120 år – på köksbordet.

Jag är tillbaka i den textila världen, den med naturen som inspirationskälla.
I somras, i en antikaffär på Österlen, såg jag en handvävd damastduk, med söm på mitten och ekblad och ekollon som motiv.

Att jag ville ha den här duken med mig hem insåg jag först när vi kört några km från butiken. Det var bara att vända för duken hade etsat sig fast i tankarna, ett ’vill ha’ utan egentligt behov.
Väl hemma igen hamnade den först i tvättmaskinen och sedan i linneskåpet. Där blev den kvar ända tills förra veckan då julduken åkte i tvätten.

När jag för första gången lade damastduken på köksbordet såg jag texten som var invävd. Elina Löfgren 20/12 1892. Vad kan ha hänt Elina just den dagen? Gifte hon sig, fyllde hon år eller? Tänk att det fortfarande går att köpa en sådana här skatt och bara betala 100 kr. 120 år för 100 kr – och vilken kvalitet.

Vad kostar en duk tillverkad i ett låglöneland på IKEA eller Hemtex idag?

Vet att många inte vill ha saker som någon annan ägt och då är second hand inte något alternativ, men annars är det en stor möjlighet till all shopping. Att hitta handvävda textilier i antikaffärer eller på loppisar ger möjligheter till köp  – och vilken kvalitet man får om man lyckas hitta något.

Men visst, den som en gång vävde duken fick nog inte mycket betalt men att äga den var status. Kanske skulle det glädja väverskan att den uppskattas och ligger på mitt köksbord, när hon tittar ner från himlen.

Nytt år – nya trädgårdsdrömmar

är temat för årets första Blooming Friday. Fler bidrag hittar du hos Pilgrim med bloggen Bland rosor och bladlöss.

 

I slutet av december när vi hade 10 – 12 grader varmt kliade det i fingrarna och lusten att börja vårstäda rabatterna var stor. Att gräva (plantera nytt och gräva bort sådant som jag ledsnat på) och städa i trädgården finns ständigt i mina tankar. Ett pyssel jag nog alltid kommer att tycka om så länge jag bara kan vare sig det är januari eller juli.

’Och se, nu har vi fått tö, och trädgårdsodlaren störtar ut för att bearbeta jorden. Efter en stund tar han den med sig hem, fastklistrad på stövlarna, i den mån den tinat upp på ytan. Inte dess mindre ser han lycksalig ut.’  Ur Karel Capeks bok Ett år i min trädgård.

 

 

Kylan som kom i januari var välbehövlig för den fick mig att inse det självklara, vi kommer att ha vinter länge än. En vinter att njuta av och tycka om. Särskilt när himlen är blå, solen skiner och det glittrar i snön.'

 

’När nu även folk, som detta alls inte angår, har så många orsaker att beklaga sig över vädret, hur skall det då inte vara för trädgårdsodlaren! Faller det för lite snö, klagar han med full rätt, att det inte räcker på långt när, faller det för mycket snö, yppar han allvarliga farhågor för att det kommer att skada hans barrträd och rhododendron. Finns det ingen snö alls, så jämrar han sig över den ödeläggande barfrosten, blir det tö, svär han över dessa fördömda vindar, som kommer med tövädret och har den skamliga vanan att sprida hans granris och täckhalm över trädgården och kanske till och med – jäkla blåst - fördärva något litet träd.’ Ur Karel Capeks bok Ett år i min trädgård.

 

Visst är det härligt att drömmarna ser nästan likadana ut idag som på 1940-talet, i alla fall när det gäller vädret. Jag är som ni säkert redan vet förtjust i gamla prylar som har en historia och den utgåva av Ett år i min trädgård som jag har är från 1955.

 

Mina drömmar inför trädgårdsåret 2013 har jag köpt från Runåbergs, håll med om att förpackningen är underbart fin,

 

eller beställt från garaget - av maken - nu väntar jag bara på att borden skall rosta

 

 

och under senhösten 2012 själv planterat och placerat krukorna med olika lökväxter i växthuset.

 

Krukorna som står i växthuset skall när lökarna börjar sticka upp stå på hyllorna min man gjort, de som vi nu äntligen har på uteplatsen. Alla fröerna från Runåbergs skall 'naturligtvis' när våren är här på riktigt, gro i grönsakslandet, särskilt resedan, solrosorna och salladssorterna.

 

Trevlig helg!

 

 

Vackert med lite ålder...

Det blev inga nya tulpaner igår. Hade inte hjärta att slänga de gamla.

 

 

Fortsatt trevlig helg!

