvblocken slitits ner riktigt hårt. Det tog ett tag innan jag kunde förstå varför, för det är ju, vad jag vet, aldrig någon som trampar där. Bor man i ett villaområde som vi så får man, hur konstigt det än låter, inte själv bestämma över sin trädgård. Lite ledsamt kan jag tycka många gånger, men så är det.

 

 

Bara värmen kommer så skall jag ut och fläta hållbarare kanter, kanter som klara det mesta.

Under veckan som gått har jag fått frågor om t.ex  hur jag hänger upp de gamla glasassietterna. Egentligen borde det vara min man som svarade på den frågan för det är han som borrar hålen. För att inte glasassietten skall gå sönder måste man ha rätt borr, borr avsett för glas t.ex diamantborr och assietten måste kylas ordenligt under borrningen. Bäst fungerar det om den ligger under vatten hela tiden.

Är du sugen på material som rostar och bor på västkusten - http://www.montano.se/

Banden vi köpte kommer från stockholmstrakten - http://www.cyklop.se/

Trevlig helg!

Till giftmord och lite annat…

Innan kylan kom tillbaka var jag ute och städade i rabatterna.

 

Klätterstormhattarnas gamla fjolårsstjälkar satt hårt snurrade runt sina ställningar. Stjälkarna var blekt halmgula till färgen när jag pillade bort dem så var det svårt att föreställa sig den färgprakt de bjuder på under hösten.

 

 

Särskilt förtjust är jag i den blåblommande. Den färgen passar så fint tillsammans med växter som börjat få höstfärger på bladen,

men den med vinröda blommor är inte dum den heller.

’Enlig en gammal legend skulle Satan i all sin ilska över allt vackert som Gud skapat gett sig ut över jorden för att förstöra det som var till människornas tröst och hjälp. Hans bästa metod när det gäller blommorna var att andas in i dem så att de skulle fyllas av hans egen ondska.

Vinden som Gud lät blåsa böjde blommorna nedåt så att de skyddades mot den ondes blickar och giftiga andedräkt. Stormhatten var en av de blommor som inte lät sig böjas. När man betraktar stormhatten med sin militäriska hållning och (oftast) klarblå blommor är det ganska lätt att förstå att växten lockat till många olika tolkningar.’ (Harriet Hjorth Blomstervandringar)

Nog står stormhatten stadigt i rabatten. Denna sådde jag för några år sedan. Namnet har jag tappat bort men jag tror att det är en oktoberstormhatt.

Aconitum är det latinska namnet på denna mycket giftiga växt. I det antika Grekland var det bara i de statliga trädgårdarna som stormhatt fick odlas. Giftet användes bl.a till att ge förbrytare en smärtsam död.

 

Högt vatten.

Jag brukar ju bara, eller nästan bara, skriva om trädgård här på bloggen men denna vecka, när temat är vatten, kom jag på helt andra tankar trots att det är Blooming Friday.

 

 Alla bidrag hittar du som vanligt hos bloggen Bland rosor och bladlöss.

’Väl formar den starke med svärdet sin värld, väl flyga som örnar hans rykten. Men någon gång brytes det vandrande svärd och örnarna fällas i flykten. Vad våldet (makten) må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort. Ur Det Eviga av Esaias Tegnér.

 

 

Nu är det högt vatten. Alla baljor och kannor är så fulla att de rinner över även om det inte framgår av bilden :-))

 

Jag fått nog av EUs politik där den starke har tagit (fått) makten och nu vill jag hoppa av, hur det nu skall gå till? Vill helt enkelt inte vara med längre om det inte sker en verklig förändring av politiken. Varför skapa ett nytt överstatligt  feodalsamhälle, ett samhälle där vi vanliga ’gråsparvar’ inte har någon riktig möjlighet att påverka? Vi skall tydligen bara betala vår skatt, bocka eller niga åt parlamentarikerna och sedan vara tysta och göra som vi blir tillsagda.

Stora örnar har fällts tidigare, förhoppningsvis kan det hända igen. Såg i tidningen under veckan som gick att det börjar bli ont om gråsparvar. Gäller det att vara rädd om de som finns kvar eller är det bara bra om de försvinner så att örnarna dör svältdöden?

Trevlig helg!

Stairway to Heaven

var orden som slog mig när jag såg denhär tallen igår. Lustigt att den första tanken man får är på engelska. Istället kunde det ju varit – En magisk och spännande trappa mot himlen ;-))

 

I trädgården har vi en ’Stairway to Heaven’, en variegerad Jakobs stege, Polemonium reptans ’Stairway to Heaven’. Den har parflikiga, variegerade blad med rosa inslag. Inte enbart grönt och vitt alltså utan när vårvädret är extra kyligt blir bladverket rosaskimrande. Ännu har jag inte hittat en enda självsådd planta, Monica ;-))

 

 

Här kan du läsa lite mer om den och om andra brokbladiga växter http://www.variegata.se/butik/p/108-polemonium-reptans-stairway-to-heaven.html

Lite reklam jag själv valt att göra ;-))

För snart tio år sedan

planterade jag 6 lökar av Lilium regale. En lilja som skulle få stora elfenbensvita klockor med gult svalg och rosa till purpurfärgad baksida.

 

Hela blomman är ett stort svalg, med tanke på färgen. Det enda som stämmer är baksidan. De första åren var besvikelsen stor. Nu har jag vant mig men önskar fortfarande att blommorna skulle vara vita.

Veckans tema i Blooming Friday är överraskning. Min tolkning blir överraskning = besvikelse. Fler bidrag med andra tolkningar hittar du hos bloggen Bland rosor och bladlöss.

Det händer ganska ofta att jag får felmärkta växter och det tycker jag är mer än tråkigt men visst det går ju att ta fram spaden.

 

Trevlig helg!

 

Ihopflätat.

Från mina föräldrars ligusterhäck tog jag skott för många år sedan som jag rotade och sedan flätade. Skotten växte ihop till en dekorativ 'stam'. Hade dem i krukor, som stod ute hela året, under många år men när vi fick en riktig vargavinter för några år sedan dog de. Tycker fortfarande de är fina så jag har sparat dem. Kanske kan de komma till användning?

 

För några år sedan sådde jag rönnar och av någon av sorterna fick jag många plantor. Har flätat ihop tre plantor och nu skall det bli spännande att få se hur de växer ihop, för det tror jag de gör.

Även detta lilla träd har jag (i kruka) stående ute året om. Förhoppningsvis klarar rönnar kylan bättre än liguster.