Första skörden, sniglar och rostiga saker till trädgården.

Veckan som gick skördade vi årets första sparris. 17 mjälla och goda skott blev det. Vi har inte många plantor, kanske fem, men de räcker gott till oss. 

Efter regnet som kom förra veckan har sniglarna, de spanska, fullkomligt invaderat vissa plantor i trädgården. Har klippt mitt itu och trampat ihjäl massor men också lagt ut snigelfritt där de härjar som värst. Så fort jag vänder ryggen till är de framme och äter på mina trädgårdsirisar. Får de hållas finns det snart inga sådana kvar. Just nu är det framförallt iris, dagliljor och snödroppsblast som de tycker bäst om.

Rost i trädgården är ’ute’ sägs det,  men eftersom jag  aldrig har strävat efter att vara ’inne’, kan jag fortsätta att vara mig själv  :-)). 

Fortfarande tycker jag att rostiga pergolor, klätterställningar, skärmar etc  smälter in mycket bättre i trädgården än målade. De drar inte till sig uppmärksamheten utan lyfter fram växterna.

Har fått flera frågor om var man kan köpa rostiga saker till trädgården och tänker nu göra lite reklam för sådant jag själv tycker är fint.

Solsilar – Emma Billbäck http://www.solsilar.se/index.html

Wij Trädgårdar http://www.wij.se/

Zetas  http://wordpress.zetas.nu/

 Löddeköpinge Plantskola  http://www.loddekopingeplantskola.com

Kullagården – Svets & Smide Verkstad http://www.kullagarden.net/ fanns med på Liseberg under helgens trädgårdsdagar. Där fanns saker jag blev riktigt förtjust i. Det regnade så mycket att jag inte kände för att ta fram kameran,

Kan själv!!!  Härliga ord att säga även om man är äldre än två år.

Så sist men inte minst allt vi (min man) gör till oss själva och till goda vänner. 

Vill du själv försöka kan det ibland räcka med delar av en armeringsmatta och najtråd för att få till en spalje.

Paraplyernas dag…

kan gårdagen verkligen kallas.

Vi besökte LisebergsTrädgårdsdagar och där ’vimlade’ det av just paraplyer i olika färger och mönster.  Det regnade oavbrutet hela tiden så blöta blev vi.
Nu i efterhand är vi väldigt glada att vi trotsade det dåliga vädret. 

Trädgårdsmästare Thomas Dahl tog oss med på en inspirerande och spännande rundtur i Lustgården, den 20000 m² stor parken som invigdes 2008

och vi fick se när årets symbolträd, en himalajabjörk , Betula utilis v jaquemontii, planterades för VI-skogen. 

Det var författaren Johan Tell som höll i spaden.

Med paraply i ena handen och kassar med plantor, jätteverbenor kan jag inte vara utan, i den andra gick vi så småningom genomblöta till bilen.

Mässan stänger först kl 18 på söndag och innan dess skall det väl bli uppehåll. 

Trevlig helg!

En kväll, en natt och en hel dag

besökte vi Kinnekulle under helgen som gick.

Vi, sex vänner, sedan många, många år tillbaka, åt en god och lång middag på Forshems Gästgivaregård och tillbringade sedan natten mellan lördag och söndag på ett trevligt B&B, Karlslunds Pensionat.

Hela söndagen ägnade vi åt Vårrundan.  Under transportsträckorna mellan de olika deltagarna njöt vi av vackra byggnader och den, inte minst, lika fina naturen. Ramslöken blommar för fullt och körsbärsträden har börjat slå ut.

 Mina två favoriter bland alla de besök vi gjorde under söndagen är Hans Thomssons damastväveri  och Hannu Sarenströms trädgård. 

Att lära mig väva damast har jag drömt om under många år, men nu har jag börjat tycka att det är för komplicerat och istället letar jag handvävd damast om jag besöker auktioner eller loppisar. 

Ibland har jag verkligen tur :-)

Hannu är en stor inspiratör och det är hans trädgård också. Där finns så mycket vackert att njuta utav och få idéer från. 

För att se och uppleva så mycket som möjligt gäller att inte ha bråttom, 

utan att ge sig tid. 


Jag blev förälskad både i den mossiga bänken och stolen med de gamla trädgårdsredskapen.

Här har tiden så gott som stannat.

Visst vet jag att underbart är kort…

Jeffersonia dubia, en av presidentsipporna, blommar för fullt med sina nästan himmelsblå blommor. Misstänker att kronbladen kan ramla av redan i morgon, så nog går det fort just nu. 

