Högt i det blå….

har vi ibland varit under de senaste två veckorna.

Huset vi hyrt var lite svårt att hitta men visade sig ligga i en vacker muromgärdad trädgård.

Vi lyckades göra  vandringarna jag drömt om fast jag har ett relativt nyopererat knä.

När vi gick här kunde vi till och med titta ner på molnen :-)

Pelargonerna var så där långa och charmigt gängliga – inte alls klippta.

 

Vattnet i havet var varmt och solen sken nästan alltid.

 

 

Dimman (molnen) lyfte fram färgerna, särskilt i de torra fröställningarna.
Återkommer med fler bilder från vandringarna vi gjorde, trädgården som huset vi hyrde låg i och lite annat jag fastnade för :-)



Pelargonerna är i säkerhet

och vintern kan komma, som Veronica Wägner skriver i sin bok Älskade Pelargoner.

I går gick skottkärra efter skottkärra från växthuset och till källartrappan. Därifrån fick de bäras, antingen i famnen om de var stora, eller på en bricka om det handlade om mindre krukor, för att komma till övervintringsrummet i källaren.

Nu står de där under belysning och i trygghet från allt vad kyla heter. Riktigt genomvattnade dessutom – de hade fått dåligt med vatten under hela oktober månad.

Alla fula gråmögelblad plockade jag bort innan de fick flytta in men klippt ner dem alla, det har jag inte gjort.

Känner mig lite ambivalent när det gäller hur jag vill att pelargonplantorna skall se ut.

De som stått ute under sommaren klippte jag ner ordentligt, nästan stubbade ( på grund av platsbrist) innan de fick flytta in i växthuset  men de som stått där inne hela sommaren har klarat sig undan från allt vad nerklippning heter. Nu har de långa och lite gängliga grenar som är mer eller mindre bladlösa men i topparna kommer fortfarande knoppar.  Gillar dessa glesa och kala pelargoner mer och mer. Funderar nu på att låta bli att klippa ner dem men hur skall jag kunna stötta alla dessa långa grenar på ett snyggt och praktiskt sätt så att de inte fläks vid minsta beröring eller vindpust (nästa sommar)?

Knubbigt och blomrikt eller gängligt och med färre blommor? Ja det får jag bestämma mig för nu under vintern.

När det gäller en del av vildpelargonerna slipper jag att fatta beslut. De bildar rosetter vid jordytan och blir aldrig höga och rangliga på samma sätt som zonalpelargonerna.

En av dessa ’rosettpelargoner’ blommar fint just nu. Ingen vildpelargon utan en primärhybrid (korsning mellan två olika vildpelargoner). Bladens grågröna färg är så fin mot de mörklila blommorna. Den heter ’Schotti’

En annan ’rosettbildare’ som under eftermiddagen, så fort man kom när bladen, fyllde växthuset med doft, doft av vår, var P. australe. Den är bara ett måste om man tycker om pelargoner, just på grund av bladens väldoft.

Två av plantorna hamnade på komposten.

För ett par år sedan fick många av mina pelargoner rotlöss.  Rätt som det var så bara fanns lössen där.  Nästan alla pelargonerna hade smittats innan jag upptäckte vad som hänt. Varifrån lössen kom vet jag fortfarande inte.

Vattnade med ett pyrexpreparat i omgångar och lyckades få bort lössen i de flesta av krukorna. De plantor som inte blev lusfria slängde jag.

Sedan dess slår jag plantorna ur krukorna flera gånger om året för att inspektera och varje kruka har fått ett eget fat.

Så fort jag ser något misstänkt så åker den plantan till komposten och krukan diskas i riktigt varmt vatten och hamnar sedan i växthuset under vintern så att ev. kvarvarande ägg fryser bort.

Kamouflerat med pärlor

men nog är det en fälla alltid.

I Blooming Friday hos Katarina är temat för den här fredagen 'det är en fälla'.

