kan man hitta ’vårens’ första svalörtsblad i rabatten. När den riktiga vinterkylan kommer går den till vila för att sedan när våren väl är här snabbt dyka upp igen. Nog kan man kalla det för tjuvstart på våren.
Nu när jag vårstädat rabatterna har jag sett hur en del svalörtsknölar fryst upp och ligger som druvklasar på jorden.
I sin bok Blomstervandringar kallar Harriet Hjort de små vita knölarna för himmelsvete. Visst är det ett betydligt vackrare namn än knöl?
I Linnés bok om hälsoörter är svalörten, Ranunculus ficaria, enligt den sydfranske naturläkaren och örtagubben Maurice Mességués bra mot det mesta. Den lär ha botat skörbjugg, hemorrojder, tagit bort vårtor, klåda och huvudvärk.
Enligt Linné själv är knölarna (rötterna) giftiga men bladen utmärkta som ett slags spenat i blodrenande kurer.
Själv har jag blivit förtjust i svalörten, inte för att äta den eller ha den som läkeväxt :-) utan för att det finns så många spännande namnsorter.
De blommar tidigt och försvinner snabbt och är därför utmärkta att ha under t.ex hostor, men det gäller att inte hacka och röra runt i jorden för mycket för varje liten knöl ger upphov till en ny planta med massor av nya knölar.
I natt kom vintern tillbaka men jag hoppas den bara är på snabbvisit.
Trevlig helg!