Den vackra nyttan - vackra vardagsvaran

– förspillda kvinnokraften – och inspiration för livet.

Har sedan jul varit dålig med att kommentera på trädgårdsbloggarna. All min tid vid datorn har jag spenderat på olika auktionshus. Lika mycket som jag tycker om trädgården tycker jag om textilier och nu när trädgården ligger i vila kan jag med datorns hjälp frossa i fina textila skapelser.

Nog verkar det som om natur och trädgård länge har hört till de stora inspirationskällorna bland formgivare och hantverkare.

Nu när jag sitter här och skriver, funderar jag på varifrån uttrycket förspilld kvinnokraft egentligen kommer. Vem är det som säger så? Kan det vara förspilld kraft när någon har förmågan att skapa vackra och välgjord saker som vi kan omge oss med och njuta av varje dag?

De senaste veckorna har jag letat signaturer på röllakansmattor och upptäckt Judit Johansson och Berit Koening Woelfer. Ingrid Dessau, Marianne Richter, Märta Måås Fjetterström och Barbro Nilsson kände jag till sedan tidigare. (Dessa kvinnors arbeten kallas säkerligen inte för spilld kvinnokraft.)

Däremot visste jag inte att Barbro Nilsson är/var dotter till Emma Lundberg. När jag i boken Emma Lundbergs Trädgårdskonst kom till kapitel sex Barnuppfostran i Ellen Keys anda kan jag läsa att alla Emmas barn valt yrken, inspirerade av kärleken till natur och konst.

Vet från Emma Lundbergs böcker att hon tidigt gav sina barn uppgifter både i hemmet och i trädgården. Uppgifter som många gånger var ett måste för att hinna med allt trädgårdsarbete innan hösten kom och ett måste för att få ekonomin att gå runt.

Måsten som kanske var grunden till Barbro Nilssons förmåga att ’se’ och skapa sina underbara mattor.

Skönhet förädlar – skönhetssinnets odling skall börja redan vid barnets första intryck, barnet skall lära sig glädjen med naturen, allt enligt Emma Lundberg.  

Det verkar inte vara helt fel med lite vägledning, 'måsten' och trädgårderande - vilka möjligheter det kan ge i framtiden.

Nog är det ledsamt att vi inte är mer rädda om vårt kulturarv när det gäller trädgårdar. Har ni inte tidigare läst om hur man behandlar Norrvikens Trädgårdar kan ni göra det här.

Tulpantider

I mitten på 1600-talet rådde tulpanfeber i Holland. Det fanns de som blev helt besatta av denna blomma och den huvudlösa förälskelsen ruinerade många. När vi nu frossar i tulpaner behöver vi tack och lov väldigt sällan gå från gård och grund. Blommorna har blivit betydligt billigare än på 1600-talet. Då kunde en enda lök kosta närmare en miljon kronor.

Härligt krispiga!

Tror inte den finns någon snittblomma som åldras så vackert som tulpanen. Gillar de långa hängande stjälkarna där några torkade kronblad sitter kvar i topparna.

Anna Pavord skriver i sin bok Tulpanen.

'Tulpanen gör en inte besviken. Dess bakgrund är mer fylld av mystik, drama, problem, katastrofer och triumfer än någon omtumlad entusiast rimligen skulle kunna förvänta sig.’

 

4 januari..

och fast det bara är tidig januari känns det som om våren har kommit för att stanna, även om vintern lär vara länge än.
Vårt äldsta barnbarn var på besök idag och när vi gick runt i trädgården frågade hon:
-Vilken årstid är det nu? Är det höst eller?
Förra året vid den här tiden blommade både trollhassel och kejsarolvon men i år har de inte kommit så långt.
Däremot har mina trädgårdsdrömmar tagit fart. Fröerna till årets grönsaksodlingar och ettåringar är beställda. Fick besked från Runåbergs idag. Fröerna finns för avhämtning.

 

 

 

Att trädgården och jag sällan vill samma sak är något jag börjat lära mig och att tidens gång känns mer närvarande när krukorna är kantstötta eller lagade, trädgårdsmöblerna silverskimrande och plattgångarna mossiga är också något jag lärt mig tycka mycket om. Gillar att kunna se tidens tand på de saker jag har runt mig och drömma om vem som tidigare haft tingen i sin ägo. Säkert någon som precis som jag tyckt mycket om prylar och extra mycket om de som har massor av patina, sprickor och slitage :-)
 

En trädgård är mer än träd, buskar och perenner. Den är dofter, drömmar, längtan, gräset under de bara fötterna, silande solljus genom äppelträdets grenar en varm sommardag, ösregnet som slår nävorna och pionerna till marken, snömössor på buxbomskloten, rimfrostiga vinterståndare och ……. tror jag kan fortsätta med uppräknandet hur länge som helst.