Trevlig helg!

Gult är inte alltid fult :-)

I alla fall inte när det är höst och när solen skiner.

Hostabladen har nu, en kort tid, varit finare än någonsin men den där vackra tiden är inte lång.

Idag åkte en del av hostaplantornas blad i komposten.

 

Sladdriga, fula och helt utan färg.
Underbart är då verkligen kort.

PS! Jag tar bara bort bladen där jag vet att det finns snödroppar som vill upp. De flesta hostabladen får ligga kvar till våren.

Sida vid sida

är veckans tema i Blooming Friday hos Katarina med bloggen roses and stuff.
Mitt bidrag blir bilden på Calamagrostis x acutiflora 'Overdam'.

Sida vid sida står de där, de gamla blomställningarna och fortfarande är de vackra i solljus och rimfrost.

 

Trevlig helg!

’Fula hörn’, lila och rosa färger och bruna ’flingor’

Helgen som gick var jag i Norrköping som representant för HIH på STAs ombudsmöte. Ett i mitt ’tycke’ mycket givande och trevligt möte.

När jag nu sitter här och ser tillbaka hoppas  jag verkligen, att HIH- gruppen vid nästa årsmöte, lyckas få ihop en styrelse så att denna landsomfattande ’krets’ inom STA kan fortsätta.

Tycker själv, att det är både spännande och lite ’utmanande’ att få en intressegrupp som har hela landet som upptagningsområde att fungera, men att  jag som sekreterare har suttit alldeles för länge.

Att vara medlem i HIH ställer stora krav på oss medlemmar eftersom så gott som all ’gemenskap’ sker via ’nätet’. HIH står för hosta, iris och hemerocallis.

Under hemresa i går, vi i HIH reste tillsammans med representanter för Bohuslän–Dal, kom vi in på detta med ’fula hörn’ i trädgården. Hemma har vi, min man och jag, ingen plats för dessa, vår trädgård är alldeles för liten :-) men på landet finns gott om plats och där har vi fler än ett fult hörn. Se längst ner till höger på bilden.

Är lite nyfiken på hur ni ser på detta med ’fula hörn’. Är det något som man enbart har i sin trädgård om man har gott om plats eller har man det även om trädgården är liten? Har de, de fula hörnen, bara med intresset att göra, stort intresse = många fula hörn?

Lila i det här inlägget står de lilafärgade bären för.

,

Det är de som, med just den här färgen, är så fina mot höstens alla bruna löv. Callicarpa bodinieri ’Profusion’ heter busken. Allt ovanför snön frös bort under vintern som gick och allt under klarade sig bra men snölagret var ju ’tjockt’ ;-)

Rosa – grannens fortfarande vackra blommande rosenskäror.

Kunde inte låta bli att fotografera dem idag.

Bruna ’flingor’.  Försökte även att under stora delar av dagen fotografera alla eklöv som dalade till marken så fort som det kom en vindpust – men inte lyckades jag med det :-)

Maskros – aptitretare – ’den lille’

Taráxacum, maskros, som innehåller ett aptitstimulerande ämne blir mitt bidrag till denna veckas Blooming Friday. Temat är aptitretare.

Fler bidrag hittar du hos Katarina.

Taraxacum pseudoroseum

Avkok på markrosroten har använts som medel mot aptitlöshet.

En morgonsup, ’den lille’ kryddad med beska och bittra ämnen satte fart på magsafterna och fick igång aptiten.

Vet inte om man som med malört använt maskros till snaps men vin, maskrosvin vet jag att man gjort och kanske fortfarande gör. För många, många år sedan försökte min man och jag oss på det men tröttnade. Det var för många maskrosor som gick åt – plockandet tog aldrig slut.