En Jeffersonia dubia alba står högt, högst, på min önskelista när det gäller växter men den är svår att få tag på och inte går det att ställa upp sig på några väntelistor heller, tyvärr.

Thomas Jefferson, som lånat ut sitt namn till dessa ’sippor’, var president i USA mellan åren 1801-1809 och han understödde både botanik och hortikultur.

Jeffersonia diphylla är fortfarande i knoppstadiet när det gäller blommorna – men bladen är som finast just nu.

Anemone blanda 'White Splendour'. Väldigt vacker i motljus. 

Björkarna har slagit ut och körsbärsträdet har börjat blomma.

Den ljusgröna, skira grönskan är för mig övergången från vår till försommar. 

Idag har de flesta pionerna fått flytta ut från fångenskapen. Plantorna har stått i ’grönsaksburen’ i några år nu och blivit riktigt stora. Kanske inte bästa tiden att flytta just pioner men jag vill inte vänta till hösten. 

Bortse från markduken, den skall så småningom trollas bort, men visst är de rosaröda pionskotten fina med stenarna som bakgrund.  Lite tätt planterade men jag vill ju ha dem alla :-)) 
Finns det hjärterum, om inte får jag ta till spaden även nästa år...

Tolv stora och två små armar

är betydligt fler än fyra och så mycket som då händer på bara en enda dag.

Vi har haft arbetslördag på landet idag. Sönerna med familjer har varit ute och hjälpt oss att flytta sten. Tänk vad snabbt det blir resultat när man är många.  

Nu återstår bara ’finliret’ på muren,

lägga markduk bakom, fylla på med jord och toppa med grus. 

Allt för att slippa hålla på med olika former av gräsklippning.

Guldkant på en vanlig måndag

blev det idag.

Vi tog en tur till Råda Säteri för att äta lunch, både miljön och maten hade det där extra som gör att man minns tillfället och gärna återkommer.

På Råda Säteri finns också Gerbianska Trädgården,

 

en plantskola med mycket roligt för oss som är trädgårdsintresserade. 

Under de senaste åren har jag mer och mer blivit förtjust i nunneört. Den är skir, vacker och målar marken så fint när den kommer tidigt på våren för att sedan bara försvinna och knappt lämna spår efter sig. 

När vi gick runt på plantskolan idag såg jag flera som jag gärna ville ha med mig hem men ingen trädgårdsmästare att göra affär med.

Tur att Gerben dök upp till slut :-)

Vårstädning och detta med växtnamn…

YR, den norska vädersidan, har lovat plusgrader framöver så  alla ’obehöriga’ har fått flytta ut ur växthuset, ut till småkyla och regn. Just nu står det massor med krukor längs husväggarna. Inbillar mig att växterna är lite mer skyddade där än på uteplatsen eller altanen.

Pelargonerna, de behöriga, har fått ny jord och en del av dem har till och med fått nya namnlappar. 
Att veta vad de heter är väldigt viktigt :-)

’ - Jesses, så vacker den där violetta blomman är, säger en dylik lekman, varpå trädgårdsodlaren en smula stött säger:  -Det är en petrocallis pyrenaica. Ty han har en svaghet för namn. En blomma utan namn är, för att tala med Platon, en blomma utan metafysisk idé; den har, kort sagt, icke denna riktiga, fullgiltiga realitet. En namnlös blomma är ett ogräs. En blomma med latinskt namn är liksom upphöjd till en viss fackvärdighet. Växer det upp en brännässla på en av era rabatter, så förser ni den bara med namnsticka: Urtisa dioica, och börjar strax respektera den, jag ni till och med luckrar upp jorden kring den och göder med chilesalpeter.’  Ur  Ett år med min trädgård av Karel Capek. Min bok är tryckt 1955.

I kväll skall jag för första gången sitta en stund i växthuset, i den vita stolen, tända ljus och bara njuta.

Trevlig helg!

PS! De 'obehöriga' har nu ikväll fått flytta till förrådet. YR har ändrat sin prognos :-( men jag har suttit en stund i växthuset och läst och njutit av regnets smatter mot glaset.

Blogger’s Sunday Walk – Vårpromenaden gick till …

ja, gissa vart? :-)))

Jo till blåsipporna på Sundsby Säteri. Där växer de i massor på de gamla skaldjursbankarna.

Kallt, snålblåst och tidvis ganska mulet. Trots det stod blåsipporna fullt utslagna medan vitsipporna tog det mer försiktigt.

Därute är allt vackert, från byggnader till vandringsleder.

Goddag och farvel står det på stenen. En trevlig hälsning både när man kommer och när man går.


Länkar till ytterligare information om  Sundsby och Margareta Huitfeldt. 

Kul att du påminde mig.