Vi bara tog bilen och körde söderut….

Hotellet var bokat i förväg men inget annat.  Visst är det mer än fantastiskt att under bilresans gång kunna planera vad man vill göra och se bara genom att skiva några ord och tycka på ett par knappar på den där Ipaden.

Strax innan Helsingborg och gränsen till Danmark kom jag ihåg en plantskola som jag träffade på när vi besökte Älvsjömässan för ett par år sedan och som jag läst om i Claus Dalbys bok Juleroser og Påskeklokker(namnet kan vara felstavat). 

Plantskolan heter Gartneriet Spiren och har specialiserat sig på just julrosor. När jag sökte på nätet fick jag fram att vecka 7 skulle den ha öppet alla dagar så i torsdags åkte vi dit.

Att i februari när vintern fortfarande har kvar sitt grepp om oss nordbor få se blommande julrosor i massor ger både hopp om vår och ett habegär som är svårt att motstå även om planteringsutrymmet där hemma är begränsat.  Personligen är jag mest förtjust i de enkelblommande julrossorterna och dit kan jag väl räkna  både ’Præstekraver’  och  ’Picotee’.

När vi besökte Gartneriet Spiran  önskade jag att jag hade haft med kameran men det hade jag inte utan bara en telefon som jag ännu inte lärt mig behärska.  Det jag trodde skulle vara (bli) foton visade sig vara filmsnuttar. Skall försöka lägga in en snutt här.

Inte nog med alla julrosorna, där fanns även snödroppar som jag inte träffat på i plantskolor tidigare och en helt ny bok om snödroppar och galanthophiler. 

Under de senaste tre åren har jag köpt snödroppslökar in the green från Angela Whinfield och Snape Cottage i England och därför var det extra roligt att hitta just henne i boken.

Galanthus 'Washfield Colesbourne'

Resonemangsäktenskap har en viss likhet med arkitektritade trädgårdar.

Det var en tanke som dök upp idag, alla hjärtans dag, när jag var ute och gick stavgång i nysnön.

De senaste dagarna har jag ’hoppläst’ och bläddrat i Gertrude Jekylls bok Colour Schemes for the Flower Garden och i en bok om Emma Lundberg och hennes trädgårdskonst. Båda damerna är lika intresserade av Arts and Crafts rörelsen ( nästan jugend ) och den fria trädgårdsstilen.

Vilka planer och visioner de hade dessa kvinnor. Blir avundsjuk och önskar jag hade haft lite av deras kunskap när det där med trädgård drabbade mig.

För det var just drabbad jag blev =  störtförälskad.

Först var tomten bara en gräsyta med häckar i gränserna mot grannarna. Vilka sorters häckväxter vi hade spelade ingen roll, bara pojkarna kunde gräva i en sandlåda och spela fotboll.

Helt plötsligt, när tiden för trädgårdstankar fanns, så ville jag ha allt när det gäller växter, särskilt perenner – fast vi bara har en villatomt på ca 600 m².

Det är här som jämförelsen med resonemangsäktenskap kommer in. 

En förälskelse bara slår till. Har man tur växer den till kärlek som varar. Då kan man testa gränser och prova nya idéer utifrån de förutsättningar man har. 

I ett resonemangsäktenskap har man noga tänkt igenom förutsättningarna innan man gifter sig. Där är allt planerat från början. Ramarna är klara, där finns inget ge och ta, inbillar jag mig. Formen är uttänkt och färdig (arkitektritad).

Enligt Gertrude Jekyll och Emma Lundberg finns det när det gäller trädgård, inga växtsamlingar, hur vackra de än är, som kan skyla över en bristfällig formlösning.  
Hur i all världen skapar man en form när man bara drabbas och blir förälskad?

Gillar förälskelsen, både i min man sedan 44 år och trädgården, väldigt mycket, men hade gärna haft ett litet resonemangsäktenskap så där vid sidan om, just när det gäller trädgården. 

En stark formlösning hade suttit fint  :-)

’Öfsadröpp’,

och solsken har det varit idag.

Vädret inbjöd inte bara till en promenad utan det blev också en runda i trädgården.  Petat i snön och lyft på granriset som täcker växter jag är riktigt rädd om. 

Snödropparna som försvann när snön kom behöver jag inte längre leta och peta efter

och Helleborus thibetanus finns där under riset.

Tror nästan att växterna börjat vänta på våren :-)

Alla Hjärtans Dag

är temat i Blooming Friday den här veckan.

Mitt bidrag blir bara en bild. 
Ni känner säkert igen en del av den från en annan blogg.
Fotot på det gröna hjärtat tog jag när jag besökte Anja och hennes trädgård för ett par år sedan.

Trevlig helg!

Försommardrömmar i februari.

Numera sår jag inte särskilt mycket perenner. Platsen att plantera på är så gott som slut, ja kanske mer än slut, så behovet av nya växter är inte direkt stort, men vad vore en försommar utan blommande aklejor. 

Idag har jag sått aklejafröer – måste ju tänka på 
nästa års blomning :-)  Bl.a Aquilegia State Alaska och Aquilegia State Virginia. Souvenirer från Chelsea Flower Show 2011.