Sökte på nätet och hittade detta om att 'ta sig en bläcka' eller 'ta sig ett järn'.
Roligt att veta anledningen till att det heter just så :-)

’På 1800-talet var suparna större än som numera är vanligt. Det syns bl a på storleken på antika snapsglas. Ett standardmått på 1800-talets sup var 1 jungfru (jomfru), ca 8,2 cl. Ett jungfrumått utgjordes av en bleckburk i form av en stympad kon, som snapsen, bleckan, uppmättes i. Felaktigt har i senare tider stavningen ändrats till "att ta sig en bläcka", alternativt "ett bläck", men detta har ingenting med (skriv)bläck att göra. En sup så stor som en blecka har även kallats kronsup.

Materialet i bleckplåt är järn vilket har givit upphov till nybildningen att ta sig ett järn, vilket i dagens språkbruk kan betyda intagande av en spritdryck av vad slag som helst.’

http://sv.wikipedia.org/wiki/Snaps

Trevlig helg!

Guldkant på tillvaron....

Idag är en sådan där dag, en 'guldkantad' dag,  när man är glad över att bara få finnas till.
Underbart höstväder - inget regn :-)

Blå himmel och vita fönster

är ett småländskt namn på styvmorsviol.

’klippor och holmar glider bort i hägring

på flygande mattor av styvmorsviol’

Det är författaren Arne Lungrens vackra ord.

’Styvmorsviolen växte ymnigt såsom ogräs i åkrarna och dess vällukt var så berusande, att människorna för att plocka den hänsynslöst trampade ner säden. Då bad blomman:

Heliga Trefaldighet, tag ifrån mig min doft, på det att säden inte skall förstöras för min skull! Jag ger dig istället mina färger: gyllne för Fadern, renaste vitt för Sonen och violett för Den Helige Ande’

I Blooming Friday den här veckan är temat giftigt. Vad kan det ha med styvmorsviol att göra? :-)))

Riktigt giftigt är detta med loppis. Det har fastnat i blodet och går inte över = fantastiskt roligt.

Nästan lika mycket som jag tycker om trädgård och ’trädgårderandet’ tycker jag om att gå på loppis. Skall kanske kalla det ’loppisera’.

Sommartid blir det inte så ofta men nu när hösten är här finns både mer tid och mer kraft, för nog behövs det ork och lust i mängd, för att klara av att trängas med alla andra som har samma intresse för prylar.

Ibland händer det att jag ’hittar’ något som jag känner mycket för även om jag inte vet varför och då är det extra roligt om den känslan så småningom får en bekräftelse.

Förra helgen fann jag en damastlöpare, signerad, men jag kände inte igen signaturen. Den såg handvävd ut och kostade bara ett par tjugor så den fick följa med hem.

Väl hemma såg jag att motivet på den var styvmorsvioler och signaturen en lax och W.

Styvmorsviol är Ångermanlands landskapsblomma och Emma Wiberg, så hette kvinnan bakom signaturen, en damastväverska från Undroms socken i Sollefteå som levde mellan 1901 och 1990.

http://www.botea.se/kulturlagret/emma_wiberg.php

http://www.alltomkramfors.se/system/visa.asp?FID=899&HID=1002&HSID=15497&ActMenu=16886

Duken är underbar, nu ligger den nymanglad och fin på bordet i rummet och man kan verkligen se att den är vävd med handspunnet lingarn.

Trevlig Helg!

Åskan

slog ner och tog med sig allt, tv, telefon och dator.  Vi har varit utan i nästan en vecka och jag har haft ’svåra’ abstinensbesvär, särskilt när det gäller datorn. Den är verkligen beroendeframkallande :-)

Idag har varit en underbar höstdag. Det var med vemod i sinnet som vi på landet ställde in trädgårdsmöbler och pynt som behöver skydd mot snö och kyla.

 

Pelargonen får stå kvar tills frosten tar den. Den blommar så rikligt att jag misstänker att den känner på sig vad som komma skall.

 

Catalpans blad ramlar snart av.

Just nu känns det väldigt långt tills nästa vår.