 

Nog är det härligt att i vintermörkret kunna drömma om ljus, värme och storslagen blomning :-)))) Vem vet, kanske kommer den?

Trevlig helg och god fortsättning på nya året!

Årets sista dag

bjuder på duggregn med doft av vår.

 

Snön är så gott som helt borta.

Snödropparna börjar sticka upp, julrosornas knoppar sträcker på sig och det börjar klia i fingrarna.

 Snödropparna är från den 16 januari i år :-))

 

Det känns som att det är dags att vårstäda rabatterna. Att vintern varar ytterligare ett par månader glömmer jag både lätt och snabbt bort nu när det blivit barmark.
 

 

 

Önskar er alla Ett Riktigt Gott Nytt År!

 

 

 

Brunt får en härlig lyster

när det är duggregn och dimma.

 

God fortsättning!

 

 

Dan före dan

 

 

önskar jag er alla!

 

Birgitta

Årets sista tema i Blooming Friday är ’julkaramell’

Min karamell är egentligen ingen julkaramell. Den har bortsett från den röda färgen absolut inget med julen att göra men Rosa moyessi blir trots det mitt bidrag. Fler inlägg på detta tema hittar du hos bloggen Blandrosor och bladlöss.

I början av 1900-talet ’hittades’ rosen av den engelske plantjägaren Ernest Henry Wilson. Under sin livstid jagade han i Asien fatt på ca 2000 olika växter som på den tiden var helt okända för oss i väst. När man stöter på plantor vars namn innehåller ordet wilsonii har de troligen sitt ursprung i Asien någonstans . Det finns många, allt från magnolior till primulor.

Rosa moyesii fann han i närheten av det heliga berget Omei Shan och rosen fick sitt namn efter den gästfrie missionären J. Moyes, som han bodde hos.

Blommorna är mörkt blodröda med guldgula ståndare och rosen blommar bara en enda gång under sommaren. Nyponen som oftast mognar i slutet av augusti, är läckert flaskformade och orangeröda till färgen.

’Trädgårdskonsten växlar ansikte och förändras från generation till generation men rosen står kvar i centrum för skönhetskravet –drivkraften i trädgårdsskapandet.’

Ända sedan jag för första gången läste om den och såg den på bild i Lars-Åke Gustavssons bok Rosor för nordiska trädgårdar har mandarinrosen, Rosa moyessi, funnits på min lista över önskade växter. När vi sensommaren 2009 passerade Zetas och den såldes för halva priset kunde jag inte låta bli att köpa den. Var den skulle kunna planteras var just då av underordnad betydelse.

Enda stället att ha den på visade sig var på landet och där hamnade den bland ogräs som t.ex. kirskål och rådjur. Tycker man tillräkligt mycket om en växt så finns alltid hoppet där, hoppet om snabb tillväxt och överdådig blomning. Hungriga rådjur och ogräs som invaderar finns då inte alls i tankarna.

Vi planterade den en halvmeter nedanför en stenmur. Själv såg jag framför mig hur fint det skulle bli med de bågformande grenarna som överfulla med blodröda blommor gracilt höjde sig över muren. 

Vad vore en trädgård utan drömmar :-))?

Jorden på landet är mager sandjord och rosen planterades i ett ’moras’ av sten, sand och jord. Vintern som kom var rådjuren extra hungriga och vi missade att sätta nät runt plantan.

Våren 2010 fanns nästan inget kvar av rosen, men hoppet om framtida blomning fanns hos mig så jag lade på massor med hästgödsel, repade bort nässlor, hallon, kaprifol och kirskål.
När vi såg att det trots allt fanns lite liv i plantan fick den ett skyddande nät runt sig.

Både denna och förra sommaren skedde en viss tillväxt. Nätet runt plantan finns fortfarande kvar så rådjuren kommer inte åt att äta och varje vår har den fått både ny jord och ny gödsel.
Tänk om den kunde behaga att blomma sommaren som kommer – vilken fröjd!

Från boken Rosor i nordiska trädgårdar av Lars-Åke Gustavsson kommer de två översta bilderna, fotograferat av dem från boken som fick upp mina ögon för ’vildrosor’. Boken Blommande buskar och träd av Tor Nitzelius öppnade dem ännu mer. Det är så lätt att man missar härliga böcker för att bilderna i dem bara finns i svartvitt eller saknas helt.

Trevlig helg!