Brukar så under senvintern och sätta ut krukorna i kallbänken. Oftast gror fröna när våren väl är här. När plantorna skolats om och fått växt till sig lite planterar jag dem i grönsakslandet för att slippa passa för många krukor. Där får de stå tills nästa vår. Om de då har riktigt fina blommor och det har ju nästan alla aklejor, så får de flytta in i trädgården, även om det inte finns plats.

Tulpanens blomma kan

vissna och dö på ett graciöst och vackert sätt.

En konst som många växter inte behärskar, särskilt inte blommorna på den dubbla vita syrenen. I ett par veckor i början av juni är de vita och väldoftande innan vissnefasen börjar, sedan sitter de bruna och torra blomställningarna kvar hela sommaren, säkert i ett par månader och sticker mig i ögonen varje gång jag öppnar ytterdörren och skall gå ut.  

Denna veckas tema i BloomingFriday hos Katarina är en ’ny bekantskap’. Nu undrar ni kanske vad det har med vissna blommor att göra?

Under veckan som gått har jag läst Lotte Möllers bok Tankar om Trädgården och i den stötte jag på både vissnande syrener och för mig det helt nya ordet, den nya bekantskapen, ögonsår.

Nog är vissnande syrenblommor en bagatell men vad som är fult eller förfulande upplever vi väldigt individuellt.

Nerklottrade väggar, stora kalhyggen, gårdar och tomter där skräpet ligger kvar och högarna bara växer och vägrenar eller rastplatser fulla med sådant som borde ligga i papperskorgen, är i mångas ögon, även mina, just ögonsår, men uppenbart inte i allas.

Gillar mina syrenträd så jag skall sluta reta mig på de vissna blommorna och göra som Lotte Möller, titta åt ett annat håll, i alla fall när de är som fulast.

Trevlig helg!

Snön gav tillfällig lindring.

Har man en gång blivit smittad, gravt smittad, drabbas man under tidig vår av minst ett återfall och det varje år. Värst brukar galanthofilin, snödroppssjukan, härja under mars månad men den här milda vintern dök bacillen upp redan tidigt i januari. Insjuknandet har just nu lindrats av snön som kom men den lindringen är bara tillfällig.

När väl snön smält kan man se fram mot 5-6 veckor med hög feber. 
Nog finns det sämre krämpor att drabbas av :-)

Elegant, förtjusande och väldoftande som den är, vårens glädjespridare nr ett, kan jag inte låta bli att undra varför det inte finns plantskolor i Sverige som säljer lökar av de mer udda namnsorterna.

’Karin Bernhard, som var Sveriges första matfotograf och som smakat alla upptänkliga läckerheter, brukar säga att trots allt kan inget mäta sig med ett kokt ägg. Snödropparna är trädgårdens motsvarighet till det kokta ägget.’

Ur Tankar om Trädgården av Lotte Möller.

Metamorfos

är veckans tema i Blooming Friday och hos Katarina kan du läsa fler blogginlägg på temat.

Nu i vårlängtanstider går dagarna inte riktigt lika fort som under odlingssäsongen, bara nästan. 

När vintern släppt sitt grepp och våren, den där tiden som vi trädgårdsentusiaster så innerligt väntar på väl är här, består rabatterna ena dagen av gråbrun jord och gammal ’stubb’ efter fjolårets perenner och nästa så är de fulla med späda gröna skott och säsongens första lökblommor.

Den där förvandlingen går så fort, så häpnadsväckande fort och varje vår är det likadant – jag hinner inte med. Tiden räcker helt plötsligt inte till för att hålla jämna steg med naturen.

Jag tror inte det bara är jag utan det är säkert fler av oss ’trädgårdsmänniskor’ som har svårt att leva i nuet. 

Vi längtar ständigt efter att få se vad som komma skall – att få se lökar eller växter vi planterade under hösten äntligen visa sig och vara minst lika fina som vi drömde och fantiserade om att de skulle bli.

Gamla hundar kan man inte lära sitta, sägs det, men i vår skall jag anstränga mig för att göra en förändring.

I stället för att bara se framåt skall jag varje dag, en stund, strosa runt, njuta och bara vara – i alla fall en liten, liten stund när andan faller på:-)

Trevlig helg!

Så blev det

vinter till slut. 

Kallt och vackert vitt.

Det skall bli spännande att se hur silverhavren Helictotrichon sempervirens klarar sig genom vinterhalvåret som krukplanterad.

Eftersom det är en växt som tycker om att ha torrt om fötterna kan nog den långa och regniga hösten vi haft ställa till problem med överlevnaden.

Här på fotot ser man inte den vackra silvergrå färgen som gräset har på sommaren, men när solen skiner blir det mesta fint :-)

Fantasifull ....

'Stillheten ger plats för uppenbarelser och i skymningen när daggen faller dansar älvorna.'

I mitten av september för ett par år sedan såg jag den här både vackra och fantasifulla (livfulla) grästrädgården någonstans i England.

Var jag inte förälskad i gräs innan så blev jag det då. 

Den 'fantasifullt' placerade pilurnan finns i en trädgård i Danmark

och klänningen med rosmönster på Wijs Trädgårdar. En sådan kunde jag tänka mig ha i garderoben :-)

Fler bidrag till Blooming Friday hittar du hos Katarina och denhär veckan är temat fantasifull.

Trevlig Helg!